Edwidge Danticat, Jamaica Kincaid och Ngugi wa Thiong'o. Arkivbild: AP/Fredrik Sandberg/Jonas Ekströmer.

Nobelpriset 2021: Dags för Akademien att lyfta in världen?

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Jamaica Kincaid, Adonis och Ngũgĩ wa Thiong’o är några av de utomeuropeiska författare som ständigt är Nobelpristippade. Blir 2021 året då den nya Akademien öppnar priset mer mot världen?

Bara fem Nobelpris har gått till afrikanska författare, det är ett faktum som brukar upprepas inför en av litteraturvärldens största högtidsstunder. Även Svenska Akademiens Anders Olsson beskrev förra året det stora fokuset på västerländska författarskap som en brist, i en intervju med TT.


ANNONS


Men Akademien har nu börjat ta mer systematisk hjälp av expertis på andra språkområden. Det väcker förhoppningar inför framtiden, menar Birgitta Wallin, redaktör för tidskriften Karavan som lyfter litteratur från hela världen.

– Det visar väl att man har sett att det behövs. Det är också väldigt svårt att få överblick över världens all litteratur så att söka hjälp hos dem som har förstahandskunskaper är en god idé, säger hon och fortsätter:

ANNONS

– För det är ingen brist på bra författare. Och om man ser tillbaka är det så otroligt få från världen utanför väst som har fått det. Det vore på tiden.

Utmanande villkor

Birgitta Wallin har själv tre favoriter som ofta nämns i förhandsspekulationerna, hon hoppas att Jamaica Kincaid, Adonis eller Ko Un ska få priset.

– Jamaica Kincaid har ett sånt suggestivt språk, hon har en helt egen stil med sina omtagningar. Hon har placerat Karibien på den litterära kartan på ett personligt vis. Med skärpa visar hon fram den koloniala historien och dess efterverkningar, och hon skildrar relationer på ett förbluffande djärvt sätt, speciellt mor-dotterrelationen.

Birgitta Wallin lyfter även fram Edwidge Danticat, som är ung men ”lyckas fånga in historiens smärtpunkter” och Maryse Condé från Karibien, samt Adonis från Syrien. Han har länge betraktats som en av de största arabiska poeterna och man kan även se honom som en länk mellan den muslimska världen och väst.

– Hans storverk, trilogin ”Boken”, liknar inte något annat. Och han är gammal, han har fyllt 90*, säger hon.

Även 83-årige kenyanske Ngũgĩ wa Thiong’o börjar bli till åren, och hans betydelse för afrikansk litteratur lyfts ständigt fram – bland annat av författaren Tsitsi Dangarembga.

– Han har fortfarande en chans att få priset, som Chinua Achebe borde ha fått. Men generellt är villkoren för afrikanska författare, särskilt svarta afrikanska författare, utmanande på grund av en rad kulturella och ekonomiska skäl. Det är ofta svårt för dem att ägna den tid och energi som behövs för att kontinuerligt producera på höjden av sin förmåga, säger Dangarembga.

Afrikansk diaspora

Trots att en ny, vital afrikansk litteratur nu växer fram, och förlagsindustrin i länder som Nigeria börjar få ett större fokus på skönlitteratur, har afrikanska författare fortfarande svårt att göra sig gällande globalt, menar Tsitsi Dangarembga.


ANNONS


– Berättelser är fönster till symboliska världar. Och på grund av hur världen är strukturerad i dag i det västerländska imperiet, anses den symboliska världen som frammanas i afrikanska berättelser ofta ha mindre värde, säger hon.

Dangarembga ser Nobelpriset som betydelsefullt för afrikansk litteratur, för att det betonar vikten av afrikanska författares verk för världen och deras egna samhällen. Det ger också litteraturen en större publik och författarna ett kreativt andrum.

Christina Kullberg, professor i fransk litteraturvetenskap på Uppsala universitet, framhåller även hon Ngũgĩ wa Thiong’os stora betydelse. Men hon har en annan favorit: Marie N’Diaye, som är född i Frankrike med senegalesiska rötter.

– Det är svårt med diskussionerna kring utomeuropeisk litteratur och att vi fortfarande diskuterar så mycket i form av nation eller språk, säger hon och fortsätter:

– Marie N’Diaye är estetiskt jättespännande, och har ett sätt att närma sig frågeställningar som vi förknippar med utomeuropeiska författarskap: som migration och rasproblematik. Hon skriver om det indirekt, nästan i en Gustave Flaubert-tradition.

Rörlig litteratursyn

Kullberg poängterar att Nobel lutade sig mot en litteratursyn likt Goethes, där en god författare ansågs kunna göra sig gällande oavsett nationell kontext. Det är ett perspektiv som i dag ifrågasätts i forskningen om världslitteratur, menar hon.

