Är du debuterande författare eller har ni aktuella debutanter på ert förlag? Läs mer här om hur du gör för att skicka in och vilka kriterier som gäller.

Vår definition av debutant: En författare kan debutera två gånger i sitt liv: som skönlitterär och som facklitterär författare.

Du kan även hitta debutantporträtt här, i bokstavsordning A-Ö.

De senaste debutanterna

  • Min författarbana började när jag var tre år gammal. När mamma var sjuk ritade jag en bok till henne med bland annat båtar med många rattar och bäbisar med långa armar. Karriären fortsatte några år senare med ett flertal böcker till min sex år yngre kusin. Jag både skrev och illustrerade böcker med titlar som Mask-kalaset, Kalle berättar, Grisen och Landet i fjärran. Under hela mitt liv har det skrivna ordet varit en stor del, både att läsa och skriva. Sen kom vuxenlivet ikapp mig fullt med barn och jobb. Tid och lust till att skriva blev en bristvara, men drömmen om att en dag få ge ut en bok levde kvar.

    Jag har alltid haft många drömmar, idéer och projekt och det tog många år efter studenten innan jag hade en utbildning och jag landade till slut som förskollärare. Ett fritt arbete där jag många gånger får ge utlopp för min kreativitet tillsammans med barnen. Efter några år slog dock rastlösheten till igen och jag beslutade mig för att utbilda mig inom min stora passion – trädgård och odling. Det slutade med att jag även kunde titulera mig trädgårdsarkitekt.

    Jag var ändå inte riktigt nöjd. Den där drömmen om att skriva en bok fanns kvar där, långt bak i huvudet och en dag tog jag helt enkelt tag i drömmen. Jag satte mig vid köksbordet med min dator och började skriva. Länge hade idén om en barnbok om trädgård funnits i mig, en blandning av skönlitteratur och fakta. En bok som ger kunskap och väcker nyfikenhet och engagemang. När jag var nöjd skickade jag mitt manus till några olika förlag, utan några större förhoppningar. Det var trots allt mitt första försök. Döm av min förvåning när Idus förlag svarade efter några veckor och skrev att de gärna ville ge ut min bok! Jag frågade en vän som arbetar som illustratör om han ville göra bilderna och sen satte karusellen igång. Här är jag nu. En författare. På riktigt.

    Smultronstövlar och gröna tomater

    Smultronstövlar och gröna tomater

    – Du måste vara försiktig, säger jag och försöker förklara.
    – Men herregud, det är ju bara en mask, säger Ella surt.
    – Ja, fast en mask är inte bara, så bara. De är superviktiga.
    – Varför då? frågar Ella och ser lite nyfiken ut.

    Smultronstövlar och gröna tomater är en rikt illustrerad kapitelbok för barn i åldrarna 6 9. Läs mer »

  • För 25 år sedan var jag på väg hem från sommarsemestern med våra tre barn. Jag hade ingen längtan tillbaka till stressen på kontoret och sa på skoj till barnen ”Jag tror jag ska bli författare”. Jag glömde vad jag sagt, men barnen berättade för grannarna att mamma skulle byta jobb och bli författare. Då såddes ett frö hos mig, som fortsatte mitt vanliga jobb, men skrev en bok om familjens ovanliga kanin Plutte på kvällarna.

    När manuset var klart hamnade det bokstavligen i byrålådan, där det fick ligga i 25 år. Nu har jag äntligen plockat fram det och gjort verklighet av boken. Aldrig trodde jag väl inte att den skulle ges ut på riktigt och att det skulle vara så roligt att lära mig nytt under processen.

    Marie Svedberg Axelson heter jag och är uppvuxen i Tyresö utanför Stockholm där jag fortfarande bor. Jag älskar närheten till naturen och havet. På fritiden umgås jag helst med familj och vänner och spenderar gärna tid i fjällen eller i skärgården.

    Mer skrivande kommer det också bli.

    Plutte, en ovanlig kanin

    Plutte, en ovanlig kanin

    Plutte är en påhittig och modig kanin – men han är inte som andra kaniner.

