Karin Herlitz. Foto: Privat

Söndagstuggare: Karin Herlitz om att väcka läslust hos ungdomar

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Karin Herlitz är gymnasielärare i svenska och engelska och ser många fördelar med att låta läsning ta plats i klassrummet.

I en tid när allting bara finns ett klick bort har mer ansträngande aktiviteter fått stryka på foten. I senaste PISA-undersökningen 2018 visade det sig att 58 % av femtonåringarna bara läser om de måste. Många är de elever som jag har mött på gymnasiet som berättar att de aldrig har läst en bok. Det är en sorglig utveckling av många anledningar, men främst för att det är ett hot mot demokratin. Den minskade läsningen leder till ett mindre ordförråd och det är många som har svårt att ta till sig språket i dagspressen.


ANNONS


Det finns ingen svensklärare som inte tycker att det är viktigt med läsning, men i skolans högre årskurser har läsningen traditionellt sett hamnat utanför klassrummet. När jag gick i skolan på åttiotalet så brukade vi få böcker av vår lärare tillsammans med uppmaningen att lämna in en recension två veckor senare. Det funkade ganska dåligt redan då (jag brukade exempelvis även läsa min äldre brors böcker och skriva recensioner åt honom) och det fungerar ännu sämre idag när internet erbjuder sammanfattningar och analyser av varierande kvalitet.

Läsning är en så pass komplex sysselsättning som i sig motiverar att den flyttar in i våra klassrum. I klassrummet går läsningen från att vara en solitär sysselsättning till att bli en gemensam aktivitet där vi kan utnyttja gruppens olika erfarenheter när vi arbetar med en roman. Jag är övertygad om att det är det bästa sättet att väcka läslusten hos ungdomar som annars inte läser – att ta dem vid handen och leda dem genom en roman som de annars aldrig skulle ha läst.

ANNONS

Istället för att ge eleverna beting att läsa hemma så läser vi tillsammans i klassrummet. Eleverna har möjlighet att fråga om de kör fast och jag som lärare vet att de har läst och alltså kan delta i diskussioner och andra uppgifter. Tillsammans kan vi ta oss igenom böcker som annars skulle ha förblivit olästa och, kanske viktigast av allt, när vi får veta hur boken landar hos andra – först då kan vi förstå hur den landar hos oss själva, och varför.

Jag som lärare väljer alltid böcker när jag läser i skolan. Jag vet att många förespråkar att eleverna ska få välja själva och att det skulle vara motiverande och skapa läslust. Problemet är bara att elever som aldrig läser inte vet hur man väljer, och jag tycker att läsning på skoltid har ett annat syfte än den rena njutningsläsningen. I klassrummet skapar vi fantastiska läsupplevelser tillsammans och det går utmärkt även om boken vi läser inte är vad de skulle ha valt själva.

Vi vet idag att elever som frivilligt läser en bok statistiskt sett kommer att klara av alla skolans ämnen med godkända betyg, men trots det tycker vi att vi inte hinner läsa i klassrummet. Om vi inte har tid att läsa – vad har vi då tid med? Jag vill också tro att den gemensamma läsningen i klassrummet ger ringar på vattnet och att fler ungdomar då kommer att läsa även utanför skolan.

Min övertygelse är att om vi vill vända trenden med ungdomar som inte läser så måste vi flytta in läsningen i klassrummet i högre utsträckning. I gruppen får texten bearbetas på många olika sätt och ingen lämnas ensam med sin läsning – det är ett effektivt sätt att skapa läsare. Mitt mål är att eleverna som lämnar mitt klassrum efter tre år ska känna att de kan ta sig an vilken bok som helst som kommer i deras väg. De kommer inte att gilla allt, men de ska aldrig vara rädda för att försöka.


ANNONS


Så, för att vända trenden och få fler ungdomar att läsa mer måste vi låta läsningen ta plats i klassrummet. Vi måste guida ovana läsare genom romaner och vi får inte backa bara för att det är svårt. Svårt är inte farligt. Vi kommer långt om vi bearbetar det lästa tillsammans och modellerar för eleverna hur de kan ta sig an olika sorters litteratur. Inte bara kommer vi att kunna bredda våra elevers världsbild på kort sikt utan vi bidrar också genom att fortsätta förse samhället med medborgare som kan bevara demokratin.

Om gästbloggaren

Karin Herlitz är gymnasielärare i svenska och engelska och hon har satsat mycket på att få sina elever att läsa. Genom åren har hon arbetat fram metoder för att göra läsningen gemensam och låta den ta plats i klassrummet, och för det arbetet tilldelades hon lärarstipendiet Helgepriset 2019. Vid sidan av jobbet som lärare skriver Karin science fiction-romaner för ungdomar i slukaråldern och hon har precis släppt en metodbok för lärare i svenska på högstadiet och gymnasiet, Skönlitteratur i undervisningen – Mod och metod för arbete med läsning i klassrummet, där lärare får praktiska tips och idéer inför planerandet av sina egna läsprojekt.

❤️ Tack för att du läste ända hit. Hoppas att läsupplevelsen var bra. Som du märkte slapp du betalvägg. Mycket tack vare personer som du, som valt att bli Supporters. Dina och andras stöd gör det möjligt att fortsätta skriva om böcker och bokbranschen.  Stödprenumerera från 10 kr/mån eller swisha en tjuga (eller mer) till 123-483 18 71.
(Om du redan är Supporter – tack!)

❤️ Tack för att du läste ända hit. Hoppas att läsupplevelsen var bra. Som du märkte slapp du betalvägg. Mycket tack vare personer som du, som valt att bli Supporters. Dina och andras stöd gör det möjligt att fortsätta skriva om böcker och bokbranschen.  Stödprenumerera från 10 kr/mån eller swisha en tjuga (eller mer) till 123-483 18 71.
(Om du redan är Supporter – tack!)

info@boktugg.se

Lär dig bokbranschen på 5 minuter

Få vårt nyhetsbrev, måndag och fredag. Håll dig uppdaterad om trender och nyheter. Och få lite boktips. Gör som över 8000 andra.

Relaterade nyheter

SPONSRAT INNEHÅLL

Ny poesi utforskar mäns våld mot kvinnor

Diktsamlingen Hennes uppgång och fall beskriver en kärleksrelation som inleds med intensiv förälskelse men sedan övergår i våld. Det är Marie Strömbergs debut som författare men flera av dikterna skrev hon redan för 20 år sedan.

– De är inspirerade från samtal jag hade med kvinnor när jag jobbade natt inom psykiatrin. Många hade blivit utsatta för övergrepp och jag började skriva dikter för att bearbeta det jag fick höra. Det kändes viktigt att skriva ner deras berättelser för att dokumentera dem, säger Marie Strömberg.

Några av dikterna handlar om henne själv, men även majoriteten av dem som inte gör det är skrivna i jag-form. Ett stilistiskt grepp för att komma närmare läsaren.

– Jag tycker att det blir starkare i jag-form, men ville också skriva genom betraktarens ögon, säger hon.

Att det blev just poesi beror på att hon tycker om att utforska språket och leka med ord.

– I en dikt måste man väga varje ord och om man byter ut ett ord kan texten få en helt annan betydelse. Jag gillar att man kan uttrycka så mycket med några få rader, säger hon.

Text: Evelina Hertz

(...) Läs hela artikeln »