På den lugnaste gatan är den sjunde efterlängtade delen i Michaela Winglyckes populära serie Vimmerbymorden. En spänningsfylld berättelse där mörkret tar sig in i småstadsidyllen.
Det är försommar i Vimmerby och den lilla staden förbereder sig för ännu en livlig turistsäsong. Men bakom den pittoreska fasaden tornar oron upp sig. Polisinspektör William Johnson kämpar med att få vardagen att gå ihop när både hans sambo Josephine och kollega Emilia, som också är hans svägerska, går igenom krävande graviditeter. När ett larm en kväll leder polis och ambulans till den till synes fridfulla Sjöslingan, förändras allt.
På den lilla gatan, med bara fyra villor och utsikt över sjön Nossen, har en person hittats död. Det råder inga tvivel om att det rör sig om mord. Händelsen väcker obehagliga minnen: nyligen dog en annan granne under mystiska omständigheter, då avfärdat som en olycka eller kanske självmord? Snart står det klart att Sjöslingan bär på fler hemligheter än någon kunnat ana. Vad döljer sig bakom de välklippta häckarna och vänliga leendena? Och hur väl känner grannarna egentligen varandra?
På den lugnaste gatan är en tät relationsdriven deckare om lögner, lojalitet och det farliga i att tro att man känner sin omgivning.
Här kan du provläsa det första kapitlet.
MICHAELA WINGLYCKE (född 1988) är utbildad beteendevetare och har arbetat på advokatbyrå. Ursprungligen kommer hon från Mariannelund utanför Vimmerby, där även hennes berättelser utspelar sig. Hon kallar själv sina böcker för feelgood-deckare, som kombinerar relationer och vardagliga situationer med spänning. Hennes serier Vimmerbymorden och Dahlia Wester har hittills sålt över 175 000 exemplar.
Fredagen den 5 juni
Kapitel 1
Solen stod lågt, men lyste fortfarande från en klarblå himmel när William Johnson klev uppför altanens trappsteg och möttes av sin familj. Han hade blivit kvar på jobbet längre än det varit tänkt. Josephine hade parkerat sig i en solstol, medan deras snart treåriga dotter plaskade i en barnpool. Eller, den så kallade poolen påminde snarare om en större badbalja. Om Mira fick uppleva en riktig pool skulle hon förmodligen inte vara särskilt imponerad av sin egen längre.
”Är det sommar på riktigt nu?” utbrast William och tog tag i sin t-shirt för att illustrera hur varm han var.
”Det har faktiskt varit väldigt varmt i dag”, svarade Josephine och log.
Han noterade att leendet inte nådde ögonen. I själva verket såg hans sambo trött ut. Eller, hon var faktiskt numera hans fästmö, även om bröllopsplanerna lagts på is till förmån för ett andra barn.
”Vet du vad jag har tänkt på?” fortsatte hon. ”Nu när det inte blir något bröllop inom de närmaste åren, kanske vi skulle passa på att bygga en pool i stället? Skulle inte det vara härligt?”
Ibland undrade William om hon kunde läsa hans tankar.
”Du tycker inte att vi har fullt upp som det är?”
Han slängde en menade blick först på deras dotter, sedan på Josephines runda mage.
”Du är så praktisk jämt.”
”Och du är så …”
”Jag vet redan att du tänker säga naiv, så du behöver inte fortsätta”, muttrade hon.
”Men du får tydligen kalla mig tråkig?”
”Tråkig? Jag sa faktiskt praktisk.”
”Men du menade tråkig.”
De brast ut i skratt, båda två. Deras dotter tittade roat på dem innan hon återgick till att leka med sina badleksaker. William satte sig på huk intill henne och pussade henne på huvudet, men ångrade sig när hon svarade med att kasta en hink vatten mot honom.
”Jag kände ändå för en dusch”, sa han och fortsatte mot Josephine, som fick en hastig puss på munnen.
”Jag pratade med din mamma för en stund sedan. Dina föräldrar bjuder på grillat i kväll.”
Hennes ord fick det att kurra i magen. Hans föräldrar bjöd alltid på god mat.
”Gott! Kommer alla?”
”Japp, vi går efter att du har duschat.”
Alla innefattade Williams lillebror med familj och Josephines föräldrar. De umgicks ofta allihop och han var tacksam över att hans mamma och pappa såg det som en självklarhet att även hans svärföräldrar skulle vara en del av gemenskapen. Efter deras flytt till Vimmerby var alla samlade här.
William njöt av det heta vattnet som strilade över kroppen, innan han växlade till iskallt. Han hade läst någonstans att det skulle göra underverk för hälsan att duscha på det sättet. Även om han kände sig relativt pigg för tillfället så var det fredagskväll och var det någon gång tröttheten, och kanske också åldern, tog ut sin rätt så var det efter en arbetsvecka.
Han vred av vattnet och drog åt sig handduken.
Det skulle bli skönt med en ledig helg i försommarvärmen.
Lyssna eller läs hela boken:
Storytel
Bookbeat
Nextory
Spotify
Podme
Köp och läs:
På den lugnaste gatan
- Förlag: Gyldendal Astra
- Format: Pocket
- Språk: Svenska
- Utgiven: 2026-09-07
- ISBN: 9789180989381
