Ny rapport: Tufft för kvalitetslitteraturen

Utgivningen av kvalitativ litteratur i Sverige vilar tungt på små förlag – som både har svårt att nå ut och att få böckerna att bära sig. En ny rapport från Svenska Förläggareföreningen visar att kvalitetslitteraturen har fått det tuffare.

Åsikter och påståenden kring hur finlitteraturen i Sverige mår har länge figurerat i debatten, men rapporten ”Skilda världar”, som ges ut av Förläggarföreningen, visar hur det faktiskt ser ut. Där slås fast att 18 förlag eller förlagsgrupper publicerade 75 procent av de kvalitetslitterära titlarna 2020–2021.

– Vissa saker har varit överraskande även för oss, som hur väldigt få förlag som står för kvalitetslitteraturutgivningen i Sverige. Det är känsligt, för somliga av de förlagen är små och kanske är det bara en person som är drivande, så går den i pension – eller orkar inte längre – då får det väldiga konsekvenser, säger Ann Steiner, docent vid litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala.

Det är inte forskarna som slår fast vad som är bra eller dålig litteratur, utan de utgår i sin definition från hur förlagen presenterar sina böcker. Sammanlagt sägs 49 förlag ha en utgivning med kvalitetslitteratur – men endast ett fåtal av dessa är med och besvarar enkäten i rapporten.

Syns och sprids inte

Trots allt kan de slå fast att kvalitetslitteraturen har fått det tuffare. Generellt säljer den i färre exemplar: på listan över de 20 mest sålda skönlitterära titlarna under 2021 finns till exempel bara tre titlar som kan benämnas som kvalitetslitteratur, samtliga utgivna på Albert Bonniers Förlag: Kerstin Ekmans ”Löpa varg”, Douglas Stuarts ”Shuggie Bain” och Lydia Sandgrens ”Samlade verk”.

De stora förlag som forskarna har pratat med är generellt ganska positiva i synen på kvalitetslitteratur – och en viss typ av sådana böcker får också stort medialt utrymme. Men de små förlagen har flera problem: kostnaderna för att ta fram kvalitetslitteratur är högre än det pris som en bok i slutändan kan säljas för, på grund av resurskrävande översättningar och redaktörsinsatser. Dessutom sjunker upplagorna.

– De små förlagen blir också i ringa utsträckning medialt täckta i recensioner, radio och tv, säger Ann Steiner.

Kvalitetslitteraturen från de små förlagen finns dessutom i mindre utsträckning både i bokhandlarna och på strömningstjänsterna. Där föreslås läsning utifrån algoritmer, vilket missgynnar kvalitetslitteraturen jämfört med när bokhandlare ger tips.

– Villkoren är inte desamma för synlighet, spridning och försäljning för förlagen. Det påverkar både produktionen och vad människor läser, säger Ann Steiner.

Variation viktig

De små förlagen har sällan varken resurser eller kunskaper att producera ljud- och e-böcker. Samtidigt pekar Ann Steiner på att strömmad läsning utgör 25 procent av marknaden i pengar, i volym ännu mer.

– Om vi vill att kvalitetslitteraturen ska få bättre villkor så måste det finnas möjlighet för dem att finnas även i strömningstjänsterna, säger hon.

Ibland tas Nationalbibliografins siffror som intäkt för att Sverige har en bred utgivning från många språk – men Ann Steiner poängterar att en hel del av den utgivningen sker på pyttesmå förlag, som knappt har en professionell verksamhet. Den översatta litteraturen är det också ytterst få förlag som tar ansvar för, bortsett från engelskan.

Ann Steiner framhåller att vissa typer av texter aldrig kommer att vara kommersiellt bärkraftiga, medan populärlitteraturen klarar sig bättre, utan stödfunktioner. Hon hoppas att rapporten ska bidra till en debatt om villkoren för kvalitetslitteraturen.

– Det måste finnas översatt litteratur, svensk litteratur, konstig litteratur, spännande, ny och bred litteratur. Det är det som är det starkaste i kvalitetslitteratur, att den har variation.

Text: Elin Swedenmark/TT