Kommunpoeten i Tranemo – Jimmy Alm kom starkare ur mediestormen

Knappt hade den nyblivne kommunpoeten i Tranemo börjat arbeta förrän medierna gick hårt åt hans tjänst.
– Jag hade ingen föraning om att det här projektet skulle vara provokativt, säger Jimmy Alm som nu har sammanfattat sitt år i en bok.

En sak som Jimmy Alm tar med sig från sitt år som kommunpoet i Tranemo är att det som står i medierna inte nödvändigtvis är sant.

Bara efter en månad i tjänst blev hans yrkesroll föremål för en hätsk mediedebatt. Hur kunde Tranemo kommun lägga nästan en miljon på detta?

– Initialt var jag chockad. Jag hade ingen föraning om att det här projektet skulle vara provokativt. Tvärtom, säger Jimmy Alm i dag, drygt ett år senare.

Krönikörer positionerade sig. Kommunpoeten hyllades och hatades. Men i botten låg ett sakfel som Tranemo kommun och han själv kämpade för att rätta till: Jimmy Alm var inte anställd och avlönad av kommunen.

Det var Kulturbryggan, som delar ut projektstöd och lyder under Konstnärsnämnden, som hade beviljat honom stöd, ett belopp strax under 900 000 kronor, för projektet ”Kommunpoesi”.

Under de stormiga dagarna förstod han att antingen kunde han bejaka medieuppmärksamheten eller gömma sig. Han valde det förstnämnda och när sakfelet bemötts blev han även väl mottagen i Tranemo.

– Det var väldigt många som hörde av sig med förfrågningar, tips och önskemål.

Sökande

I dagarna ges Jimmy Alms bok Sveriges första kommunpoet ut. Den följer arbetets gång med dikter och dagboksfragment. Här skildras Bengt som saknar mening efter föräldrarnas död, trebarnspappan som har kvar nyckeln till hemmet som inte längre finns kvar i Syrien. Jimmy Alm skriver också om ishallen i Nittorp som folk gick samman för att bygga och om matbutiken som vaknar tidigt för att baka bröd.

Det konstnärsliv Jimmy Alm bedriver i dag är motsatsen till det han föreställde sig som barn i Dalsland, med en uppväxt präglad av bollsporter, vänner och dataspel. Han ville bli dataingenjör. Men under gymnasiet krackelerade hans världsbild.

– Jag förstod att jag inte visste så mycket om världen eller mig själv.

Istället för Chalmers blev det London, konst och kultur. Han började skriva, men det skulle ta många år innan han tog skrivandet på allvar.

I tre år var han kultursekreterare i Dalsland. Efter de åren ville han varken jobba eller studera. Han köpte en tältkåta och bosatte sig i skogen i åtta månader. Då insåg han att skrivandet var viktigast.

Hittar Tranemo

När Jimmy Alm efter tiden i skogen besökte Uddebo, som ligger i Tranemo kommun, föll han för den lilla orten.

– Jag fick en stark magkänsla av jag skulle flytta hit. Jag träffade människor som resonerade och ville leva på samma sätt som jag. Det var högt i tak. Folk levde enkelt. Det sociala var det viktigaste, och att ha tid att göra det man vill.

Efter två år i Tranemo blev han antagen till Författarskolan i Lund. I flera år låg fokus på att skriva en diktsamling och att få den utgiven. Men väl klar refuserades boken och från det beskedet visste han inte hur han skulle gå vidare.

– Det var fruktansvärt. Min känsla var att jag hållit på med något i fem år som inte var värt någonting. Det jag insåg på botten var att min diktsamling visst hade ett värde, att den varit viktig för mig att skriva och att jag tyckte om den.

Han ville börja utgå från det som var lustfyllt. Under en festival 2018 hade han erbjudit besökare att bli diktade i projektet ”Dikta dig”, som går ut på att skriva om människor utifrån deras berättelser. Det utmynnade i diktsamlingen Vem bor i Uddebo?

”Dikta dig”

Jimmy Alm har svårt att beskriva vad året som kommunpoet har betytt för honom.

– Det behöver gå fem, tio år för att förstå vad det faktiskt var. Men jag vet att jag kommer att titta tillbaka på det här året som ett av de mest avgörande i mitt liv.

Efter intervjun ska Alm baka chokladrutor till boksläppet i Tranemo. Därefter väntar turné med boken. Han kommer att fortsätta med ”Dikta dig” så länge han skriver. Och han rekommenderar andra att bli kommunpoeter.

– Särskilt i din kommun. Det vore spännande att se hur andra kommunpoeter skulle göra, säger Jimmy Alm.

Text: Emma Gate/TT