Jenny Jägerfeld går på lina mellan skratt och sorg

I barnboken Comedy Queen som handlar om sorgen efter en förälders självmord har Jenny Jägerfeld kombinerat det tunga ämnet med en stor portion humor.

Författaren Jenny Jägerfeld har mycket på gång just nu – nyligen släpptes kapitelboken Comedy Queen och redan i maj kommer nästa bok, romanen Blixtra, spraka, blända!. Ovanpå detta driver hon podden Superältarna tillsammans med Johanna Thydell, jobbar som psykolog, föreläser och jobbar med nya skrivprojekt.

Comedy Queen (Rabén & Sjögren) är Jenny Jägerfelds andra bok för 9–12 år (den första, Brorsan är kung!, kom ut 2016). Ämnet i Comedy Queen är förmodligen något av det allra svåraste att skriva om, nämligen en förälders självmord. Sasha är nyligen fyllda 12 och försöker hantera (eller inte hantera) att hennes mamma har tagit livet av sig.

Jag lyckas få tag på Jenny när hon har en lucka strax innan ett författarevenemang i Karlstad.

Varför bestämde du dig för att skriva en bok som handlar om en förälders självmord?
– Flera personer i mina närmare kretsar dog av olika anledningar och lite längre bort var det en som tog sitt liv. Sorg och förlust var så närvarande i mitt eget liv, säger Jenny Jägerfeld.

Hon berättar att hon alltid har utgått från en smärtpunkt i sig själv i sitt skrivande och även denna bok började med egen sorg.

– Att se barn växa upp utan en förälder är så otroligt sorgligt. Det är tillräckligt jobbigt när en förälder mister sin partner, men att vara barn och förlora en förälder … hur går man vidare? Det komplicerar också saken när det gäller självmord, man kanske börjar tänka: Kunde jag ha gjort något annorlunda? Hade jag kunnat hantera det på något annat sätt?

Det var i samband med att Brorsan är kung kom ut som Jenny började fundera på om det skulle gå att skriva om det här ämnet. Hon hade sett andra författare som skrivit om självmord i ungdomsböcker, men ingen annan barnbok.

– I Sverige är det 500 barn per år – alldeles för många förstås – som drabbas av en förälders självmord, och ännu fler drabbas av att en förälder dör. Många lever med en förälder med psykisk ohälsa. Jag ville se om man kan skriva om det, att leva med sorgen. Sedan ville jag också skriva en rolig bok, säger Jenny.

Jennys böcker har ofta ett komiskt anslag, men Comedy Queen ännu mer än de tidigare eftersom huvudkaraktären bestämmer sig för att bli ståuppare och hela tiden jobbar på olika skämt.

Var det självklart för dig att kombinera det tyngre ämnet med ett humoristiskt tilltal?
– Jag tänkte nog att man aldrig kommer orka läsa det här annars. Utmaningen var att hitta balansen. Jag har alltid skrivit roligt, men här blir det ännu mer extremt eftersom Sasha VILL vara rolig. Så ja, det var min mening hela tiden – kan man använda humor utan att göra våld på sorgen?

Och det visade sig att det inte var så svårt att hitta rätt tonläge. Annars brukar Jenny ofta överskriva roligheter och tvingas stryka dem, men i den här boken var det ovanligt få saker som hon tog bort i efterhand.

Var det en tung bok att skriva?
– Både och. Den var jättetung på så vis att jag var mycket i kontakt med sorgen när jag skrev. När det känns sorgligt i boken är det för att jag var väldigt ledsen när jag skrev det. Det är på något sätt mina egna tårar som är intryckta i texten. Men samtidigt var det jättekul att försöka skriva standup! Och framförallt lyckad standup för barn. Annars går humorn i standup ofta över gränsen, men ett barn kan inte skämta om sex eller stereotyper.

Som research gick Jenny mycket på standup och tittade på barn-standup som är rätt så stort i USA. Som en bonus fick hon lära sig mycket om vokabulären inom standup och hur man bygger upp ett skämt. Faktum är att hon hade tänkt testa standup själv innan hon skrev klart boken, men det fick hoppas över på grund av tidsbrist. Däremot intervjuade hon flera standupare, bland annat Henrik Schyffert.

Comedy queen

av Jägerfeld, Jenny

• Förlag: Rabén & Sjögren
• Format: Kartonnage
• Språk: Svenska
• Utgiven: 2018-04-06
• ISBN: 9789129706406

Köp på AdlibrisKöp på BokusKöp på BookOutletSök på Bokbörsen

Tidigare har du skrivit flera ungdomsböcker. På vilka sätt är det annorlunda att skriva för yngre läsare?
– Allra först trodde jag det skulle vara svårare. När jag började med Brorsan är kung! tänkte jag att den skulle vara för 6–9 år, men det blev för svårt. Men sedan hittade jag tilltalet för 9–12, och det var enkelt att hitta tillbaka till det med den här boken. Det gäller att begränsa sig ordmässigt, men det är bra för mig.

Den som har koll på Jennys författarskap vet att hennes böcker ofta handlar om svåra eller känsliga ämnen. Hon har bland annat skrivit om ångest i Här ligger jag och blöder (som tilldelades Augustpriset 2010), om adhd i Jag är ju så jävla easy going och Brorsan är kung! har en huvudperson som är transsexuell.

– I grund och botten vill jag berätta en bra historia, det är huvudsyftet, säger Jenny. Böcker som har i huvudsak ett pedagogiskt syfte blir sällan jättebra. Men jag är intresserad av de här frågorna, alla mina böcker har slagit an något hos mig själv och därför har jag tänkt att de kanske har någon relevans för andra.

Hon tror att även om alla inte har adhd-diagnos så kanske man har känt att man inte passar in eller varit missförstådd. Och även om inte alla har en annan könsidentitet så kanske man har funderat över identitet eller kan känna igen sig i känslan att inte höra hemma i sin kropp.

– Sedan är jag intresserad av att prata med människor om det som är nära existensen: Hur är det att vara människa? Vad utmärker villkoren för att vara människa?

I vår är du ovanligt aktiv med två boksläpp med bara någon månads mellanrum. Hur har det varit?
– Alltså, det har varit helt sjukt! Vuxenboken kommer ju inför sommaren och det är en lite mer kommersiell titel, så både jag och barnboksförlaget tänkte att om barnboken släpptes efteråt så fanns risken att den inte skulle få någon uppmärksamhet.

Hon tycker dock att det har fungerat bra att jobba med böckerna parallellt och det har inte varit något problem att växla världar, det var först nu i början av året som det blev lite väl mycket på en gång när hon skulle lansera barnboken samtidigt som hon behövde redigera färdigt vuxenboken.

Ska du ta en skrivpaus ett tag nu då, eller du har redan nya projekt på gång?
– När jag var liten och ville bli författare tänkte jag att det häftigaste skulle vara att sitta i intervjuer och prata om mina böcker, men jag har insett att det jag gillar mest av allt är att skriva. Så jag har redan flera idéer, en idé till en vuxenbok och en grej som jag ska göra med Mats Strandberg, säger hon hemlighetsfullt.

– Det blir också lite tomt på något vis, jag har ju haft två världar i huvudet så länge – vad ska jag göra nu liksom? Så det blir härligt att hitta på en ny värld!