Författaren Carl-Henning Wijkmark har avlidit, meddelar Norstedts förlag. Han dog den 4 september och blev 85 år.

Carl-Henning Wijkmark debuterade skönlitterärt med Jägarna på Karinhall 1972, en berättelse om våld och sexualitet i nazismen. 2007 tilldelades han Augustpriset för romanen Stundande natten, som utspelar sig på ett sjukhus och handlar om livets sista timmar. Wijkmarks sista roman Vi ses igen i nästa dröm kom 2013.

– Det är ett fint och respektingivande författarskap. Och det är intressant att han som var så gammal hade en fin produktivitet även i hög ålder. Han fortsatte hela tiden att ge ut böcker av god kvalitet, hans skaparkraft var obruten, säger författaren och litteraturkritikern Eva Ström, som särskilt minns boken ”Den stundande natten”.

– Det var 15 år sedan jag läste den men känslan av boken sitter kvar. Så är det inte alltid.

”Svensk i själ och hjärta”

Redan i och med debuten var han en stor författare, menar Håkan Bravinger, litterär chef på Norstedts. Han tycker annars att ”Dressinen” är en bra start för den som vill bekanta sig med författarskapet.

– Det är en sådan bok man sällan har sett i svensk litteratur, det är den stora europeiska litteraturen. Han var en stor europeisk författare men han var svensk i själ och hjärta, säger han.

Under längre perioder bodde Carl-Henning Wijkmark i Tyskland och Frankrike, länder där han tidvis även var väldigt hyllad, enligt Bravinger.

– Han var inte direkt nyskapande utan en som förvaltade ett stort europeiskt kulturarv, ungefär som Claudio Magris eller Orhan Pamuk gör, säger Bravinger.

Allvarlig och humoristisk

Han beskriver Carl-Henning Wijkmark som en ”allvarlig man med stor humor”.

– Men man fick lära känna honom innan humorn kom fram. Det är precis som med hans böcker. Det är alltid en allvarlig ton i dem men det finns väldigt mycket medmänsklighet där också. Han var intresserad av det mänskliga psyket och det återkommande temat att söka sitt ursprung och förstå tendenser i samhället som var svåra att förstå, säger Håkan Bravinger.

Författaren och översättaren Kristoffer Leandoer beskriver det som ”en epok som är slut”.

– Jag beundrade honom enormt mycket som författare och översättare. Han öppnade världen och gjorde Sverige och den svenska litteraturen större genom att vara nyfiken hela tiden. Han förde in den i ett internationellt sammanhang, säger han och fortsätter:

– Och så var han en gentleman och en elegant. Både som författare och person var han en människa med enorm integritet.

Carl-Henning Wijkmark har även varit verksam som översättare och litteraturkritiker, och har gjort översättningar av bland andra Nietzsche och Walter Benjamin.

Text: Sofia Sundström/TT, Elin Swedenmark/TT, Kristoffer Viita/TT