EU röstade ja till censurfilter och länkskatt

Sänkt moms på digitala böcker har stoppats trots att ingen är emot. Men artikel 13 som ger censurfilter och skatt på länkar röstade EU ja till. Upphovsrättslobbyn riskerar att döda kreativitet och internet som vi känner det idag.

Igår var en tragisk dag för alla som anser att ett fritt internet är viktigt för vårt samhälle. Jag ångrar själv att jag inte skrivit om det tidigare, kanske tänkte jag att det hela var så absurt att EU skulle stoppa det. Galna motioner förekommer ju inte bara på kommunal nivå utan hela vägen upp i riksdagen och EU-parlamentet. Det är en del av demokratin att man kan få lägga precis hur tokiga förslag som helst och som det sedan röstas om.

Så först kanske vi ska sammanfatta vad det handlar om. Det finns i princip bara en svensk journalist som skrivit om det här tidigare – Emanuel Karlsten som de senaste veckorna tagit upp problemet både i GP och Breakit.

På Breakit skriver han att det nya direktivet i grunden innebär att ”alla tjänster som låter användare publicera innehåll måste skaffa ett filter som kollar så att upphovsrättskyddat material inte publiceras. Det innebär att bilder på konstverk, statyer och skärmdumpar ska bort. Liksom videos med upphovsrättsskyddad musik, eller texter, dikter och citat måste blockeras. Det är ganska likt det innehållsigenkänningsverktyg som Google lagt 400 miljoner kronor på att utveckla för Youtube.”

Hur många har 400 Mkr att investera i sin blogg? Låt oss säga att även om Google är så generösa att de låter andra använda verktyget, så lär det inte vara gratis. Alltså dödar det nya förslaget många nya företag i Sverige och Europa.

Den här delen av förslaget är det som riskerar att inskränka upphovsrätten. Eller låt oss kalla det vid dess rätta namn. Censur. Kan ett internetfilter skilja satir från plagiat? Eller en skärmdump för samhällsdebatt från intrång i upphovsrätten? Ska filtret avgöra vad som är fair use? Med tanke på att Facebooks bildanalys konsekvent stoppar sponsring av bilder på bokomslag för att de innehåller för mycket text så är det tveksamt. Ska folk överklaga när verktygen döljer skämtsamma bilder?

Filtret kommer att strypa den öppna debatten. Censur.

Karlsten skriver vidare om den andra delen som är minst lika allvarlig, men då för journalister och bloggare: ”Utöver filter-förslaget finns också en artikel i direktivet om en ”länkskatt”, som är ett sätt att hjälpa mediehus att tjäna pengar på att deras innehåll blir till stoff för andra sajter, eller syns i sökresultat.”

Här blir det verkligt konstigt. Vi har idag en citaträtt, fair use. Jag kan exempelvis som i denna text citera ur Karlstens artikel genom att ange källan. Att länka till den anses vara god ton eftersom det faktiskt ger er läsare som vill kontrollera att jag citerat korrekt, eller kanske fördjupa er, en enkel möjlighet att klicka vidare till artikeln direkt. Istället för att gå till Breakits hemsida och där söka.

Nu säger direktivet visserligen att sajter ska betala för snippets, alltså rubriker med artikelbild och kort ingress, inte i första hand rewrites. För att få visa snippets måste bloggare och länksajter betala licens till mediehusen. Det finns på allvar nyhetsmedier som tycker att exempelvis Google och Facebook borde betala för detta, trots att det är helt uppenbart att de driver trafiken till nyhetssajterna.

Så omfattar detta även citaträtten? Ingen som vet. Som alltid med EU-direktiv som ska implementeras i lagstiftning så är det först efter några år och miljontals euro i rättegångskostnad senare som vi vet ifall den lilla bloggen borde betalat licenskostnader som överstiger hens intäkter eller om det faktiskt var fritt fram.

Det riktigt absurda är ifall lagen nu gör att bloggare börjar plocka bort länkarna. Och bara citerar i text, vilket knappast kommer att vara otillåtet eftersom det regleras av andra grundläggande rättigheter.

Så varför protesterar ingen mot huvudlösa förslag som censurfilter och länkskatter? Tja, den konspiratoriske säger förstås att traditionell media är på insidan och tänker att de snarare gynnas av censur och länkskatt. Men förmodligen handlar det mer om okunskap och att de precis som vi andra tänker ”nej, det där är så dumt att det aldrig kan gå igenom”. Men nu har det snart gjort det.

Än mer absurt blir det för oss i bokbranschen som upplevt hur ett EU-land som egentligen gillar förslaget om sänkt moms på digitala publikationer (bland annat eböcker och digitala ljudböcker) ändå lyckats blockera det som enda land i protest mot en annan fråga. De lyckas blockera sänkt moms med en röst. Men ett förslag om censur och länkskatt går igenom med 15 röster mot 10. Det är sådana här haverier som hotar EU:s trovärdighet.

Det har svurits ordentligt över GDPR som tog många på sängen. Det är ett direktiv som ställer till stora bekymmer för många företag men där det finns en god tanke bakom. Att skydda känsliga personuppgifter.

Finns det en god tanke även bakom detta nya direktiv? Nja, Stim exempelvis är positiva och menar då framför allt att aktörer som Youtube och Facebook tjänar stora pengar på spridning av upphovsrättsskyddat material som musik, video och bilder som användarna kopierar och använder. De som skapar innehållet bör få del av detta.

Som upphovsman (författare) kan man förstås sympatisera med detta. När barnen använder musik från sina idoler och gör egna videos borde Youtube betala. Eller en bloggare som faktiskt tjänar annonspengar på att göra samma sak. Men det är också väldigt tydligt att det är rädsla för förändring som driver dessa organisationer. Istället för att hitta nya affärsmodeller och göra det möjligt för folk att göra rätt för sig på ett enkelt sätt så angriper de problemet ur fel vinkel och på köpet dödar de kreativitet och debatt på internet.

För bokbranschen tänker jag närmast på debatten kring fanfiction där vissa förlag och författare varit livrädda, medan andra omfamnat rörelsen. Otaliga nya författare har inlett sina karriärer med att skriva fanfiction.

Onsdagen den 20 juni 2018 var dagen då upphovsrättslobbyn högg svansen av internet. Det finns fortfarande tid att rätta till skadan och sy fast den. Men det är bråttom. Den 4-5 juli är det dags för nästa instans att rösta. Sista chansen att stoppa censurmaskinen.

Motståndsrörelsen som vill se dagens internet leva vidare uppmanar alla att gå in och protestera via sajten #Saveyourinternet innan det är för sent.