– Det verkar som att Akademin försöker arbeta i den riktningen men samtidigt erkänner att man är begränsad och partisk, för att vi alltid bedömer saker utifrån vår horisont med den uppväxt och den läsning vi har formats av, säger hon.

En sådan diskussion tycker hon är viktig, mindre för representationens skull och mer för vad den säger om hur vi ser på litteratur. Och apropå en bredare, mer rörlig litteratursyn för Christina Kullberg fram en annan kandidat.

– Linton Kwesi Johnson, det är ett författarskap som har haft en otrolig kulturell betydelse. Det är en muntlig litteratur, med koppling till dub och reggae, som på senare år har fått ett mycket större erkännande.

Fotnot: Adonis är 91 år.

Text: Elin Swedenmark/TT

Fakta: Världsnamn som Nobelpristippats

  • Marie N’Diaye, Frankrike och Senegal
  • Edwidge Danticat, Haiti och USA
  • Jamaica Kincaid, Antigua och USA
  • Ngũgĩ wa Thiong’o, Kenya
  • Linton Kwesi Johnson, Jamaica och Storbritannien
  • Adonis, Syrien
  • Nina Bouraoui, Algeriet och Frankrike.
  • Ben Okri, Nigeria
  • Maryse Condé, Guadeloupe
  • Can Xue, Kina

❤️ Tack för att du läste ända hit. Hoppas att läsupplevelsen var bra. Som du märkte slapp du betalvägg. Mycket tack vare personer som du, som valt att bli Supporters. Dina och andras stöd gör det möjligt att fortsätta skriva om böcker och bokbranschen.  Stödprenumerera från 10 kr/mån eller swisha en tjuga (eller mer) till 123-483 18 71.
(Om du redan är Supporter – tack!)

TT

TT

Sveriges mest trovärdiga nyhetsförmedlare är är för många TT (Tidningarnas Telegrambyrå) som sedan 1921 varit en oberoende aktör i Mediesverige med mottot snabbt, korrekt och trovärdigt. Boktugg samarbetar med TT för att få tillgång till fler boknyheter och intervjuer än vi själva hinner med.

tt@boktugg.se

❤️ Tack för att du läste ända hit. Hoppas att läsupplevelsen var bra. Som du märkte slapp du betalvägg. Mycket tack vare personer som du, som valt att bli Supporters. Dina och andras stöd gör det möjligt att fortsätta skriva om böcker och bokbranschen.  Stödprenumerera från 10 kr/mån eller swisha en tjuga (eller mer) till 123-483 18 71.
(Om du redan är Supporter – tack!)

Lär dig bokbranschen på 5 minuter

Få vårt nyhetsbrev, måndag och fredag. Håll dig uppdaterad om trender och nyheter. Och få lite boktips. Gör som över 8000 andra.

SPONSRAT INNEHÅLL

Ögonvittnet – en bok om hur illa Kina behandlar etniska minoriteter

En chockerande skildring av en av världens grymmaste regimer – en kvinnas kamp för överlevnad.

De senaste åren har det anlagts över 1 200 koncentrationsläger i Kinas nordvästra provins där man håller personer från de kazakiska och uiguriska minoritetsfolken fängslade. Det kan röra sig om upp emot tre miljoner fångar. Villkoren är omänskliga: hjärntvätt, tortyr, misshandel, våldtäkt och medicinska experiment. Lägren utgör det största systematiska fängslandet av ett enskilt folk sedan Tredje riket.

Sayragul Sauytbay föddes i provinsen och arbetade som läkare innan hon blev utsedd till högre tjänsteman. Hennes liv blev omkullkastat när de kinesiska myndigheterna fängslade henne. Brottet: att vara kazak, en av Kinas etniska minoriteter.

I fängelset tvingades hon arbeta med att undervisa om Kinas språk, kultur och politik. Genom arbetet fick hon tillgång till hemlig information som avslöjade Beijings långsiktiga planer på att underminera både landets minoritetsfolk och demokratier runt om i världen. Efter sin flykt från Kina återförenades hon med sin familj men lever under ständigt hot om repressalier. Detta sällsynta vittnesmål från världens största övervakningsstat avslöjar inte bara den skrämmande omfattningen av Kinas tyranniska ambitioner, utan även motståndskraften och civilkuraget hos en enskild visselblåsare.

Sayragul Sauytbay bor med sin familj i Sverige sedan 2019 och har haft långa intervjutillfällen med journalisten Alexandra Cavelius under arbetet med boken.

(...) Läs hela artikeln »