Bokrean – ett köpkalas i förändring med lång historia

Buying of books. Objects isolated over white

Svenska läsare är sin tradition kring bokrean trogen. Nära hundra år efter den första  handlar vi fortfarande. Men är den enskilda läsaren egentligen medveten om vilka förändringar rean genomgått under det senaste seklet?

Den svenska bokrean etablerades på 1920-talet. Från början var rean ett sätt att tömma lagren på restupplagor för att göra plats åt kommande alster. På den tiden skulle boken ha funnits i handeln i minst fem år – ett tidsintervall som redan decenniet efter förkortades till fyra – för att få vara med på realisationen. I början var rean något som lite odefinierat ägde rum ”någon gång under våren”.

99 % av Boktugg är gratis att läsa. Regelbunden läsare? Stötta oss gärna genom att swisha ett bidrag.

När något förlag började hängde resten på och köpfesten var igång. Men på 30-talet beslutades det att rean skulle starta på ett bestämt datum – något som bidrog till det samarbete bokrean kom att bli för branschen. En gemensam katalog upprättades på 40-talet och även om det fanns de som riktade misstänksamhet mot detta kollektiva tilltag växte katalogen år efter år.

Denna historik beskriver Henriette Zorn i ett avsnitt ur rapporten Bokrean – historia -nutid – framtid som Svenska förläggarföreningen gav ut 2007. Utvecklingen fortsatte sedan i en positiv riktning och det gick bra för rean som vann större mark under 50- och 60-talet.

Ändå höjdes en och annan röst från bokhandlare som tyckte att priserna var för höga för att kunna räknas som rea – en del böcker hängde med från ett år till ett annat och somliga handlare såg en obalans i samarbetet med förlagen när sistnämnda inte vågade dumpa priserna vad som ansågs tillräckligt. Samtidigt fanns det en vinst för bokhandlarna med rean som dök upp i en tid då bokförsäljningen låg i julhandelns skugga. Och för förlagens del var den nödvändig för att lätta på trycket i lagren.

Oavsett dessa meningsskiljaktigheter var kunderna rean oförtröttligt trogen. Den hade utvecklats till en etablerad vana för att kunna frossa i litteratur. Men det var inte bara hos läsarna som traditionen slagit rot. När bokpriserna blev fria på 70-talet prövades bokhandlarnas lojalitet mot rean. Att förlagen sedan branschavtalet om fasta priser luckrats upp nu bara fick lov att trycka rekommenderade cirkapriser på böckerna, gav handlarna fritt spelrum att rea när helst de ville. Men rean var vid det här laget inte bara inrotad hos kunderna utan också hos handlarna som höll fast vid den gemensamma rean.

Sedan kom en period när rean genomgick en förändring. Det var inte längre bara lager som skulle tömmas – istället började man med nyproduktioner, ständiga reor och billigare framställningar som kartonnage. Dessutom blev försäljningensställena fler när varuhusen gav sig in leken.

Medierna var inte sena att rynka på näsan och rikta kritik mot nytrycken och att rean höll på att bli en kaka på kaka-tillställning som drev bort från det ursprungliga syftet. Motreaktionen till förändringarna kom 1988 – då gjorde förlagen en satsning på att lyfta fram de riktiga böckerna, slopa kartonnage och sänka förlagsnettopriset – ett vinnande koncept som fick den riktiga rean på fötter igen.

Snabba förändringar under 30 år

1988 var både böcker och inköpsställen i princip uteslutande analoga. Det är nästan trettio år sedan och resan sen dess är kanske inte science fiction men dagens reaförutsättningar är åtminstone ett eller annat ljusår bort från sent åttiotal. Funktionen som kulturellt och kommersiellt samarbete över förlagsgränser och bortom konkurrenskraftig handel har förändrats snabbt.

Redan för sju år sen skrev Erik Laquist i Svenska Dagbladets kulturdel om behovet av nya strategier från handlare och förlag när internethandeln bredde ut sig bredvid storköpens bokavdelningar och skapade oordning i leden, t o m hotade reans existens. Men Erik pekade också på behovet av starka traditioner. “Bokrean är tradition. Kunderna gillar tradition.” skrev han.

Förra året frågade sig Linn Mauritzon i en artikel i Dagens Nyheter huruvida vårt likamedtecken kring vad som är bra eller dålig litteratur kommit att hamna mellan orden ”bra” och ”pinfärsk”. I samma artikel sa Johan Svedjedal, professor i litteratursociologi : “Förlagen vill ha större rotation för att kunna komma ut med nyheter, och att cirkulationstiden från att en bok är nyutgiven tills att den hamnar på reahyllan har accelererat.”

