Feelgoodförfattaren Victoria Olausson är aktuell med sin första roman. Samtidigt undrar hon om genren, genom att inte förändras, har förvandlats till Fantasy.
[Gästblogginlägg av Victoria Olausson]
Det var svårt att genrebestämma min debutroman, fick jag höra. Det berodde nog på att jag inte använde någon mall när jag skrev. Ordet samtidsroman förekom, men verkade inte passa helt.
Själv hade jag hela tiden avsikten att skriva en Feelgood, närmare bestämt den bok jag själv skulle vilja läsa. Nuförtiden konsumerar jag mest sådant, och bäst gillar jag böcker där författaren flätat in ett underliggande tema efter ordentlig research. Jag vill gärna lära mig något och har konstigt nog specialiserat mig på kvinnor i andra världskrigets Paris, men det var ändå inte det jag ville skriva om.
Men kunde jag skriva om det som jag vigt mitt liv åt? Miljöfrågor. Det låg något motsägelsefullt i tanken, kände jag, eftersom området präglas av tekniska termer och dystopi. Det lyckliga slutet tycks utom räckhåll. Å andra sidan gillar jag ju utmaningar, så jag satte igång.
Och jag kan meddela att det går att skriva om naturen på ett enkelt och positivt sätt. Trots allt är varje andetag du tar en gåva från moder jord. Men vi är sällan medvetna om vår andning och när vi går där i betongens köpcentrum, tror vi gärna att vi frigjort oss från henne. Likt barn som flyttat hemifrån. Den frikopplingen speglas också i feelgood-litteraturen.
Nuförtiden har hon, naturen då, förstås hittat nya sätt att göra sig påmind på. Plötsligt kan vattnet stiga så mycket på en timme att det bildas en flodvåg som sveper fram och dödar över 100 personer (Texas, 2025), eller så banar extrema skogsbränder sin väg längs med Medelhavet där en yta stor som Luxemburg redan brunnit ned (2025).
Man kan inte längre lita på årstidernas gång, på regnet, på snön eller ens på växternas blomningstid. Ändå accelererar förändringen fortfarande. Och det är här jag känner att en feelgood-bok som låtsas att allt är som det alltid varit, beskriver en verklighet som inte längre finns. Kanske har den därför blivit en ny typ av Fantasy?
Jag retas förstås lite med dig nu. Och trots allt detta var det varken om elden eller flodvågen jag skrev. Eftersom det inte börjar där. För genom att se oss som avskurna från det vi kallar ”miljöfrågor” går vi också miste om naturens magi. Men det är mitt i den som du hör hemma. Det var vad jag ville att du skulle se.
Och därför lämnar bokens aningslösa Elina storstaden bakom sig, för en kort affärsresa till Norrland. Snart hamnar hon dock på Loves släktgård invid gammelskogen. Ett system som han värnar om och hon inte känner till. Där kommunicerar hundraåriga träd med varandra via underjordiska svampnät som håller både gamla stubbar och unga trädskott vid liv. Här visar sig också bokens lodjur för första gången. Som ett av våra största rovdjur är dess uppgift att balansera hela det system det råder över.
Men i verkligheten berövas skogen ofta sin intelligens genom kalhyggen, som förstör även det underjordiska nätverket. När man återplanterar är det med träd av samma art i samma ålder, likt slavar i människornas tjänst. Rovdjurens uppgift förringas, i sin tur, av jägare som ser dem som konkurrens om bytesdjuren. Den illegala jaktens mörkertal är stort och få fall leder till åtal.
Så trots att min önskan var att återskapa naturens magi, tog det inte många sidor innan det inträffade jaktbrott också i boken. Även karaktärerna blev snart till villebråd, men kunde de lära sig att jaga?
Och genom den vindlande otuktade historien som följde tröstade jag mig med att slutet på boken var mitt att bestämma över. En del av det visade sig vara Elinas möte, öga mot öga, med ett annat av våra rovdjur. En händelse som sätter djupa spår i henne, långt bortom naturvetenskapens gränser och faktiskt ända in i sovrummet.
Om det blev ett gott slut avgör du förstås nu när boken är redo att läsas.
Själv hoppas jag att det romantiska lantlivet har getts ett större djup, utan att för den sakens skull berövas varken intrig, humor eller kärlek.
Om gästbloggaren
Victoria Olausson arbetar med miljöfrågor till vardags på Världsnaturfonden. Hon har tidigare drivit två egna kommunikationsbyråer och skrivit en prisbelönt fackbok Grön kommunikation (2009). Hennes debutroman heter Där lodjuret visar sig (2025).
Söndagstuggare – har du ett ämne du skulle vilja ta upp i ett gästblogginlägg? Kontakta oss på tips@boktugg.se med din idé. Textlängd ca 2500-3500 tecken. Det kan handla om en trend i bokbranschen eller dina egna erfarenheter om något som andra i branschen kan lära sig av eller vara intresserade.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
