ANNONS

Jens Lönnaeus om berättelser, identitet och skönlitteratur i skolan

Jens Lönnaeus. Foto: Hans Jonsson

Som nydebuterad författare och snart även nyexaminerad lärare är Jens Lönnaeus dubbelt investerad i litteraturen. Hans examensarbete handlar nämligen om hur olika lärare använder skönlitteratur i undervisningen.

Jens Lönnaeus har nyligen debuterat som författare med spänningsromanen Clara och ännu mer nyligen skrivit klart sitt examensarbete. Han pluggar till lärare i svenska, historia och geografi vid Malmö universitet och valde att fördjupa sig i hur skönlitteratur används i skolan.

Den här artikeln är INTE låst.

Om du har möjlighet, hjälp oss gärna att hålla våra nyhetsartiklar olåsta utan betalvägg. Köp en stödprenumeration och bli en Boktugg INSIDER. Avsluta när du vill.

35 kr/mån 350 kr/år
Eller valfritt engångsbelopp via Swish.

– Det kändes såklart extra aktuellt eftersom jag själv precis har debuterat som författare, men främst valde jag att skriva om skönlitteratur eftersom det är någonting man som lärare måste ta ställning till, säger Jens.

Lärare får ofta frågan ”varför ska vi göra det här?” av eleverna, och att motivera skönlitteratur i undervisningen kan vara knepigt.

– De flesta svensklärare tycker såklart att skönlitteratur är bra, och det är nästan underförstått i hela samhället att det är bra att läsa, jag tycker också det. Men vilka värden finns egentligen i att läsa På västfronten intet nytt istället för en vanlig historiebok om första världskriget? Det finns såklart jättemånga svar på den frågan, och beroende på vad man svarar som lärare så tror jag att det säger en hel del om hur ens undervisning ser ut, och vilken syn på skönlitteratur man för vidare till eleverna. 

Inom ramen för sitt examensarbete har Jens intervjuat svensklärare om deras inställning till skönlitteratur, och hur de arbetar med den. Sedan har han jämfört svaren för att se likheter och skillnader, och resonerat om vilken syn på skönlitteratur detta förmedlar till eleverna. 

ANNONS

– Det jag främst har märkt i undersökningen är att lärare verkligen motiverar skönlitteratur helt olika. Någon menar att läsningen ger en inblick i annars främmande tider, platser och kulturer, och läser alltid skönlitteratur kopplat till ett större arbetsområde för att boken ska fylla en funktion, och diskuterar alltid de frågor som boken tar upp i helklass. En annan låter eleverna välja en egen bok som de får läsa i när de har tid över på lektionen, utan att arbeta med boken efteråt. Och det är det som är så intressant, säger Jens och tillägger:

– Det står i styrdokumenten att skönlitteratur måste finnas med i undervisningen. Men det är i princip allt som står. Resten är upp till läraren. 

Vad har du själv för minnen av skönlitteratur i grundskolan?
– Jag minns oroväckande lite av min egen skolgång. Jag hade en helt magisk svensklärare vid namn Leif, som älskade berättelser på ett sätt som smittade av sig totalt, och som fick mig att älska att skriva. Jag minns att vi kollade på Dödligt Vapen en lektion, och att Leif pausade och spolade tillbaka flera gånger när Danny Glover sa ”I’m too old for this shit.” Men jag minns faktiskt inte en enda bok vi läste. Jag har egentligen ingen förkärlek till just böcker, utan det är berättelser jag gillar, i alla dess former. Och jag tror att jag har fått det från den tiden. 

Jens är snart färdig lärare, inte bara i svenska, utan även i historia och geografi. Så hur kan skönlitteratur användas inom de båda andra ämnena? I läroplanen står att undervisningen ska innehålla ”Skönlitteratur från olika tider och delar av världen”, vilket anknyter till både historia och geografi. 

– Jag tror mycket på samarbeten mellan de olika ämnena. Jobbar man med industrialiseringen i historieundervisningen så är det perfekt att läsa en bok från samma tid på svenskan. Dels så levandegör skönlitteraturen tidsepoken och skapar en närhet, och det är ju det som är hela vitsen med berättelser – att man är där. Och dels så blir litteraturen intressant utifrån tiden den är skriven. 

Han ger exemplet att man kan diskutera varför författare plötsligt började romantisera naturen så mycket i början av 1800-talet, och varför de skildrade trångbebodda storstäder under seklets andra hälft. Då får eleverna användning för historielektionerna i svenskan. Samma sak gäller för litteratur från andra delar av världen. 

ANNONS

– Problemet med historia och geografi är att det ofta blir ett väldigt eurocentriskt perspektiv. Det är ett svårt dilemma, tycker jag.

