Den ryska journalisten Jelena Kostiutjenko rapporterade från kriget i Ukraina när hon blev förgiftad. I boken ”Mitt älskade land” tecknar hon vägen mot det hon kallar rysk fascism. Om Putin segrar förutspår hon ”en mardröm utan slut”.

Jelena Kostiutjenko var bara 17 år när hon började skriva för den undersökande tidningen Novaja Gazeta. 26 år gammal reste hon till Donbass, och blev den första journalist som bevisade att Rysslands armé stred i Ukraina 2015 – vilket myndigheterna förnekade. Hon gjorde det genom att ihärdigt spåra en lastbil med döda ryska soldater.

– Jag tänkte också mycket på släktingarna till de soldater som dog där, säger hon och drar sig särskilt till minnes en kvinna i södra Ryssland som mist sin bror.

Arbetslösheten var hög, och för att tjäna pengar tvingades folk att antingen arbeta för industrierna i norra Ryssland eller ta värvning. Kvinnans bror gjorde det, hamnade i Donbass och dog. Systern försökte få reda på vad som hänt honom, men tystnade plötsligt och Jelena Kostiutjenko undrade varför.

– Hon sade: ”Jag älskade två saker i livet, min bror och mitt hemland. Min bror är död. Om jag skulle anklaga mitt hemland för att ha mördat honom skulle jag förlora det också.” Då insåg jag att jag måste skriva den här boken.

”Vi är måltavlor”

Kostiutjenko jämförs med både den undersökande journalisten Anna Politovskaja och Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj, och under vårt samtal är det tydligt varför. Hon ser ständigt individerna i de stora händelserna – och det är dem hon följer i Mitt älskade land, där ett hårt, fattigt och till stora delar dolt Ryssland tonar fram.

Själv växte hon också upp under fattiga förhållanden och började arbeta redan som 9-åring, med att både sjunga och skura golv. Men 14 år gammal läste hon den numera mördade journalisten Anna Politovskaja i Novaja Gazeta, vilket förändrade hennes liv.

– Jag trodde att jag var ganska välinformerad. Men jag insåg att jag inte visste något alls om mitt land, att man hade ljugit för mig, och att jag hade trott på lögnerna.

När hon själv började på Novaja Gazeta lade hon blygt äpplen på Politovskajas skrivbord för att visa sin uppskattning. Senare samma år mördades kollegan. Och verkligheten för ryska journalister har bara blivit hårdare, enligt Kostiutjenko.

– Vårt arbete har kriminaliserats och det känns som att vi är måltavlor, säger hon.

Blev förgiftad

För Jelena Kostiutjenko blev situationen verkligt farlig under bevakningen av det fullskaliga kriget i Ukraina. Hon berättar att hon avslöjade hur ryska soldater kidnappade och torterade 44 ukrainska civila.

När hon skulle resa vidare till Mariupol fick hon höra att man planerade att mörda henne vid den ryska gränskontrollen. Hon åkte till Berlin – där hon drabbades av andnöd och yrsel. Hennes ansikte svullnade upp, hon hade blod i urinen och usla levervärden. Läkarna sade att hon hade blivit förgiftad, berättar hon. Jelena Kostiutjenko ser matt ut, men mår bättre nu. Samtidigt är vägen till återhämtning lång.

– Jag blir lätt trött, och kan arbeta tre, fyra ibland fem timmar om dagen. Det gör mig förbannad, för jag brukade arbeta väldigt mycket och vill göra det.

Säkerhetsläget tvingar henne att ständigt flytta, till Jelena Kostiutjenkos sorg. Hon saknar Ryssland varje sekund.

— Det är som att någon du älskar lider och får andra att lida, då vill du hjälpa.

”Fascisterna är vi”

Som barn lekte Jelena Kostiutjenko att hon besegrade fascisterna. Men i vuxen ålder drabbades hon av den smärtsamma insikten: ”fascisterna är vi”. Hon noterade det först när antigaylagarna antogs 2015. Jelena Kostiutjenko protesterade med hbtqi-aktivister på gatorna – och möttes av att folk misshandlade dem, kastade ruttna ägg och avföring.

– Antigaylagen gör gällande att vi inom hbtqi är socialt underlägsna andra människor. Det var en väckarklocka. Att dela in folk i olika kategorier med olika rättigheter, det är ett fascistiskt tankesätt.

Än tydligare tycker hon att fascismen visade sig i de statsfinansierade anstalter som hon rapporterade från 2021, där de intagna berövades sina grundläggande rättigheter – enbart för att de hade neurologiska eller psykiatriska diagnoser.

Men om man ska spåra en tydlig vändpunkt nämner Jelena Kostiutjenko terrordådet i Beslan 2004, då tjetjenska terrorister tog en hel skola som gisslan. De ryska specialstyrkorna prioriterade att döda förövarna framför att rädda barnen, hävdar hon. Över 330 människor dog varav 186 barn.

– Det var det ögonblick då Putin insåg att han kan göra vad som helst, utan konsekvenser. Det ryska samhället tvingades möta hemska sanningar: för att döda en fiende kan vår stat döda barn. Den ser det inte ens som ett högt pris.

Mardröm utan slut

Direkt efter stormningen i Beslan ställde Putin in valet av regionernas guvernörer. Han bestämde sig för att sluta leka demokrati, konstaterar Jelena Kostiutjenko.

– Han behövde inte göra det längre.

Om Ryssland segrar mot Ukraina spår hon katastrofala följder.

– Fascism är en expansiv ideologi. Då är det en tidsfråga tills nästa krig startar, och sedan nästa igen. Det kommer att vara en mardröm utan slut.

Text: ELIN SWEDENMARK/TT

Fakta: Jelena Kostiutjenko om…

… Vad ryssar tycker om kriget i Ukraina:
– Det är svårt att veta vad ryssar tycker, för de kan inte uttrycka vad de tänker utan att bli straffade. Sedan den fullskaliga invasionen har 20 000 människor blivit åtalade för sina antikrigs-aktioner eller tal. Men jag känner ingen ryss som vill ha det här kriget. I krig blir du en mördare eller så blir du dödad. Det är inte vad folk drömmer om. Samtidigt vet jag att vissa, som min mamma, känner att ”jag ser ingen poäng med kriget, men nu när vi är inne i det ser jag ingen annan utväg än att vinna det.”

… fattigdomen i Ryssland:
– Jag har alltid tänkt att fattigdomen är resultatet av den enorma korruptionen i Ryssland. Men nu undrar jag ”tänk om det också är ett instrument.” För de som lever i fattigdom och kämpar för sitt dagliga bröd har inte tid eller ork att utbilda sig och börja ställa frågor. Jag minns mamma på 90-talet, hon hade tre jobb och när hon kom hem orkade hon bara se på tv eller sova. Då blandar du dig inte i politiken. Så, tänk om fattigdomen är skapad. Vi har så mycket naturresurser… det borde inte vara svårt att göra våra liv bättre.

… att bevaka Beslan:
– Jag såg kvinnor som hade t-shirts med texten ”Putin är Beslans slaktare”. Det var mammor som förlorat sina barn. De blev gripna, misshandlade, och dömda för ”oauktoriserade demonstrationer”. Det var en stor chock. Efter så många år var bara en lätt sorg tillåten. Jag sade ”men tänk om de inte känner så”. Och man sade: ”De får inte känna annorlunda.” Jag menar, ska staten definiera vad du får känna för ditt döda barn?