Författaren som faktagranskar fiktivt polisarbete och undviker litterära polismyter

Cherstin Juhlin har arbetat som polis i trettio år, gett ut två romaner och även varit faktagranskare av det polisiära agerandet i andras böcker. För boktugg.se berättar hon om hur hon använder sin polisbakgrund i sitt eget skrivande.

Cherstin Juhlin sitter just nu och filar på de sista detaljerna i sin tredje kriminalroman om polisinspektör Annika Vester. Efter Anagram och Bryggan väntas C-titeln (som ännu är hemlig) ges ut till hösten. Utöver sin egen författarkarriär har hon bland annat assisterat Johan Theorin med att läsa stycken ur hans manus som innehåller polisiärt agerande, och kontrollerat att det är i linje med hur det fungerar i verkligheten.

Med sin mångåriga poliserfarenhet i ryggen – 30 år som polis, varav 20 som brottsutredare – menar Juhlin att hon kan hålla sig närmre sanningen än den som inte har den erfarenheten.

– För egen del vill jag beskriva hur utredningsarbetet fungerar. Jag kan inte hoppa över de bitarna när jag vet hur det ska vara. Man hör ofta i kriminalfilmer, när polisen hittar en gärningsman, att de säger ”Du ska följa med oss, du är anhållen…” Det är polisen som griper en person, Åklagaren anhåller och Tingsrätten häktar. Jag stör mig också på att poliser stoppar bevisföremål i plastpåsar. Ibland flera saker i samma påse. Åh, jag får frossbrytningar! Det ska vara papperspåsar, och endast ett föremål i varje påse på grund av kontamineringsrisken. Förruttnelseprocessen startar snabbare i plast. Och så det här att en polis, ofta en kvinnlig, går in i mörka förråd eller ner i källare, med draget vapen, helt ensam. Sådan är inte verkligheten! Men okej, i filmen ska brottet lösas på en timme. Den vanligaste myten om polisarbete är att det är enkelt att lösa brott.

Eftersom Juhlin gett ut sina egna böcker efter kontakten med Theorin finns det en nyfikenhet om hon inspirerats av honom? Om hon har lärt sig något av hans sätt att skriva?

– Ja, jag gillar hur Johan skriver, även om jag egentligen vill ha snabbare förlopp. Johan är inte pang bom på spännande händelser hela tiden. Det är mer utdraget, spänningen trappas upp tills han verkligen knyter ihop historien. Han är lugnare i boken rakt igenom, precis som han är i verkligheten. Jag har lärt mig att inte ta med för mycket detaljer, utan fokusera på det som ger storyn något. Mystiken har jag försökt härma lite. Ibland behövs det inte så mycket beskrivande detaljer, utan det är ofta annat runt omkring som ger spänning. Att läsaren får tänka till själv.

I dagsläget jobbar Juhlin, som tidigare nämnts, med sin tredje roman i sin kriminalromans-trilogi. Planerna är att den ska ges ut officiellt på Bokmässan i Göteborg senare i år. Romanerna har Juhlin gett ut på egen hand, via förlaget Recito, och vill ni läsa mer om detta kan ni klicka här för att komma vidare till en artikel på egenutgivare.nu där Juhlin utvecklar sina tankar om varför hon valde just denna form av utgivning.

Foto: Mattias Nilsson