Anja Gatu: Det behövs fler böcker om fotbollstjejer

Anja Gatu har skrivit fem barnböcker om kvinnliga fotbollsspelare (Olika förlag), däribland två böcker om Kosovare Asllani, vinnare av Diamantbollen 2017.

– Jag har alltid haft ett stort intresse för genus- och mångfaldsfrågor. Det behövs verkligen uppmärksammas inom journalistiken i stort men kanske framförallt inom sportjournalistiken, säger Anja Gatu.

Hon har jobbat som journalist och sportjournalist i 15 år och bland annat varit sportkrönikör och chef för sportredaktionen på Sydsvenskan. Sedan två år tillbaka är hon programutvecklingschef på Sveriges Radio P4 Malmöhus.

Anja berättar att hon, som så många andra journalister, alltid har närt en dröm om att skriva böcker. I tonåren var hon själv fotbollstränare vilket är en av orsakerna till att hon länge hade velat skriva just fotbollsböcker för barn.

– Det uppstod så himla många roliga situationer under träningarna som jag ofta tänkte borde skrivas ner. Framförallt ville jag skriva om tjejer som spelade fotboll, dels på grund av att det finns många fördomar om att tjejer med invandrarbakgrund inte får spela fotboll.

Dessutom ville hon skildra livet i förorten på ett nyanserat sätt, som reaktion på allt negativt som skrivs trots att förorten är en barndomsidyll för många. Själv växte hon upp i Kista, en stadsdel i norra Stockholm.

– Det var vårt Bullerbyn, säger Anja. Vi hade nära till kompisar och lekplatser, där fanns gemensamma grillplatser och mycket positivt för barn. Jag längtade efter att skildra den miljön eftersom det finns så otroligt få miljonprogramsskildringar i barnlitteraturen.

För ungefär tre år sedan blev Anja kontaktad av förlaget Olika med en idé som gick hand i hand med hennes egen: att göra barnböcker baserade på verkliga fotbollsspelares uppväxt. Hittills har samarbetet resulterat i fem böcker, två om Kosovare Asllani (Passa bollen! ropar Kosse och Värsta målet, Kosse!), en om Marta Vieira da Silva (Gå på mål, Marta!) och två om Therese Sjögran (Rött kort, Therese! och Snygg fint, Therese!). En tredje bok i Kosse-serien är under arbete.

– Böckerna bygger på intervjuer med spelarna, med fokus på barndomen och händelser som har präglat dem, berättar Anja. De är inte biografiska men innehåller många anekdoter och karaktärsdrag hämtade från verkligheten.

Det var viktigt för Anja att spelarna skulle känna igen sig själva i böckerna. Under skrivprocessen bollade hon idéer med dem och de fick komma med synpunkter på handlingen och vilka personer som skulle finnas med.

– Jag skapade sedan en dramaturgi utifrån materialet så att det blev litteratur och inte bara intervjuer. Det är ett jättekul sätt att jobba, på samma gång journalistiskt och författande.

Därför behövs fotbollsböcker om tjejer

Nästan alla fotbollsböcker som finns idag handlar om killar, trots att fotboll är en av två stora sporter för tjejer i Sverige (den andra är ridsport).

– Det var delvis därför som Olika ville dra igång det här, säger Anja. Och fotbollsserien går bra, den första boken sålde slut flera gånger om och jag märker att det finns ett enormt intresse.

Tror du att de här böckerna kan nå ut till de som annars inte läser så mycket?
– Ja, det tror jag också. Dels för att de handlar om sport, fotbollen är central hela böckerna igenom med allt vad det innebär med taktiksnack, matcher och träningar. Men också för att de handlar om fotbollsspelare som faktiskt finns på riktigt.

En annan viktig faktor med hennes böcker menar Anja är att de inte bara är framgångssagor utan också handlar mycket om vad spelarna tycker är jobbigt och svårt. Hennes egen uppfattning är att det behövs fler skildringar som är något annat än hjältesagor.

– I barnboksutgivningen generellt är det just nu väldigt mycket spänning, övernaturligt och hjältar, vilket så klart är roligt att läsa och bra för läslusten, men jag tror det är viktigt för barn att kunna relatera till det som är läskigt och svårt i livet också.

Kan böcker som dina bidra till en bättre jämställdhet och mångfald inom fotbollsvärlden?
– Ja, jag tror att det kan få en större effekt. Ju mer kvinnliga fotbollsspelare syns, i litteraturen såväl som i media, desto mer accepterade kommer de att bli, säger Anja.

Hon berättar att småtjejerna i laget hon brukade tränade förr frågade ”Hur länge kan man spela fotboll egentligen?”, vilket fick henne att inse att de aldrig hade sett en vuxen kvinna spela fotboll på elitnivå. Och om barn aldrig får se eller höra talas om kvinnor som spelar, hur ska de då kunna veta att det är möjligt?

– Bilden som barnen möter i mina böcker är att det är självklart att tjejer spelar fotboll och blir proffs. Jag skriver om tjejer men för både tjejer och killar – det är minst lika viktigt för killar att lära sig leva sig in i tjejers situation och identifiera sig med tjejerna, så att kvinnliga spelare blir självklart även i deras föreställningsvärld. Att killar kan förstå och relatera till tjejer är viktigt för jämställdheten i stort, säger Anja Gatu.