De som ännu inte debuterat diskuterar regelbundet på Facebook när man får kalla sig för författare. Däremot är det inte lika många diskussioner om när man inte längre får kalla sig för författare. Det är sällan vi ser “före detta författaren” eller “tidigare författaren”. Finns det en tidsgräns för hur länge efter senaste boken man gjort sig förtjänt av titeln?
I början av min författarkarriär var jag flitig. Fyra böcker på tre år och nio böcker på sju år. Sedan kom en lucka och ännu en. Jag kompenserade det med att åter vara lite mer produktiv och med femton böcker på fjorton år (2009–2023) ligger jag ändå inte på latsidan. Men nu, när det inte kommit någon bok på ett och ett halvt år och jag skriver lite på många projekt känns det ändå som att jag står och stampar.
Så infinner sig funderingen: När får man inte längre kalla sig författare?
Debutanter och de som inte ens hunnit debutera ställer emellanåt frågan i en Facebookgrupp för författare: När får man kalla sig författare?
Det är lite som ett vedträ på elden och förutom att alla som sett diskussionen hundra gånger de senaste tio åren suckar och uppmanar trådskaparen att söka på tidigare inlägg så dyker det även upp allehanda svar. Några menar att man är författare efter två publicerade böcker, som Svenska Författarförbundet skriver på sin hemsida.
“Grunden för medlemskap är att man ska ha utgivit två verk. Omfånget kan variera beroende på genre, från tunna diktsamlingar och korta texter i bilderböcker för barn, till fylliga prosaböcker av olika slag. Varje sökande bedöms efter sin art.” (Kriterier för författare)
Andra menar att om man skrivit och gett ut en bok så är man författare. När den är registrerad i Kungliga bibliotekets databas så står det ju svart på vitt där – Författare: Ditt namn.
Behöver du mer bevis än så? Kungliga biblioteket (grundat 1661) är äldre än det mesta i bokbranschen och när de faktiskt presenterar dig så här kan väl ingen tveka, även om Författarförbundet fortfarande vill se två böcker utgivna:
Någon besserwisser vill gärna flika in att om boken är egenutgiven räknas det inte, utan den (eller de) måste vara utgiven på ett (riktigt) traditionellt förlag. Vilket såklart är fel. Men det är en annan diskussion.
Så hur är det då i andra änden av skalan?
Faktum är att Författarförbundet i sina kritererier har kontinuitet som en av sina punkter: “Med kontinuitet menas att skrivandet inte är av tillfällig, ofullgången natur utan kan ses som en del i eller början på en fortgående aktivitet.“
En hockeyspelare som avslutar karriären blir så gott som omedelbart “före detta” eller “tidigare” hockeyspelare i media och andra sammanhang. Men författare kan ju fortsätta skriva även om de fyllt hundra år. Och det finns absolut inget som säger att man ska vara så produktiv som jag trots allt varit. Tvärtom är det i vissa sällskap finare att lägga ett par år på varje bok för att göra den så bra som det bara är möjligt. Eller för att man inte kan leva på sitt författarskap och därför inte har mer tillgänglig skrivtid än att det tar åratal att skriva en bok.
Men hur länge får en ny bok verkligen dröja? Tre–fem år är absolut inte ovanligt. Men när det går tio år? Är man då fortfarande författare eller är man en tidigare författare? Böckerna är ju fortfarande tillgängliga. Och ingen annan än författaren vet om hen skriver på något nytt.
George R.R. Martin har inte släppt en ny bok på elva år (World of Ice and Fire 2014) till fansens stora frustration eftersom dessa väntat på bok sex och sju i serien A Song of Ice and Fire (som alltså blev tv-serien Game of Thrones där tv-producenterna sprang före i handlingen) sedan 2011. Men ingen skulle komma på tanken att våga kalla honom “tidigare författare”.
Kanske får man ställa tiden som gått sedan den senast utgivna boken i relation till det totala antalet utgivna verk? Den som debuterar och släpper en bok för att sedan inte komma med en ny på tio år kanske får finna sig i att bli benämnd före detta författare?
Förmodligen slipper även denna stackare bli av med titeln. Det är ingen som skiljer på aktiva och passiva författarskap.
I väntan på att nästa bok ska bli klar kan författaren alltid skriva en novell, en text i en antologi, en krönika i någon tidning. Eller kanske räcker ett inlägg på Facebook, Instagram eller valfri annan plattform med ett tillkännagivande av att jag skriver på ett manus – för att skrivandet ska vara en fortgående aktivitet.
Så att jag fortfarande kan kalla mig författare.