    När han flyttar till familjen Björk vill han vara med på allt som familjen gör. Men det är inte alltid det passar en kanin … Snart upptäcker Plutte att livet med familjen Björk bjuder på både roliga upptåg och oväntade äventyr. Läs mer »

  • Ända sedan barnsben har jag varit en skapande person men min kreativitet har fått utlopp främst via tyger och garner. Samtidigt har jag alltid gillat historier, att läsa böcker och se filmer. Språkvetenskap fascinerar mig och för bara för mitt eget höga nöjes skull har det blivit en del lingvistikstudier på universitetet. Min egentliga utbildning är dock inom textilt skapande och sedermera programmering.

    Just programmering är ju också språk och i min utbildning på nittiotalet för att bygga hemsidor så ingick dessutom att skriva innehåll för webben. På skolan utlystes samtidigt en novelltävling som jag med framgång deltog i. Ändå var det inte förrän många år senare som jag tänkte att jag skulle skriva skönlitteratur.

    Numera arbetar jag som teknisk projektledare i min hemstad Lund. Det är kul, jag gillar att driva projekt. Att skriva en bok är ett stort projekt och det känns spännande att min första roman nu är redo att möta världen, för att inspirera och beröra.

    Vårens vresiga eldar

    Vårens vresiga eldar

    Siri tror inte sina ögon. Under snön ligger en ränsel. Hon slickar sina torra läppar och trycker handen mot magen. Mat? Till barnen, förstås. Men vems är lädersäcken? Inte kan hon bara ta den!

    – Har du berättat för någon mer om vad du hittade i ränseln, undrar Eira. Du har väl inte visat dem för någon?
    – Nej, svarar Siri och skakar på huvudet. Läs mer »
  • Jag jobbar som förskollärare i världens finaste stad; Varberg. Hit flyttade jag för 20 år sedan efter att ha vuxit upp i en by utanför Ljungby för att därefter läsa till förskollärare i Kalmar! Från en kust till en annan och med det sagt så betyder det att jag älskar havet! Det bästa jag vet är att sitta på en klippa vid havet, gärna med ritpapper eller akvarellblock! När min familj, som består av min man Kim och våra två tonårsdöttrar, är med mig där, känner jag mig som allra lyckligast.

    Jag älskar böcker, känslan av en ny bok i handen, lukten i en gammal bok man lånat på biblioteket, att få dyka in i någon annans värld för en stund! Att läsa på jobbet för barnen gör att jag kan försöka förmedla den där magiska känslan och få barnen att bli lika förtjusta i böcker som jag själv! Och så får jag själv en chans att hålla mig uppdaterad vad gäller barnböcker och sagor!

    För mig är illustrerandet och skrivandet rofyllt och avkopplande. Att skriva böcker, illustrera böcker har varit en dröm sedan jag var liten! Har alltid velat bli författare! Nu får jag det bästa av två världar, som förskollärare och författare! Det var barnen på jobbet som inspirerade mig till att börja skriva och illustrera. Nu har jag flera böcker på gång och ännu fler som väntar på att få bli nedskrivna. Människor runt omkring mig undrar hur jag hinner allt, det undrar jag också emellanåt. Lyckligtvis har jag en stöttande och uppmuntrande familj som gör det möjligt för mig att följa min dröm.

    Ta hand om havet

    Ta hand om havet

    Det är tisdag, veckans bästa dag. I alla fall enligt Lo och hennes vuxna. På tisdagar åker de på utflykter. Och den här tisdagen ska de till havet för att bada. Men när de kommer ner till havet möts de av djur och växter som verkar må väldigt dåligt. Något behöver göras, men vad?

    Ta hand om havet bygger på de globala målen. Läs mer »

  • Mitt skönlitterära skrivande har alltid funnits där. Långt innan jag började skolan satt jag och gjorde små sagoböcker om björnar och bestar. Krokiga bokstäver och huvudfotingar trängdes på vikta pappersblad. Det bästa jag visste var när min pappa hittade på godnattsagor där jag fick vara en av karaktärerna. Så försökte jag också lära mig att hitta på, omringad av sagoböcker samtidigt som vår slitna vinylspelare raspade fram ännu fler berättelser.

    Drömmen om att jobba med skrivandet fram. Kanske kunde jag faktiskt också bli författare? Självklart kom livet emellan. Verkligheten passade liksom inte ihop med drömmen. Jag blev lärare och skrivandet blev min hobby, min hemliga kärlek. Det har också varit bra. Som lärare har jag fått stort utlopp för min kreativitet och skrivandet har varit en stor del av min lärargärning.