Just levandegörandet av främmande miljöer och förståelsen för andra är det som främst gör att skönlitteratur inte kan ersättas av annan litteratur, menar Jens.

– Och jag tror att eleverna genom att läsa skönlitteratur även lär känna sig själva. Man försätter sig ju i samma situationer som protagonisten, tar ställning till samma dilemman. Vi placerar oss alltid själva i berättelsen, och på så vis är berättelser alltid ett identitetsbygge, enligt mig. Och det kan man aldrig få av vanlig kurslitteratur. 

Hur var det att skriva en bok parallellt med studier?
– Det var fruktansvärt i höstas. Då arbetade jag igenom boken tillsammans med min förläggare samtidigt som jag hade börjat på examensarbetet, och dessutom hade jag slut på CSN så jag var tvungen att jobba kväll.  

Blev det någonsin svårt att hålla isär det akademiska och skönlitterära skrivandet?
– Haha, nästan varenda uppsats jag skrivit under lärarutbildningen har fått kritik för att det inte varit ett tillräckligt akademiskt språk. Jag är dålig på det där. Vi får väl se i slutändan om examensarbetet också får kritik för det.

Jens debutroman handlar om Vilhelm som måste låtsas vara Claras pojkvän för att få bo med henne i hennes lägenhet. Han får inte veta varför. Men han går med på det, för han är desperat efter att komma bort från sitt gamla liv. Han vill bli en ny person, och Clara kan hjälpa honom att bli det. 

Boktuggs nyhetsbrev
Håll dig uppdaterad om de senaste trenderna. Vi tar dig med bakom kulisserna i bokbranschen. Kostnadsfritt.
Vi delar aldrig din epostadress med tredjepart. Avsluta när du vill.

– Genom hela boken ligger frågan ”går det att bli en ny person bara genom att bestämma sig för det?” och jag tror att det identitetstemat kommer just från lärarutbildningen. Vi diskuterade mycket hur en människa formas, ifall vi har någonting fast och orubbligt inom oss, eller om vi alltid bara skapas i relation till varandra. Jag började fundera över var gränsen går. Hur långt kan man gå för att bli någon annan? 

Boken utspelar sig i Malmö år 2012, samma år som Jens flyttade till Malmö från hemstaden Lund.

– Jag bor själv vid Möllevången i Malmö, så jag känner mig trygg i att skildra de här miljöerna. Tidigare bodde jag till och med i lägenheten som Vilhelm flyttar in i – Spångatan 32. Och jag bodde också med en låtsasflickvän, faktiskt. Den jag hyrde av ville bara hyra ut till ett ”lugnt par”, och jag hade ingen flickvän, så jag fick en kompis att låtsas, berättar Jens.

Utöver att han själv bor där och känner till miljöerna så tycker han att Malmö fyller en annan funktion i boken, kopplat till identitetstemat. Malmö var väldigt hypat 2012–2013, när boken utspelar sig. Alla pratade om den fantastiska mångkulturen, undergroundscenerna och den underbara falafeln, samtidigt som det också var ”gangsterstaden” med flera skjutningar mitt inne i stan. 

– De här två bilderna av Malmö blev någonting som unga människor runt Möllan gjorde till sin identitet. De älskade uppmärksamheten. De älskade att bo i ”farliga Malmö” som alla pratade om. ”Mini-Berlin”. Och det är ju precis det boken handlar om – hur vi letar efter någonting att hänga upp vår identitet på, säger Jens.

Clara

Clara

»Mycket spännande bok. Otroligt suggestiv känsla. Fantastiskt bra debut. Hoppas jag får läsa mer av Jens Lönnaeus. Skarp, oförutsägbar och spännande.« SVT Go'kväll

»Spänning så man baxnar ... allt känns autentiskt, välskrivet, minutiöst.« Norra Skåne

»Boken är en lysande person- och miljöskildring från Malmö ... Läs mer »


❤ Gillade du den här artikeln? Vi hoppas det.
Kanske fick du lite kunskap eller tips eller bara ett gott skratt… I så fall har vi lyckats. Som du märkte slapp du betalvägg, eftersom vi vill välkomna nya läsare och göra det enkelt för trogna boktuggare. Om du gillar det vi gör och har möjlighet tar vi gärna emot ditt bidrag. En slant som tack för en bra artikel eller en stödprenumeration för att du läser varje vecka. Stötta den hårdast arbetande lilla redaktionen i landet.
35 kr/mån 350 kr/år

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email
Dela på print
Anna von Friesen

Anna von Friesen

Anna von Friesen frilansar som journalist, redaktör, korrekturläsare och med andra redaktionella tjänster.

anna.von.friesen@boktugg.se