Storsatsning på läsning – men är det tillräckligt och rätt riktat?

Läsning är bra för alla ämnen, inklusive matte. Och matte är bra om man korrekt ska beräkna kostnaden för en satsning på bemannade skolbibliotek. Foto: IStock.

På fredagen kom regeringen 1,855-miljarderssatsning på läsning – och pappersböcker. Otroligt mycket pengar som ändå inte räcker för att åstadkomma det politikerna säger. Men Boktugg har en idé.

Med risk för att låta gnällig så måste jag återkoppla till förra veckans nyhetsbrev, om vikten av att förutom kunna läsa och skriva även kunna räkna. Fredagens nyhet är ett typexempel på detta.

99 % av Boktugg är gratis att läsa. Regelbunden läsare? Stötta oss gärna genom att swisha ett bidrag.

”Det handlar om att gå från skärm till pärm, alla ska få tillgång till ett bemannat skolbibliotek”, sa arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) på en pressträff tillsammans med skolminister Lotta Edholm (L) på en presskonferens igår.

Fixeringen vid den magiska pappersboken kvarstår alltså. Sedan presenterades ett jättepaket vars 1855 Mkr avrundades till ”nästan två miljarder” även om det saknades 145 Mkr. Och så är det ju utspritt på tre år även om 941 Mkr för 2026 är en rejäl summa.

Dilemmat är ju det där med ”alla ska få tillgång till ett bemannat skolbibliotek”.

”Pengarna kommer naturligtvis inte att räcka men förut har de ju inte funnits med alls. Det är ett viktigt steg i rätt riktning – men helst mer pengar”, sa Ingela Korsell i Läsrådet igår.

Vad kostar ett skolbibliotek?

Det är ingen som riktigt verkar veta vad bemannade skolbibliotek kostar. Det är också ganska oklart hur många skolor som har och inte har. Det framgick om inte annat av Regeringens eget pressmeddelande:

”Det är också viktigt att den officiella biblioteksstatistiken ger en samlad bild över hur tillgången till bemannade skolbibliotek ser ut i landet. Därför behöver den stärkas och regeringen föreslår att 1,2 miljoner kronor avsätts för 2024 och beräknar motsvarande belopp för 2025.”

Detta trots att det gjordes en stor statlig 460-sidig utredning 2021 av Gustav Fridolin som utmynnade i krav på just bemannade skolbibliotek. Där beräknades kostnaden i form av stöd till kommunerna för bemanning till 43 Mkr, vilket framstår som märkligt lågt med tanke på uppgiftera i utredningen.

Enligt Kungliga Bibliotekets rapport Bibliotek 2022 fanns det 906 skolbibliotek i Sverige, vilket är något fler än de 891 som fanns i Fridolins utredning och avsåg 2019. Men i utredningen konstaterades att bemanningen motsvarade 906 årsverken (heltidstjänster) där många skolbibliotek endast har deltidsbemanning och vissa är intregrerade med folkbiblioteken. I KB-rapporten för 2022 har antalet ökat till 937 årsverken.

2019 räknade man med att 43 procent av Sveriges elever hade tillgång till till halvtidsbemannade skolbibliotek. Men räknat i antalet bibliotek är det väldigt få. ”Cirka 23 procent av alla gymnasieskolor hade ett skolbibliotek som var minst halvtidsbemannat medan endast 12 procent av alla grundskolor hade det”, skriver man i Fridolins utredning.

Det finns 4700 grundskoleenheter i Sverige och 1300 gymnasieskolor. Det är här matematiken kommer in i bilden. Ett problem är att vissa av skolorna är för små för att överhuvudtaget ha råd med ett bemannat skolbibliotek.

Bidraget täcker inte ens lönen

Men låt oss säga att i alla fall hälften av de 4700 grundskolorna söker och får pengar ur den nya potten 2026 då det avsatts 433 Mkr. I så fall skulle varje skola få 184 000 kr. Men vi får väl förmoda att de 640 grundskolor som redan idag har skolbibliotek ska få pengar? Det är ju inte så att man ska straffa den som redan satsar.

I så fall skulle 1710 nya skolbibliotek bemannas på halvtid. Men pengarna skulle inte ens räcka till lönen för dessa bibliotekarier. Utifrån KB-rapporten skulle lönekostnaden för 2350 skolor landa på runt 705 Mkr. Men skolorna förväntas väl skjuta till lite själva?