    Och så händer det äntligen! Kanske kan drömmen bli verklighet? Jag har andra bokprojekt på gång, men ska nu njuta av detta boksläpp som jag är så glad över att dela med er!

    Den trettonde kullen

    Den trettonde kullen

    För Mo och hennes adoptivsyskon har varje dag alltid varit den andra lik. Mos liv kretsar kring regler, böcker och Max underbara leende. Men när folk börjar försvinna förstår Mo att något är väldigt fel. Snart inser hon att saker inte är som de verkar och att de alla svävar i fara. Läs mer »

  • Tänk att jag vågade! Jag är så glad och tacksam för alla som peppat mig att anta utmaningen och låta drömmar och ovisshet mötas i det okända. Fem ord för att beskriva mig är: norrländsk, familjekär, mys-fixare, glädjespridare och barnasinne.

    Lusten och glädjen i att formulera mig i ord har alltid funnits och ger en förlösande och positiv energi där fantasin får fritt spelrum och där stängda dörrar kan öppnas. Jag vill beröra och lämna kvar en ljus upplevelse med eftertanke, det är mitt kännetecken i att förmedla det skrivna ordet. Det pirrar när jag tänker på den häftiga upplevelsen att i bokform få läsa egna ord och tankar.

    Utöver skrivandet är jag mån om att skapa trygghet och ha omtanke om mina medmänniskor i mitt arbete som undersköterska. Jag bjuder på mig själv och vill att andra ska känna sig delaktiga och sedda. Jag uppskattar att vara tillsammans med familj och vänner i olika sammanhang där även sång och musik och att bara vara i nuet har en betydande plats.  

    Äventyret i den magiska skogen

    Äventyret i den magiska skogen

    På mormors gård står ett gammalt träd som är ingången till en magisk värld. Där kommer sjuåriga Fia få vara med om äventyr hon aldrig kunnat drömma om.

    Fias hjärta bultar lite extra när hon en dag upptäcker en mystisk papperslapp, i en flaskpost från förr i tiden. Den leder henne in i en fantastisk skog. Läs mer »

  • Hemma hos mig har jag ett magiskt rum, där mina karaktärer får liv och deras berättelser får växa fritt. Att dela det rummet med mina läsare ger mig en enorm glädje. Möjligheten att beröra eller locka till ett litet skratt är oändligt kul och värdefullt.

    Med mina berättelser och illustrationer vill jag ge en plattform till sånt som annars kanske inte får ta så stor plats- saker som är tabu, obekväma eller läskiga. Jag tycker att det är i gränslandet mellan det som är svårt och det som är underbart som man hittar det mest rörande och komiska i att vara människa. 

    Mina bilderböcker är riktade till barn men är egentligen lika relevanta för vuxna eftersom de handlar om ämnen som följer oss genom livet, som exempelvis värderingar, utanförskap och identitet. Jag har en dröm om att de som är barn idag kommer bli en generation med en bättre förståelse och medkänsla för sig själva och andra. Förhoppningsvis kan mina böcker bidra till en sådan utveckling.

    Margerits känslor är som vädret

    Margerits känslor är som vädret

    Ibland blir Margerit jättearg och jätteledsen. Hon tycker att det är läskigt, som om hon står ensam mitt i en storm. Men när hon får tröst av pappa och fröken så förstår hon att alla känslor får finnas och att de ändras hela tiden. Precis som vädret. Läs mer »
  • Jag märkte hur min dotter älskade böcker där hon fick vara delaktig och inte bara lyssna. Hon ville knacka, peka och leta. Samtidigt reflekterade jag över hur vardagssysslor som att tvätta, fixa frukost och så enkla saker som att tända lampan i ett rum, kan göras till en rolig aktivitet tillsammans med ett barn. Det gav mig inspiration.

    Jag heter Stina, kommer från Knivsta men bor sedan 6 år tillbaka i Schweiz. Att bo nära Alperna är en lyx som jag uppskattar och njuter av. Jag jobbar deltid som mönsterkonstruktör på ett välkänt underklädes- och pyjamasmärke. Resten av tiden spenderar jag med mina barn, ett som är 3 år och ett som är 3 månader. Vi bakar och pysslar, badar och gungar. Vi tittar på sniglar som långsamt snirklar sig fram på en stenmur vid vägen, kanske är den på väg till en kompis, säger jag till min dotter.

    Tack till mina älskade barn och tack för vår härliga vardag ihop. Tack vare inspiration från er har jag nu glädjen att få kalla mig för debuterande författare.

