Recension: ”En helt vanlig familj” av Mattias Edvardsson

Conny Palmkvist har skrivit litteraturkritik i flera år och läser här en spänningsroman, som redan innan release hade sålts till hela världen. Men var den värd all hype? 

En helt vanlig familj
Mattias Edvardsson
Bokförlaget Forum

Mycket avgör med vilka förväntningar man tar upp en ny bok. Vänner har läst den, någon har skrivit om den på Facebook, och ibland dyker den upp i en tv-soffa och gör lite väsen av sig. Eller, som i fallet med Mattias Edvardssons En helt vanlig familj, så har den sålts till fler än tjugonio länder och nästan tagit över hela världen redan innan den släppts. För mig som skåning blev det förstås också mer intressant eftersom den utspelar sig i Lund, vilket bara är runt knuten och man känner igen de gator och torg där huvudpersonerna snubblar fram genom den klaustrofobiska labyrint Edvardsson målat upp.

Här möter vi en familj bestående av prästen Adam, advokaten Ulrika och deras dotter Stella, som fortfarande går i skolan och där liksom klättrar på väggarna, fastnaglad och frustrerad av livets grå tråkighet. Men sådan har hon kanske alltid varit? Lite eljest och rätt arg, visar det sig efterhand, när historien spelas upp … Eller är det hela sanningen?

Vi möter dem en och en, där Adam är den som får fylla bokens första tredjedel med sina vakande pappaögon. Dottern Stella kommer hem sent, något verkar ha hänt, men inga svar ges och när man sedan häktar henne för mord på en ung glidare med tvivelaktig historia, verkar ingenting längre vara som det ska i Adams värld. Hans dotter, en mördare?

Långsamt förstår vi att det här är en av de familjer där man lever tillsammans, men där man inte alls verkar känna varandra. Ensamheten är kanske deras tydligaste gemensamma nämnare, och sättet som de smugit om varandra i huset kommer säkert att få flera läsare att nicka igenkännande för sig själva. Vi följer Adam och ser honom famla sig igenom dotterns tid i häktet, och hur han som präst får brottas med både situationen och sin roll som själasörjare inför Gud. Fler och fler frågor dyker upp och han letar efter svaren – vad är det som har hänt? Snart korsar han också gränser han aldrig trodde han kunde passera och betraktaren tvingas ta ställning till bokens underliggande tematik: Vad är du beredd att göra för människorna runt dig, och är din moraliska kompass kanske egentligen bara något som gäller i enkla frågor, och för personer du kanske inte är så hårt knuten till?

En tredjedel in i boken byter vi spår, och möter då dottern där hon sitter häktad med tusen frågor inom sig. Hon kompletterar luckorna i Adams tolkning av det som skett och efter hand läggs pusselbitarna på plats, samtidigt som vi följer Stellas liv i häktet och hennes tankar på allt som skett i hennes liv och lett fram till … den där händelsen. Sista delen tillägnas mamman i familjen: Ulrika. Och plötsligt börjar det välbyggda mysteriet istället ta formen av en snitslad bana, och vi får lyfta på skynket ännu en gång, för att se historien ur Ulrikas vinkel.

Det är en oerhört snygg konstruktion han vågar sig på, Edvardsson, när han lägger fram en del av historien i taget, och sedan byter perspektiv tre gånger. Det är också en typ av bygge som kräver rätt mästerligt handlag, för bokens kärna förblir ju det som hände natten då Stella kom hem sent med blod på kläderna, och den delen repeteras om och om igen i Ulrikas, Adams och Stellas olika delar i boken, dock utan att jag som läsare tröttnar. Anledningen är att Edvardsson skickligt belyser samma natt i olika ljus och samtidigt låter nutidens handling flöda framåt med nya insikter från polisen och huvudpersonerna.

Spåret svänger tvärt flera gånger och håller läsaren i ett hårt grepp, och inte en enda gång ser jag vad som ska hända innan fullbordat fakta. Men det är också mer än en thriller – det är en drabbande historia om en familj som försöker hitta tillbaka till varandra, och som grädde på moset sjunker de komplexa personporträtten ner vid sidan om läsaren i soffan, fullt trovärdiga och mänskliga. När boken slås ihop förvånas jag över hur fort jag tagit mig igenom 450 sidor. Att vi har en ny stjärna på den svenska romanhimlen råder det ingen tvekan om.

Conny Palmkvist

Conny Palmkvist

Conny Palmkvist är författare, spökskrivare och journalist. Han har skrivit åtta romaner och bland annat tilldelats Helsingborgs Dagblads kulturpris och Umeå novellpris.

conny@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Relaterade nyheter

SPONSRAT INNEHÅLL

SPONSRAT INNEHÅLL