ANNONS

Philomène Grandin skriver om sin uppväxt som dotter till Izzy Young

Debutanten Philomène Grandin. Foto: Carla Orrego Veliz

Jag är uppvuxen bland ord, konst och musik. Mitt i kärlek och mitt i Stockholm. Ibland fanns sedlar i pappas ficka, ibland fanns inget. Ibland kom journalister som ville veta hur pappa kände Bob Dylan, Patti Smith, Allen Ginsberg och en massa andra. Ibland tittade jag och pappa på folkdansare som hade på sig knätofs. Jag levde i en svensk värld med dagis, skola och fritids och så en annan fylld av konserter och minnen från pappas tid i New York. Ett eko från 60-talet när hans Folklore Center var ett mecka för musiker och poeter.

Var vi än var fanns pappas och min dagbok alltid med. Vi skrev, han i sin lilla och jag i min stora. Så fortsatte jag att skriva, som tonåring, som vuxen, som mamma och till sist som den dotter jag blev till ett pappabarn. Jag skrev om allt det vackra och allt det svåra, om alzheimer, farväl, fattigdom och hemlöshet, om glädjen att få dansa med honom, både som liten och på Nobelbanketten 2016. Jag skrev om ”true pure love” som pappa skulle säga.

Glöm allt men inte mig

Glöm allt men inte mig

Det är 80-tal och Philomène och hennes pappa lever ett okonventionellt liv fyllt av kultur och kärlek. Men pengarna är oftast slut. Pappa är Izzy Young, legendaren som upptäckte Bob Dylan och vars Folklore Center i New York utgjorde scen för musiker och poeter som Patti Smith och Allen Ginsberg.

Trettio år senare sjunker Izzy allt djupare in i demens. Läs mer »

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email
Dela på print

info@boktugg.se

SPONSRAT INNEHÅLL