    God morgon Hugo

    God morgon Hugo

    Sovit färdigt! säger Hugo glatt. Det är morgon nu, tänd lampan!

    I God morgon Hugo får du följa med hunden Hugo när han gör sig klar på morgonen. Det är mycket att göra. Tända lampan, fixa frukost. Och så måste han välja kläder! Kanske kan du hjälpa honom?

    Boken passar alla barn mellan två och fyra år som älskar att hjälpa till eller att göra själv. Läs mer »

  • Efter många års författande av akademiska texter vid Örebro universitet ville jag lära mig att skriva smånätta noveller och njuta av att formulera skönlitterärt. Medan min undran växte om hur teckenspråket och talspråket möts i vardagen blev det en större berättelse om ett hörande barns erfarenheter med döva föräldrar.
     
    Wittgenstein menar att olika språk vittnar olika sätt att tänka. Jag vill ge läsaren en inblick i hur språk formar våra relationer, identiteter i en familj där teckenspråk och talat språk samexisterar; vilka följder det kan bli i familjen, i kontakterna med omgivningen och samhället.
     
    Jag är själv uppvuxen i en döv familj i Finland där bokens händelser utspelar sig under kalla kriget. Genom att skriva om flickans resa vill jag ge förståelse för både de osynliga barriärer och det starka band som språken skapar samtidigt och samtidigt väcka tankar om inkludering och frihet i en föränderlig värld.
     
    Titel: Så språkar mamma och jag
    Av Päivi Fredäng
    Förlag: Visto Förlag
     
     
    Så språkar mamma och jag

    Så språkar mamma och jag

    Aino växer upp som äldsta barnet i en familj på landet under 1950-talet. I en värld av ljus och skuggor blir finskt teckenspråk det band som knyter familjen samman samtidigt som det skiljer dem från omvärlden. Aino är hörande och föräldrarna är döva. I samspråkandet navigerar hon och hennes småsyskon bland tecken, tal, gester och mimik. Läs mer »

  • Vi hade båda skrivit i flera år ovetandes om varandra. Om våra vägar genom förluster och förändringar i livet. Vi möttes under pandemin och valde att bejaka nyfikenheten och ge liv åt drömmen att skriva en bok i ämnet. Kanske har boken om sorg rent av valt ut oss som sina författare?

    Marie: Ända sedan barnsben har skrivandet varit en kanal för mig att sätta ord på mina känslor. Om livets varande i varje nu. Om glädje och sorg. Om både och. Jag älskar det autentiska mötet med människor, livsberättelser, och att bidra till förändring och förbättring. Att vara handledare i sorgbearbetning är en del av mitt jobb och jag fascineras av människors olika sätt att hitta sin väg genom svåra händelser i livet. Sorg som är en del av allas våra liv och som också ligger nära både kärlek och glädje.

    Eva: Jag har alltid tyckt om att skriva, läsa och att lyssna på andra människors berättelser. Som person är jag nyfiken och lyhörd och tycker om att gräva fram skärvor ur historien som inte är så vackra och kanske lite mer okända. Min barndom är mitt avstamp när det gäller texter av mer personlig karaktär. Den ligger både nära och långt bort. Nu känns det pirrigt och spännande att släppa den här boken om sorg som vi båda lagt ner våra själar i. Hoppas att den kommer att skänka stor glädje.

    Sorg : om förlust och läkning vid förändringar i livet

    Sorg : om förlust och läkning vid förändringar i livet

    »Att sörja är en väg till läkning, glädje och frihet även om det inte känns så när vi är mitt i det mörkaste mörka.«
    Marie och Eva

    Sorgen är ingen annans, den är unik för varje person. Samtidigt är den universell och allmängiltig. Vi kan känna igen oss i varandra.

    Det här är en bok om sorgens många ansikten. Läs mer »

  • För ett antal år sedan började en tanke att ansätta mig. Du ska skriva en bok, viskade den i mitt öra. Jag skrattade. Skulle jag skriva en bok, jag som varken hade en historia att berätta eller närde någon hemlig dröm om att bli författare.

