Uppdaterade kriterier för vad ett hybridförlag ska leva upp till

Vad skiljer ett hybridförlag från traditionella förlag och egenutgivartjänster? En uppdaterad lista med 11 kriterier från The Independent Book Publishers Association (IBPA) kan ge svar.

Hybridförlagen i Sverige har bättre rykte än sina amerikanska och brittiska kusiner. Men även på den svenska marknaden finns det förlag som tummar på definitionen så till den grad att vi på Boktugg anser att man borde skrota begreppet hybridförlag helt.

IBPA har i alla fall uppdaterat sin lista som ursprungligen introducerades 2018 och syftar till att skilja hybridförlag från framför allt egenutgivartjänster – och även definiera vad som inte är ett traditionellt förlag, skriver Publishers Weekly.

1. Definiera en mission och vision för sin utgivning.
2. Granska och bedöma insända manus.
3. Förbinda sig att tillämpa sanning och transparens som affärspraxis.
4. Erbjuda ett förhandlingsbart kontrakt som är lätt att förstå, för varje bok som ges ut, med tydliga klausuler för hur författaren återtar rättigheter.
5. Publicera under förlagets imprint med förlagets eget ISBN.
6. Ge ut böcker som håller samma nivå kvalitetsmässigt som traditionella förlag.
7. Säkerställa att det redaktionella, design- och produktionsarbetet håller professionell kvalitet.
8. Ge ut böcker i både print och digitalt i strävan att nå så bred målgrupp som möjligt.
9. Erbjuda bred distribution till både fysiska och digitala återförsäljare samt ha tydlig sälj- och marknadsplan för varje utgiven bok.
10. Kunna visa upp respektabla försäljningssiffror.
11. Betala författare en royalty som ligger högre än branschstandard.

IBPA påpekar att det är upp till varje hybridförlag att fundera ut och förklara hur de lever upp till de elva punkterna. Den som inte klarar alla punkter bör inte kalla sig hybridförlag utan klassa sig själva som ett företag som säljer tjänster till egenutgivare.

Dessutom poängteras att oavsett vem som betalar för olika delar av produktionen är det hybridförlagets ansvar att producera, distribuera och i slutändan sälja böcker av professionell kvalitet. Att författaren betalar fråntar inte på något sätt förlaget sitt ansvar.

På den svenska marknaden har vi inte haft en distinkt definition av de förlag som på engelskspråkiga marknader kallas vanity eller predatory publishers. Vi kan kalla dem rovdjursförlag. Skillnaden mellan dessa och hybridförlag är att de inte är selektiva med vad de ger ut, de refuserar i stort sett inga manus. Därför är det, enligt IBPA, bättre att se dessa rovdjursförlag som serviceföretag och inte som förlag eftersom författaren i praktiken fattar utgivningsbeslutet.

Ett tydligt tecken på att du har att göra med ett rovdjursförlag är att du får ett väldigt snabbt svar (inom en vecka) där de säger att de älskar ditt manus, är frikostiga med superlativer och vill ge ut det. Ibland får du till och med i samma mejl en offert på priset utformad som ett utgivningsavtal.

Varningssignalen finns även i form av att det på hemsidan inte framgår att den allra största delen av deras utgivning finansieras av författarna utan att de hellre skryter med att de även har traditionell utgivning.

Ett hybridförlag tjänar pengar på en kombination av utgivningstjänster och försäljning av böcker. De har alltså lika stort intresse av att sälja böcker som författaren.

Den som vill läsa den kompletta listan med mer text på engelska hittar det på IBPA:s hemsida här.