Anita Eriksson

1979 föddes min son Pär-Mikael. Micke, som han kom att kallas, föddes med ett ryggmärgsbråck. Jag hade inte ens hört ordet, mycket mindre alla de latinska begrepp som Spina Bifida, Myelomeningcele, Hydrocefalis med mera.

Jag bestämde mig för att lära mig allt om missbildningen.

Min berättelse handlar om Micke och hans familj, men den handlar samtidigt om alla andra familjer där ett eller flera barn är i särskilt behov av stöd. Den rör sig mellan tankar, känslor och nya erfarenheter. 

Den berättar om människor vi mött, vänner vi fått och professionella. Den berättar också om RBU och den gemenskap man fick med andra föräldrar.

Jag vill förmedla kunskap om en specifik skada men framför allt visa på hopp och glädje.