    Efter en tid gav jag dock efter och började på en skrivarkurs. Fast jag alltid har skrivit mycket, både privat och i arbetet, kände jag mig emellanåt som en tre-åring på en vuxencykel. Men berättelsen tog fart och karaktärerna presenterade sig, en efter en. Så småningom var manuset färdigt och jag skickade in det till olika förlag. Från Bonniers fick jag ett fint lektörsutlåtande men det räckte inte hela vägen. Så jag fortsatte att skriva, och skriva om, skriva om, skriva om. Jag ville hitta mitt språk, min röst.

    Emellanåt tappade jag sugen. Sista gången det hände låg manuset i byrålådan i tre år. Men så en dag hörde min man en intervju på radio. En förläggare beklagade sig över bristen på genomarbetade manus. Du har ju ett, sa maken, skicka in det!  

    Dottern

    Dottern

    Lena har i hela sitt liv kämpat för att upprätthålla skenet av att allting är som det ska. Att hon är som hon ska. Men alkoholen, lögnerna, och ett tungt moln som hängt över henne sedan barndomen för henne allt närmare avgrunden.
    Dottern är en berättelse om svartaste förtvivlan, självbedrägeri och sönderfall. Men också om kamp och kärlek. Läs mer »

  • När jag fick diagnosen Emotionellt instabilt personlighetssyndrom så gick jag till biblioteket. Jag ville hitta en bok skriven av någon med samma diagnos, någon som jag kunde spegla mig i. Istället fick jag tag i en bok där det stod något i stil med att man bör fundera både en och två gånger innan man inleder en relation med någon som har EIPS. 

    Jag gick hem och tänkte att kanske stämmer det. Kanske är jag en hemsk människa. Jag har alltid haft lätt för självkritik… Nu i efterhand känns det nästan som självömkan. 

    Jag visste ju egentligen att jag är mycket mer än så. Mer än en diagnos. Jag är förälder och partner, jag är kreativ och älskar att vara i skogen. Jag känner saker snabbt och intensivt, även det som inte sägs rakt ut och jag berörs starkt av det som händer omkring mig. 

    Efter några månader tog jag mig upp ur mitt hål av självkritik och självömkan och började skriva. Resultatet är min debutroman.

    Under huden blöder jag

    Under huden blöder jag

    • Förlag: Vulkan
    • Utgiven: 2024-10-10

    <em>Ibland ser min dotter på mig på samma sätt som jag såg på min mamma.</em>
    <em>”Behöver du vila?” säger hon med allvarlig blick och huvudet på sned.
    </em><em>Det trycker över bröstet. Hur ska jag kunna ge henne allt när det inte finns något inuti mig? Hon måste ju se det. Att det ekar tomt där inne. Läs mer »


  • Jag ville skriva om vad som händer när vi tappar kontrollen över våra egna liv, och hur makt – eller bristen på makt – kan påverka oss. Du kan styra över mycket i ditt liv, men det finns saker du står helt maktlös inför.

    Jag heter Linnea Jämtner, är uppvuxen i Åby utanför Norrköping och arbetar som projektledare på Polismyndighetens IT-avdelning där jag leder utveckling och förvaltning av internationella och nationella system.

    När jag inte skriver (eller är på jobbet), älskar jag att idrotta. Jag är instruktör på Friskis och Svettis, bestiger gärna berg eller springer olika typer av lopp, gärna i kombination med att upptäcka extraordinära platser i världens alla hörn tillsammans med min familj. Mitt stora intresse för idrott och utmaningar, gör att jag förstår innebörden av att hårt arbete ger resultat. Hårt arbete och envishet.

    Det finns både små och stora berg att bestiga – varje dag.

    Makt

    Makt

    Snökanonerna gick för fullt, dag som natt, och kylan höll i sig. Det var Alla helgons morgon och Yxbacken stod inför säsongspremiär när en av Norrköpings högst uppsatta politiker hittades korsfäst i ankarliften. Vem ville honom något illa?

    Specialutredare Ellie Sparre är hemma på besök när en före detta kollega påstås ha tagit sitt liv. Läs mer »

  • Jag var nog 15–16 när jag för första gången hörde talas om min pappas farfar. Att han var okänd och att det inte fanns några som helst spår av honom. I den åldern finns det annat som är mer intressant, så jag ryckte nog mest på axlarna och gick vidare med mitt liv.

    Skrivandet har sedan utgjort en stor del av mitt liv. Att skriva – och läsa – avhandlingar, vetenskapliga artiklar, myndighetsrapporter, utredningar och analyser av allehanda slag, det är vad jag har gjort i 25 år och fortfarande ägnar dagarna åt. Att skriva skönlitterärt har varit en tanke som först på senare år har slagit rot och så sakteliga har vuxit sig starkare.