Funderingarna hamnar lätt kring hur dessa nya sanningar kommer sig. Har det att göra med en allmän otålighet och en relativt nyinlärd vana, understödd av digitaliseringen, att allt ska gå så fort? Eller spelar en utbredd konsumtionshets sin roll samtidigt som begrepp som ”nytt” och ”snabbt” har fått en allt högre status? Det ligger en viss rastlöshet i vårt sätt att konsumera och kanske denna detalj är en anledning till varför. Detta kan i så fall sägas elda på förlagens vilja till en snabbare snurr på nyheter. Frågan om vad som är hönan och ägget i bokkonsumtionen i dag är marig.

Åter till Laquists traditionstankar. Han har en fin poäng. Ändå finns det ett “men”. Hur medvetna är konsumenterna om att rean idag handlar om nyproducerade böcker som fått en prislapp med låga siffror på omslaget? För det är lätt att förvilla sig tillbaka till en något romantiserad bild av böcker på hög i ett dammigt lager, sökandes sin läsare.

Kristina Lundblad på Helsingborgs Dagblad rörde vid ämnet inför rean för två år sen. Hon ställde sig kritisk till att benämna bokkalaset rea och menade att: “Rean i dag snarare är att betrakta som ett slags temporär och förlagsinitierad billigbokhandel i bokhandeln än ett sätt för bokhandel och förlag att sälja ut sådant man är säker på inte är så efterfrågat längre.” och fortsatte konstaterande: …“Att priset på böcker sjunker så oerhört snabbt som i dag tyder på att efterfrågan i högre grad än tidigare påverkas av titelns ålder. Men det kan också tolkas som ett uttryck för att nyhetsvärdets betydelse blivit en alltför styrande faktor på bokmarknaden.”.

Det blir ingalunda intressant att fundera över detta konstaterande i kontexten av Jonas Modigs ord i inledningen till Svenska förläggarföreningens rapport Historia – Nutid – Framtid:

“Den årliga svenska bokrean har en unik ställning både som kulturellt evenemang och som kommersiell kraftsamling” skrev han.

Frågan är då vad definitionen av ett kulturellt evenemang är idag? Vilken litterär kultur lever vi i? En blixtsnabb, nyhetsorienterad kultur där nyheter slår långt högre än klassiker? Sveriges befolkning har uppenbarligen ett starkt och lojalt band till sin bokrea. Men är den vad vi egentligen efterfrågar eller frågar vi efter den utan större ifrågasättande av vad vi gör och vilka faktorer som påverkar oss eftersom vi följer tidens ström? Kanske är det en gnutta djuplodande att resonera i.

Något vi kan rycka på axlarna åt och avfärda medan vi hugger åt oss ett nytryckt exemplar till lågpris liggande på pall. För tillsynes fungerar det ju. Men kanske skulle det ibland vara av intresse för den enskilde läsaren att skrapa lite på ytan och ifrågasätta vilka bokkonsumtionsmönster den väljer och vem som skapade dem.

Källa: Svenska Författarförbundets rapport Bokrea Historia – Nutid – Framtid, 2007

99 % av Boktugg är gratis att läsa. Regelbunden läsare? Stötta oss gärna genom att swisha ett bidrag.

Sarah Perfekt

Sarah Perfekt

Sarah Perfekt är frilansande fotograf sedan 2010 men är också verksam som skribent. Hon har sin bas på den skånska landsbygden.

sarah@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Tre familjers vardagsliv och reflektioner på ett krig i Europa.

Boken ”Utan ord ingen mening” skildrar tre familjers vardagsliv och deras reflektioner på det nya världsläget. Deras frustation riktar sig mot Putin, hur han från ett rikt och i stort sätt relativt gott förhållande med västvärlden raserar Rysslands kommunikation med Europa och USA genom sitt anfallskrig mot Ukraina.

Carina Österholm släpper uppföljare till Identiteten

I den spännande romanen Gropen, en fristående uppföljare till Identiteten, återvänder vi till poliskommissarie Lars Jeppson och hans kollegor vid Göteborgspolisen. De konfronteras med en mörk härva av människohandel och mord,

Gnistrande intelligent om kärlek och vänskap

Irländska Caroline O’Donoghue har jämförts med Sally Rooney och driver prisbelönta podden Sentimental Garbage. Hon skrev Kapitlet Rachel för att muntra upp sig själv under pandemin. Resultatet blev en roman som tagit henne en bra bit på vägen mot litterär stjärnstatus.