Sanningen är ju att kostnaden ifall alla skolor ska få ett skolbibliotek är mycket högre än de pengar som regeringen nu skjuter till. Bara lönekostnaderna för 4700 grundskolor är minst 1,3 miljarder kronor per år. Lägg till lokalkostnaden och inköp av böcker (enligt KB-rapporten ca 110 kr per elev vilket skulle innebära 120 Mkr per år för alla Sveriges 1,1 miljoner grundskoleelever).

Faktum är att fackförbundet DIK och Sveriges Biblioteksförening beräknade kostnaden för att ge alla Sveriges elever tillgång till ett bemannat skolbibliotek redan 2018. Prislapp 1,5 miljarder kronor.

Den verkliga kostnaden för skobibliotek för alla

Vi kan gå till KB-rapporten för att göra det enkelt för oss. Där beräknas de totala driftskostnaderna för skolbiblioteken (som där inkluderar gymnasieskolorna) till 393 Mkr för 2022. En siffra som bör vara högre eftersom många skolor inte kunde bryta ut lokalkostnaden och därför satte den till noll. Det är klart att lokalkostnaden är högre än 33 tkr per skolbibliotek.

Men låt oss dela 400 Mkr på 906 skolbiblioteksenheter så får vi en kostnad på 441,5 tkr per enhet. Så om Sveriges 4700 grundskolor ska ha ett bemannat skolbibliotek blir den sammanlagda kostnaden minst 2075 Mkr per år.

Lite drygt två miljarder per år, hade regeringen alltså behövt anslå. För 2026 får skolorna en femtedel av det. Då har dessutom inflationen ökat kostnaden ytterligare.

Så lite hamnar hos förlag och författare

Det är klart att vi i bokbranschen ska vara tacksamma för en satsning på bemannade skolbibliotek. Men det gäller att komma ihåg att en väldigt liten del av dessa miljoner kommer att hamna hos förlagen och en ännu mindre del hos författarna. Utifrån KB-rapporten utgjordes endast 14 procent av kostnaderna inköp av fysiska medier (vilket idag borde vara mest pappersböcker) och 2 procent e-medier.

Alltså borde, med samma fördelning, kanske 69 Mkr att spenderas på bokinköp 2026. Varav upp till hälften kan hamna hos återförsäljaren av böckerna. Vilket i slutändan gör att 17 Mkr kan fördelas bland de barnboksförfattare som ska skriva de böcker som ska lånas på biblioteken. Och så kommer det förstås att generera utlåningar som kan ge biblioteksersättning. I snitt 11 utlån per elev kan förstås ge ett par miljoner utlån om vi har tur.

Visst, i de där 500 Mkr som ska gå till kompetensutveckling och inköp av läromedel kommer en del att gå till skönlitteratur. Så kanske 200 Mkr ytterligare går till förlagen, varav det allra mesta till läromedelsförlagen.

Dessutom finns det inte så många bibliotekarier som skulle behövas för att bemanna nya skolbibliotek, det är redan ett bristyrke. Liksom lärare.

Men vad sägs om att anställa författare? Permanenta författarbesök i skolan. De kan stimulera både läsning och skrivande. Då skulle lite mer av statens pengar hamna hos dem som faktiskt skapar alla nya böcker.

Det är välkomna pengar. Men det är inte i närheten av så mycket som politikerna försöker få det att låta som.

Jo, förresten. En liten del av satsningen är överfinansierad:
”För att alla elever ska ha möjlighet att läsa både svenska och internationella skönlitterära klassiker föreslår regeringen att det ska tas fram läslistor med sådan skönlitteratur. Läslistorna kan fungera som ett stöd för lärare när de ska välja litteratur för sin undervisning.”
Regeringen avsätter 2 Mkr per år 2024-205 och 1 Mkr 2026. Totalt 5 Mkr på tre år för att ta fram läslistor. Det är nog bättre betalt att skriva listor än att skriva barnböcker.

Jobbar du i bokbranschen? Läs Analysbrevet och prenumerera!

Sölve Dahlgren

Sölve Dahlgren

Sölve Dahlgren är journalist sedan 30 år tillbaka och författare till mer än tio böcker. VD och chefredaktör för Boktugg.

solve@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Johanna Melén med ny bok om länderna i Putins skugga

Imperiehunger är en bok om de självständiga länder som genom historien dominerats av Ryssland och som fortfarande drygt tre decennier sedan Sovjetunionens fall kämpar för att ses som något annat än före detta sovjetrepubliker.