ANNONS

Gästbloggare: Jessica Jarlvi om litteraturfestivalen i Dubai och Mellanösterns första fängelsebok

Jessica Jarlvi och Tayari Jones. Foto: Privat

Dubais litteraturfestival, Emirates Airline Festival of Literature, gick av stapeln för tolfte gången i början av februari, där Mellanösterns första fängelsebok också lanserades. Författaren Jessica Jarlvi var på plats.

Den årliga litteraturfestivalen i Dubai gästades av 205 författare från världens alla hörn, inklusive Jo Nesbø, Tayari Jones, Luke Jennings, Clare Macintosh, Elisabetta Dami, Zeina Hashem Beck, Nujeen Mustafa och Graeme Simsion.

Att konvertera icke-läsare till läsare är ett av festivalens mål. Så hur görs detta? ”Genom att stimulera till intressanta diskussioner, uppmana till nyfikenhet, och genom att hitta olika, kreativa sätt att presentera litteratur,” säger Ahlam Bolooki, festivalens direktör sedan 2018 och en sann visionär, som försöker skapa ett så brett utbud som möjligt.

Förutom ett späckat föreläsningsprogram med internationella författare, erbjöds besökarna också en diktafton i öknen med poeter från New York, London, Dubai, Palestina, Irland, Oman, Indien och Portugal, en vegansk middag med kokboksförfattarna Henry Firth och Ian Theasby, en mordmysteriumkväll baserat på Killing Eve böckerna, och ett känslosamt musikframträdande med fokus på välgörenhet.

ANNONS

Debatt och samtal

För Luke Jennings, som var i Dubai för första gången, kändes det viktigt att få prata om den speciella humorn och de mörka, extrema teman som är genomgående i hans Killing Eve böcker. Han diskuterade också gärna böcker kontra TV, där hans karaktärer M15-agenten Eve Polastri och yrkesmördaren Villanelle, funnit nytt liv.

”Man sitter själv med en bok i ett år. Med TV är det 200 personer och allt måste bestämmas genom en kommitté.” Men han är helt okej med att existera tillsammans med TV-serien, som tagit en annan riktning än böckerna. ”Den går sin egen väg, men det är under samma tak. De centrala karaktärerna förstår rollerna och så länge de är med, är allt bra.”

Norska Jo Nesbø berättar att han inte besöker många festivaler, men han passar på att klättra i Ras Al-Khaimah när han ändå är här. Han är tydligen rädd för höjder och bestiger berg för att övervinna sin rädsla. På festivalen samtalade han med radiopersonligheten Brandy Scott inför stor publik, och diskuterade Harry Hole-serien. Han erkände att han aldrig sett filmen Snömannen som baserats på en av hans böcker: ”Jag hade en känsla av att det skulle bli en katastrof.” Men samtidigt påpekar han att han har respekt för att regissören ville ta den i sin egen riktning.

En desto mer entusiastisk litteraturprofil är Graeme Simsion, som skrivit Projekt Rosie-trilogin. Han samtalade med läsare om den strukturerade (men fascinerande) professorn Don Tillman: har han Aspergers eller autism? Simsion har medvetet inte skrivit det i boken och man får dra sina egna slutsatser, menar han. Första boken skrev Simsion som ett filmmanus, men när ingen antog det omvandlade han det till en bok. Men inget är bortkastat – hans originalmanus används nu till den planerade filmen.

En lokal figur som ofta återkommer till Dubais litteraturfestival är Zeina Hashem Beck, en frispråkig libanesisk poet som numera bor i Dubai där hon 2013 skapade eventet Punch Poetry, samma år som hon vann ett litterärt pris för sin diktsamling om Beirut. ”Jag uppskattar mötet med internationella poeter”, säger hon. På frågan om hon känner att hon måste censurera sig, svarar hon bestämt ”nej”.

ANNONS

Amerikanska författaren Tayari Jones syns också gärna på festivaler. Hon har även besökt Bokmässan i Göteborg med sin kritikerhyllade roman Ett amerikanskt äktenskap, som vann The Women’s Prize for Fiction 2019. Hennes höjdpunkt från festivalen var besöket till Dubais kvinnofängelse. ”Man välkomnas in i deras hem där de alla känner varandra, och deras värld handlar inte om böcker och politiken runt böcker. Det handlar om en personlig kontakt.”

Skolor och fängelsebesök

Det var brittiskan Isobel Abulhoul som lanserade festivalen 2008, tack vare sin passion för läsande och hon har emottagit flera priser för sitt engagemang både i Förenade Arabemiraten och i England. Hon flyttade till Dubai 1968 där hon startade en skola, och kanske är det just därför som festivalen har ett så aktivt samarbete med lokala läroverk. Författare åker ut och föreläser och skolklasser välkomnas också till Festival City när festivalen pågår. För att ytterligare stärka läsande i skolan, utdelas också en utmärkelse till årets skolbibliotekarie varje år.

De senaste tre åren har även ett samarbete med Dubais fängelser växt fram, då författare föreläst på både de manliga och kvinnliga anstalterna, och under detta årets festival lanserades regionens första fängelsebok, Tomorrow, I will fly. De brittiska författarna Clare Macintosh och Annabel Kantaria undervisade på fängelserna under en vecka i höstas, då fångarna skrev noveller som speglar hur deras morgondag kommer att se ut. 

