Ångestdrivet skrivande och mörk fantasi bakom Mikaela Bleys böcker

I nyss släppta boken Systern leker Mikaela Bley med fördomar om hedersrelaterade brott. Boken är den svåraste hon hittills skrivit, inte enbart beroende på den täta och sammanflätade historien. Missa inte hennes tips om starka kvinnliga författare.

Mikaela Bleys senaste bok Systern är den andra och fristående delen i The Killer-serien. Boken tar avstamp i en födelsedagsmiddag hemma hos familjen Gyllenstedt. Det börjar brinna i den fyrlängade skånegården och elden sprider sig snabbt. När 18-åriga Märtha dras ut ur lågorna slås familjens i spillror när de inser att deras yngsta dotter är död. Men inte på grund av branden, Märtha har blivit brutalt mördad. Utredarna Leia Kaplan och Henrik Hedin tar sig an fallet.

– I första delen i serien fick vi möta Henrik Hedin. Den här gången växlar perspektivet mellan honom och Leia Kaplan och vi får följa hennes innersta tankar.

Boken handlar om kärlek, klasskillnader, kvinnors utsatthet och heder, något som Mikaela Bley säger finns i alla grupper.

– Vi är alla uppfostrade med hedersnormer, på gott och ont. Jag leker med fördomar kring hedersrelaterade brott i nära relationer, det blir en twist på det.

Just våld i nära relationer är något hon ofta återkommer till och ett ämne som engagerar henne. Hon belyser hur svårt det kan vara för kvinnor att bryta upp från en relation när de blivit socialt och ekonomiskt bundna till en man. Mikaela är med och startar en Kvinnojour i området där hon bor och kommer att vara aktiv i styrelsen.

Vill förstå bakgrunden

Mikaela har en vild och mörk fantasi, säger hon. Får hon inte veta sanningen hittar hon på och skrivandet är ett sätt att få ordning och reda, att förstå olika fenomen. Mikaela har länge varit intresserad av brott, eller snarare anledningen till att ett brott begås. Hon begärde ut förundersökningar i ärenden hon läst eller hört om långt innan hon började skriva böcker. I dessa får hon inspiration men också koll på hur förhör och utredningar går till. Det är speciellt upprinnelsen till brotten hon är intresserad av, vad det är som ligger bakom.

– Jag tror inte på ondskan. Vi är alla en produkt av vår miljö. Jag vill alltid försöka förstå varför något hände.

Mikaelas böcker utspelar sig i Skåne, själv bor hon i Stockholm med sin familj.

– Min man är från Malmö och vi är ofta där. Det är en liten stad i storstadsformat, allt blir så tydligt, som till exempel klasskillnader. De finaste villorna ligger granne med miljonprojekt, det är spännande att skildra. Dessutom är det mycket snyggare där än här.

Ångestdrivet skrivande

Systern är den svåraste boken Mikaela skrivit.

– Men också den bästa. Det är en komplicerad historia, med ett väldigt pusslande. Tre olika liv ska flätas samman.

Svårigheterna att skriva boken handlar om mer än att få ihop historien. Det handlar om förväntningar, det är den andra boken i serien, och ett sedan länge dåligt självförtroende som inte hjälps av den ensamma skrivprocessen.

– Jag har ett fruktansvärt dåligt självförtroende och det är ångestdrivet att skriva. Men om det inte var det kanske jag var blasé. Jag skriver om hemska saker, det blir en terapeutisk resa, en känsloresa.

Mikaela är mamma till tre barn. Skrivandet sker främst på nätterna när barnen sover och det inte är något som stör. Då kan hon gå in i sin egen bubbla. Den här boken krävde dock 60 hela dygn utan sömn, vilket Mikaela själv konstaterar inte är ett hållbart sätt att jobba.

– På morgonen ska jag få upp barnen och gå ut med hunden och sedan är det svårt att somna på dagen. Men jag kan fokusera till hundra procent på nätterna.

Möjligen är det bättre att vara vaken på nätterna, med dator på och lampor tända, än att försöka somna i mörkret.

– Jag är jättemörkrädd. Jag sover med ett basebollträ vid sängen, det har jag alltid gjort. Förut sov jag med tända lampor, tv:n och radion på när min man var borta. Nu släcker jag ändå.

Nu har arbetet med nästa bok börjat, tredje delen i The Killer-serien, trots att hon egentligen tänkt ta tid att vila.

– Men det här stadiet tycker jag nästan är roligast. Jag bygger upp en hel värld och får helt fritt jobba fram handlingen. På slutet tycker jag att det är roligt att redigera. Det är själva skrivprocessen som ger mig ångest.