Som liten drömde jag om ett eget piano. Att få sätta fingrarna på de glänsande tangenterna och skapa musik som flödade från hjärtat ut ur händerna.
Det blev aldrig något piano.
Istället fann jag farfars gamla skrivmaskin på vinden. Den var oemotståndlig. Så fort jag satte fingrarna på de runda tangenterna var det som om jag inte kunde sluta skriva. Skrivmaskinen blev mitt piano. Jag visste med ens att jag skulle bli journalist eller sekreterare som farmor. Det måste vara fantastiskt att alltid ha någonting att skriva på den där magiska maskinen. Men riktigt så blev det inte.
Jag valde universitetet och den gamla skrivmaskinen återvände till vinden medan jag blev revisor på en stor konsultfirma. Men någonting skavde. Jag hade tappat musiken i livet.
Så tog livet en plötslig vändning och det enda som kunde hjälpa mig ur krisen var tangenterna. Det blev till min debutroman Det mest naturliga och för mig är skrivandet just det. Det mest naturliga och min musik i livet.
Det mest naturliga : om längtan efter barn - och om att välja bort
- Förlag: Blue Publishing
- Utgiven: 2020-05-06