Macintosh, som är före detta polis och numera författare, föreläste i det manliga fängelset redan under fjolårets festival. Hon erkänner att hon bävade för det där första besöket efter att ha hört negativa historier om Dubais fängelser, men att hon ville jämföra med dem i England. Det visade sig dock vara en positiv upplevelse, och hon kände att författare kan göra mer än att bara prata med fångarna, och istället göra det till en två-vägs konversation. ”Man känner en extrem maktlöshet när man sitter i fängelse”, säger Macintosh. ”Vi ville ge dem en röst.”

En dag fick Macintosh till och med smaka på att vara frihetsberövad. ”Jag var redan i klassrummet och männen var försenade. Jag kunde inte lämnas ensam, så istället för att bli ledd tillbaka till receptionen för att vänta där, sa jag att de kunde låsa in mig. Då vet ni att jag är i säkert förvar. Och direkt kände jag mig klaustrofobisk. Jag behövde genast gå på toa, även om jag egentligen inte gjorde det. Jag blev törstig. Det rörde sig bara om 10 minuter, men det räckte för att jag skulle känna den panik som de måste känna den där första natten.”

Annabel Kantaria, som jobbade med de kvinnliga internerna berättar att hon var rädd för att kvinnorna skulle vara avvisande, men att alla var väldigt engagerade. ”Kvinnorna gillade idén med att bli utgivna författare och i slutet av skrivveckan var de väldigt rörda och tacksamma.” Men det var inte förrän boken lanserades som hon insåg hur mycket det hade betytt för dem. ”De berättade att det gett dem hopp, hur boken fått dem att känna sig som individer igen, och att det var något de uppnått i fängelset som de faktiskt var stolta över.”

Boktuggs nyhetsbrev
Håll dig uppdaterad om de senaste trenderna. Vi tar dig med bakom kulisserna i bokbranschen. Kostnadsfritt.
Vi delar aldrig din epostadress med tredjepart. Avsluta när du vill.

Det var mycket känslor vid lanseringen, som först skedde på fängelset där en del av fångarna läste högt ur sina berättelser. En av männens söner hade också bjudits in som en överraskning, och andra författare som föreläst under året fick certifikat för sitt engagemang. Bemötandet från både fångarna och de som arbetar på fängelset har varit överväldigande positivt, säger Macintosh och Kantaria.

Tayari Jones första fängelseföreläsning var dock inte i Dubai, och hon berättar om en intressant skillnad mellan män och kvinnor som sitter inne i USA. ”Ofta när man besöker ett manligt fängelse, står där en lång rad kvinnliga besökare och väntar, men utanför det kvinnliga fängelset finns det ingen kö alls.” Hennes bok Ett amerikanskt äktenskap speglar också detta genom att ifrågasätta om en kvinna ska vänta i åratal på sin oskyldigt fängslade man.

Boken valdes till Oprahs bokklubb 2018, men det kunde Jones inte fira på flera månader. ”När man väljs till Oprahs bokklubb får man veta det fem månader i förväg, innan boken ens är utgiven, så när folk frågade hur det gick med boken fick jag le och säga ’Jo, ganska lovande hoppas jag’.”

Känslosam avslutning

För första gången i Emirates Airline Festival of Literatures historia, valde man att anordna en avslutningskväll där alla pengar från biljettförsäljningen gick till välgörande ändamål. Föräldrarna till Nobelpristagaren Malala läste dikter för publiken, och britterna Harry Baker och Chris Read körde en unik rapp-jazz om miljön, men det mest känslosamma av alla framföranden var ett musikaliskt nummer baserat på boken Nujeen: flykten från krigets Syrien i rullstol. Nujeen Mustafa och hennes syster närvarade och lyssnade till uppträdandet för första gången.

Både författare och besökare är överens om att det var en fartfylld festival som ledde till intressanta samtal både författarna emellan, och i deras möten med sina läsare. Naturligtvis hinner man inte med allt och det hade väl önskats att det funnits mer tid att lyssna på Edna Adan Ismail, som varit utrikesminister i Somaliland och som byggt ett sjukhus för kvinnor. Våra vägar korsades bara som hastigast och hon var en dynamisk kvinna som lagt ner sin själ i att hjälpa andra. Inspirerande, och det var just det veckan handlade om: att inspirera andra.

Om gästbloggaren

Jessica Jarlvi är en svensk författare, som skrivit romanerna When I Wake Up och What Did I Do?. Hon var inbjuden som författare på Emirates Airline Festival of Literature för fjärde året i rad och har även föreläst på lokala skolor och på kvinnofängelset i Dubai.

Läs också om hur Jessica gick från refuserad i Sverige till internationell succé med sin debutroman.


❤ Gillade du den här artikeln? Vi hoppas det.
Kanske fick du lite kunskap eller tips eller bara ett gott skratt… I så fall har vi lyckats. Som du märkte slapp du betalvägg, eftersom vi vill välkomna nya läsare och göra det enkelt för trogna boktuggare. Om du gillar det vi gör och har möjlighet tar vi gärna emot ditt bidrag. En slant som tack för en bra artikel eller en stödprenumeration för att du läser varje vecka. Stötta den hårdast arbetande lilla redaktionen i landet.
35 kr/mån 350 kr/år

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email
Dela på print

info@boktugg.se

Relaterade nyheter