Rebecka Edgren Aldén har fullt upp. Hon arbetar på den tredje delen av sin spänningsserie Sjöräddarna, är kursledare på Skrivarakademin, tar uppdrag som redaktör, manusutvecklare och lektör, och är även engagerad i juryarbetet för Crimetime Award 2024, där hon fungerar som ordförande för tre olika jurygrupper. Och hon vill att alla, både barn och vuxna, ska läsa mer.
Vad sysselsätter dig nu?
– Jag redigerar min nästa bok som kommer till sommaren. Blå skymning heter den, och det är tredje delen i min spänningsserie Sjöräddarna, som utspelar sig i Stockholms skärgård. Sedan har jag ju mina skrivarkurser som alltid pågår, på Skrivarakademin, Folkuniversitet i Stockholm. Jag tar då och då uppdrag som redaktör, manusutvecklare och lektör. Just nu redaktörar jag en roman. Och så har jag precis dragit igång juryarbetet för Crimetime Award 2024. Det är sjunde året jag är sammankallande ordförande för de numera tre jurygrupperna (årets deckardebut, årets barndeckare och årets hederspris). Priset delas som vanligt ut på Crimetime, deckarfestivalen på Bokmässan i Göteborg.
Vilken branschfråga är viktigast för dig nu?
– Det finns många som är viktiga. En av de absolut viktigaste är att få människor att läsa. Inte bara barn, som man ofta tjatar om. Jag tycker att även vuxna borde läsa mer. Det är ett demokratiproblem att vi har så många vuxna som inte läser, mer än korta texter digitalt. Litteratur är oerhört viktigt. Förmågan att kunna leva sig in i andra människors liv – det vi får genom litteraturen – är ju avgörande för ett humant samhälle. Sedan som författare är det förstås viktigt med hur författare ska få betalt för sina historier, särskilt när den inbundna boken och pocketen säljer allt sämre. Böcker har i dag blivit en slit- och slängvara, vilket förstås är tragiskt. Det är bra att ljudboksförlagen stoppar den obegränsade lyssningen, och tar mer betalt av lyssnarna. Jag hör inte till de som vill ha fasta priser på böcker, eller ha ett års karens för tryckta böcker att bli ljud. Jag tror inte att man kan stoppa utvecklingen. Däremot tror jag att det går att ta mer betalt även för digitala böcker. Den biten måste vi se över, så att författare får rimligare betalning för sitt arbete.
Vilken bok läser du just nu?
– Jag läser alltid flera böcker parallellt, har ofta minst en ljudbok och en fysisk bok i gång. Avslutade precis Gunnar Walls Rättsskandalen Olof Palme: mordet, syndabocken och hemligheterna (jag läser i stort sett allt jag kommer över om Palmemordet) som ljudbok. Läser Malin Persson Giolitos Motiv – otroligt bra noveller om brott. Och lyssnar på Pernilla Ericsons Törstdöden. Kan varmt rekommendera alla tre.
Vad tänker du kring i vilka format dina böcker ges ut?
– Ja, vad tänker jag? Att jag är glad att de finns i alla format och även på flera språk. Jag tänker också att jag är glad att mina böcker sålt mycket i inbundet, mycket tack vare bokklubbarna, och att pocketen verkar gå bra. Andra boken i serien kommer på pocket nu i vår, så hoppas på den också. Jag har egentligen ingen synpunkt på i vilket format läsarna tar till sig mina böcker – eller om de lånar på biblioteket. Jag är glad att jag är läst.
Hur ser du på användningen av AI-verktyg i bokbranschen?
– Det skrämmer mig. Tror att vi inom en snar framtid kommer se en rad böcker som helt eller delvis är skrivna av AI. Jag inser ju också att det finns många författare som är duktiga på att använda sig av AI, vilket jag inte är, och självklart känner jag en stress över det. Konkurrensen är tillräckligt hård, och det är svårt att skriva böcker. Det vore en olycklig utveckling om det är de författare som behärskar och lär sig använda AI som kommer överleva. Tycker också att det är otäckt med AI-röster, tänker att i framtiden kommer allt färre skådespelare få jobb som inläsare. Det som är synd med AI är att den ersätter alla roliga uppgifter: skriva, hitta på historier, skapa bilder, läsa upp böcker osv. Vore mycket bättre om AI kunde göra allt tråkigt, städa, tvätta, laga mat, fixa bokföring, svara på mejl, skicka fakturor osv. Och lämna det roliga och kreativa till människan. Är det inte det som gör oss till människor? Nej, jag gillar det inte alls!
Vilken bok eller berättelse kan du inte glömma?
– Oj, många! Jag bär väldigt många böcker och berättelser med mig. Främst är det böcker jag läste som barn och ungdom, vissa som jag läst om många gånger. Många klassiker. Många av dem väver jag in i mina egna böcker, på olika sätt. Karin Boyes Kallocain, Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde (en av huvudkaraktärerna i min tredje spänningsroman hette Diana Gray …), Revolutionary Road av Richard Yates, Donna Tartts Den hemliga historien, Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta och Mio, min Mio, väldigt många av Agatha Christies böcker (som jag läste om och om igen som barn), framför allt Dolken från Tunis och Ridå (som jag läser om med jämna mellanrum, ungefär vartannat år). Maria Gripes böcker, som Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia. Och många, många mer.
Vad får dig att skriva?
– Deadline. Nä, jag skoja. Det finns något inneboende som gör att jag måste skriva. Trots att det är rätt jobbigt emellanåt, och trots att jag tjänade mycket mer pengar tidigare när jag jobbade med annat. Helt ärligt kan jag inte tänka mig att göra något annat än att skriva. Det är roligt att jobba med andras texter också, men jag vill kunna hitta på och skriva mina egna historier också. Oavsett hur det går framöver, tror jag att jag alltid kommer skriva på något sätt.
Jobbar du i bokbranschen? Läs Analysbrevet och prenumerera!
