Johanna Mo – nu ska hon fokusera helt på sitt eget författarskap

Johanna Mo har i många år jobbat som redaktör med andra författare. Men nu satsar hon fullt ut på att skriva själv – och hennes nya serie Ölandsbrotten har sålts till 17 länder.

Skuggliljan (utgivningsdatum 14 juni) är andra delen i Johanna Mos kriminalserie Ölandsbrotten. Del tre i serien släpps 2022. Den första boken, Nattsångaren, har redan sålt över 60 000 exemplar i Sverige.

Inte nog med det. Ölandsbrotten är såld i flerboksavtal till totalt 17 länder och flera utländska marknader planerar stora lanseringar under 2021 och 2022, bland annat Norge, Danmark, Tyskland, USA, Nederländerna, Italien och Finland.

Från romandebut till refusering och kris

Men låt oss gå tillbaka i tiden något. Johanna Mo blev inte en internationell deckarförfattare och gjorde succé över en natt. Faktum är att hon debuterade redan för 14 år sedan, 2007, med en helt annan typ av berättelse.

– Min debut var en prosalyrisk berättelse. Min andra bok som kom tre år senare, en roman. Efter den hade jag min första kris i författarskapet. Jag kände att jag gick på tomgång, att jag ville skriva mer än jag hade något att skriva om. När jag bestämde mig för att byta till spänning lossnade det – om än inte helt smärtfritt, det första försöket refuserades, säger Johanna Mo.

I tät följd, åren 2013–2015, gav hon sedan ut del ett till tre om Helena Mobacke. Sedan kom den andra krisen, eftersom förlaget meddelade att de inte ville göra fler Mobacke – och Johanna hade redan från början haft en tydlig bild av att serien skulle innehålla fyra delar.

– Spänningsboken jag försökte skriva då refuserades, och nästa manus fick inte heller direkt översvallande reaktioner. Här gjorde jag ett försök att sluta. Jag bokade in en massa frilansjobb, säger Johanna.

Jobbade med andra författares manus

Sedan blev manuset ändå antaget, och hon kontaktades av ett annat förlag som ville göra den avslutande Mobacke-delen direkt för ljud. År 2017 släpptes de tre första delarna samtidigt som ljudböcker, och serien gick väldigt bra i det formatet.

– Jag har aldrig jobbat så mycket som det året, 2018, men på något sätt gick det. Efter en kortare period av återhämtning fick jag idén till min nya spänningsserie Ölandsbrotten. Förutom att miljön är ny, skulle jag säga att den är mer avskalad än den tidigare serien och har ett ännu större fokus på det psykologiska.

Johanna Mo har jobbat länge som lektör, redaktör och även kritiker, översättare och korrekturläsare. En ansedd sådan, när Boktugg för en tid sedan pratade med folk i branschen vilka redaktörer som rekommenderades för kriminalromaner var Johannas namn ett av dem som kom upp.

Vad har du lärt dig av de olika rollerna som förbättrat ditt eget skrivande?
– Att jobba med andras texter på så många olika sätt har gett mig en förståelse för hantverket. Det har jag absolut nytta av när jag skriver, men samtidigt kan jag inte se på egna texter med samma genomanalytiska blick som jag dissekerar andras. Ibland kan jag känna att det är ett hinder också, att jag liksom får anstränga mig för att ta ut svängarna.

Men om jag förstår det rätt har du nu börjat skriva på heltid. När kände du att du kunde och ville ta steget?
– Ja, jag har helt slutat med frilansuppdrag. Efter det där året då jag jobbade extremt mycket kände jag att jag behövde fokusera på skrivandet för att få det så bra som jag ville. När jag fattade beslutet var det gränsfall att jag skulle klara det, rent ekonomiskt, men så här i efterhand var det ju rätt beslut. Nattsångaren, första delen i Ölandsbrotten, blev bättre av att jag inte samtidigt med skrivandet sysslade med en massa annat.

Berätta lite om Ölandsserien och vad som fick dig att börja skriva den?
– Serien har två utgångspunkter. Den ena är att jag ville byta miljö, från storstaden till landet. Jag kände mig färdig med Stockholm där alla mina tidigare böcker utspelar sig. Då fanns bara en plats för mig: Öland. Jag är uppväxt strax norr om Kalmar, och mina farföräldrar hade gård på Öland. Den andra utgångspunkten är ämnet, att jag ville skriva om hur det är att ha en anhörig som begår brott. Det här bygger på egna erfarenheter, även om jag gör det väldigt mycket svårare för min huvudperson Hanna Duncker. Det är hennes pappa som döms för mord, en pappa som hon en gång hade en väldigt fin relation till.

Hade du en färdig plot eller synopsis på alla tre böckerna innan du började skriva? Och hur tidigt fick du förlagsavtal på den?
– Jag skrev ihop ett dokument om vad serien skulle handla om och ett noggrant synopsis på den första delen. Det är historien om Hanna och hennes pappa som knyter ihop serien, men i varje del finns en fristående utredning. Sedan visade jag detta för de tre förläggare jag hade arbetat med dittills, en av dem hade då precis slutat och bytt förlag. När jag insåg att alla var intresserade och att jag skulle behöva välja skaffade jag en agent. För första gången fick jag avtal för något som ännu inte var skrivet. Dessutom för tre böcker. Skillnaden mellan hur det var och hur det är har jag först nu börjat landa i. Agenturen har sålt serien till sammanlagt 17 länder, och vissa av de där dealarna är riktigt stora.

Vilka deckarförfattare har du själv som förebilder, vilka läser du gärna? Eller är det andra närliggande genrer som inspirerar dig?
– Det finns ett gäng deckarförfattare som jag läser allt av: Arne Dahl, Camilla Grebe, Christoffer Carlsson och Mattias Edvardsson. Men jag läser väldigt mycket annat också: romaner, poesi, fantasy, science fiction … Jag är svag för dystopiska berättelser.

Hur långt har du kommit med tredje boken i serien och vad är planen därefter?
– Jag har precis börjat skriva på del tre i Ölandsbrotten. Planen därefter är att fortsätta med Ölandsbrotten, eftersom jag inte känner mig färdig med Hanna Duncker. Det enda jag egentligen bestämde från början var att jag inte skulle bestämma. Att behålla glädjen i skrivandet är viktigt för mig, och det gör jag inte genom att skriva tiotals böcker om samma karaktärer. Jag får energi av att testa nya saker.

Vi ber avslutningsvis Johanna Mo tipsa om tre läsvärda spänningsromaner hon läst nyligen. Som boktips till Boktuggs läsare.

Fotnot: Denna artikel är tidigare publicerad i Magasinet Boktugg #11.