Klimatet för press- och yttrandefriheten i Kina hårdnar allt mer – samtidigt som världens blickar riktas mot det stundande vinter-OS.
– Det är sorgligt att Peking tilldelats ännu ett olympiskt spel, säger Fredrik Fällman, docent i sinologi och styrelseledamot i Svenska Pen.

Den 4 februari inleds vinter-OS i Peking och att Kina än en gång tilldelats ett olympiskt mästerskap har redan före start mötts av hård kritik från såväl människorättsorganisationer som från politiker och idrottsmän.

Kritiken har bland annat handlat om Kinas behandling av minoritetsgruppen uigurer, mot regimens agerande i Hongkong och om fängslandet av den svenske förläggaren Gui Minhai – men även om den rådande bristen på yttrande- och pressfrihet i landet.

Enligt Fredrik Fällman, docent i sinologi vid Göteborgs universitet och vice ordförande i Svenska Pens Fängslade författares kommitté, befinner sig också många författare i en paradoxal situation i dagens Kina.

– Litteraturen är egentligen på ett sätt gynnad i Kina, då staten och partiet anser att den är ett sätt att föra fram partiets agenda. Det kommer från en av Maos idéer: att litteraturen ska tjäna partiet. Men i praktiken lever väldigt få författare upp till detta, säger han.

Får inte böcker publicerade

Som författare i dagens Kina kan man i princip skriva om vad som helst – men däremot långt ifrån räkna med att få sina verk publicerade.

Ett exempel på det är den nobelpristippade författaren Yan Lianke, som har en professorstjänst på ett ansett universitet i Peking, där han också undervisar – men vars böcker ofta inte publiceras i hemlandet, enligt Fredrik Fällman.

– Yan Lianke blir ibland publicerad – och ibland inte. Och så ser det ut för många som skriver om ämnen som myndigheterna anser vara känsliga och inte bör tas upp. Det finns fler exempel på författare som lever i Kina utan att kunna bli publicerade i hemlandet, men som trots det bor kvar. De kan även utsättas för trakasserier, men behöver inte nödvändigtvis bli dömda för något, säger han.

”Hårdnande läge”

All form av kinesisk media och förlagsverksamhet befinner under hård statlig kontroll – och kontrollen har också ökat under Xi Jinpings ledning, enligt Fredrik Fällman.

– Det finns inga listor med förbjudna böcker, men däremot läggs censur och kontroll ut på tidningarnas och förlagens redaktioner, där det är upp till redaktören att bedöma om där finns något som kan vara problematiskt, säger han och fortsätter:

– Läget har hårdnat, inte bara inom kulturen, utan överhuvudtaget under Xi Jinpings ledning. Det handlar bland annat om hårdare övervakning och skärpt kontroll i frågor kring yttrandefrihet, något som framförallt har skett under de senaste fem, sex åren.

Peking-OS ”olyckligt”

Pressfriheten i Kina har de senaste åren försämrats – och i 2021:s upplaga av Reportrar utan gränsers Pressfrihetsindex hamnar landet på 177:e plats av 180.

I november riktade även Foreign Correspondents’ Club of China – en förening för de utländska journalister som jobbar i landet – kritik mot såväl Kina som mot den Internationella olympiska kommittén för ”brist på öppenhet och tydlighet” kring hur rapporteringen under spelen ska ske.

Kritik har även riktats från många redaktioner och mediebolag mot att utländska reportrar på plats endast får lämna sina hotell för att utföra på förhand beskrivna uppgifter och att de tvingas ladda ned en app, där de dagligen måste rapportera om sitt hälsotillstånd.

Och att Kina, som 2008 tilldelades ett kritiserat sommar-OS, nu ytterligare en gång står som värd för de olympiska spelen är olyckligt, enligt Fredrik Fällman.

– Det är sorgligt att den olympiska rörelsen tilldelat Peking ännu ett olympiskt spel, samtidigt som det pågår övergrepp mot uigurer och andra grupper över hela Kina. Det är sorgligt att man inte ser en större bild av systemet, säger han.

Anna Grönberg/TT