    Idéer har förvisso inte saknats, men de har varit flyktigare än solsken i november. Men så blev jag intresserad av släktforskning. Jag hade ju ett mysterium – den fortfarande okände fadern. Mannen som dök upp i Norrlands inland, just när första världskrigets elände ersattes av spanska sjukans plågor, och sedan försvann igen.

    Intresset blev till en bok, som jag skrivit tillsammans med min far. När jag berättar om släktmysteriet för min tonårige son reagerar han på ungefär samma sätt som jag gjorde; han ler lite överseende och fortsätter med sitt liv.

    Men stjärnorna lyser vidare

    Men stjärnorna lyser vidare

    När bröderna Thor och Varg år 865 kliver i land på de brittiska öarna, för att hämnas den store krigaren Ragnar Lodbrok, vet de förstås inget om hur deras val kommer att påverka historien. Men de ska lämna spår efter sig. Läs mer »

  • Uppväxt i restaurangmiljö har mat och dryck alltid varit aktuellt och närvarande i mitt liv. Jag tycker det är riktigt roligt att utmana mig själv, att utvecklas och hitta på nya intressanta projekt. Genom åren har jag studerat med bredd, geologi, biologi, lärare, språk, sommelier men i kök och bageri är jag självlärd.  

    Jag är uppvuxen i Täby norr om Stockholm. Mina föräldrar drev Värdshuset Koppartälten i Hagaparken i många år, år 2008 övertog jag och min bror företaget. Vi köpte Kea Bageri för att vi behövde någonstans att baka. Att det blev just det lilla glutenfria bageriet i Bromma utanför Stockholm var inget annat än en slump. Jag har inte celiaki själv, utan jag vill bara att våra bröd, kakor och tårtor ska vara goda för alla. 

    Tänk så många av våra kunder på Kea Bageri som tyckt att vi ska göra en bakbok. Och nu blir det en bok! Under de tio åren vi drivit detta lilla bageri i ett stilla område utanför Stockholm har vi fått ihop en skatt av bra recept som fungerar till mycket. Tanken är att recepten ska ge inspiration, och kunna varieras på olika sätt till olika tillfällen. Att få möjlighet att nu inspirera andra till att utveckla sig själv känns otroligt kreativt.

    Kakor, tårtor och bröd : glutenfria favoriter från Kea bageri

    Kakor, tårtor och bröd : glutenfria favoriter från Kea bageri

    Det ska vara GOTT och ENKELT att baka utan gluten!

    Många är de kunder som har historier om Kea Bageri. Flygvärdinnor som hämtat travar med Keas populära biskvitårtor som ska fraktas över Atlanten till kunder i USA. Eller stockholmare som återkommer i generationer för att smaka bageriets trasiga maränger. Läs mer »

  • Jag heter Ava Tahmasebi och debuterar som författare. Likt många andra, har jag länge drömt om att bli författare. I stället valde jag att bli tandläkare och jobbar nu mestadels med barn och unga patienter. Under mina år som mammaledig, fanns det tid över till att skriva. Nattuggla som jag är, passade jag på att ta fram datorn medan hela familjen låg och sov. Tangenttryck varvades med tedrickande och här står jag med min allra första barnbok som dessutom handlar om tandläkarbesök! Kan det bli bättre än så här?

    De säger att vänsterhänta är mer kreativa. Det hade jag inte riktigt förstått fram tills nu då jag inser att mina stora intressen, förutom att umgås med min familj är att skriva och baka. Det kanske stämmer ändå. När jag behöver rensa tankarna, lyfter jag skrot eller tar en löptur runt hemstaden Lund.

    Min dröm är fortsätta skriva barnböcker, gärna kopplat till tandvård då jag upplever att det behövs och är ett viktigt samtalsämne för både barn och vuxna.

    Lykke slår ut en tand

    Lykke slår ut en tand

    Lykke är på förskolan och leker med Noah uppe i trädet. Hon älskar att klättra i träd! Plötsligt faller Lykke ner och slår ut sin framtand. Det gör ont. Lykkes mamma kommer till förskolan så fort hon bara kan! ”Kom Lykke, vi ska skynda oss till tandläkaren”, säger mamma. Läs mer »