Alltsedan jag var barn har jag använt litteraturen som en plats att fly till. Idag ser jag att mitt skrivande också fungerar så, som ett inre rum för process och bearbetning.

Att skriva poesi var inte självklart utan något som växte fram. Jag är konstnär och började skriva när jag utforskade performance som uttrycksform. På konsthögskolan där jag studerade var det inte många andra som arbetade med just performance, och jag fick hitta min egen väg till något som låg nära teater men som var mer öppet till formen. Jag skrev manus till mina verk och experimenterade med textmaterialet.

Precis som i min konst står maktbalans, sexualitet och kön i fokus i min bok. Idag ser jag hur dessa båda kreativa utlopp går hand i hand och att boken också kan läsas som ett slags scenisk gestaltning. Jag har inte försökt passa in i någon kategori utan har skrivit fram en form av prosalyrik som passar mig. Att äntligen se “Att gå.” ute i världen känns nu både overkligt och fantastiskt.

Att gå.

av Monola, Hanna

• Förlag: Trombone
• Utgiven: 2025-05-31

En kvinna kommer till ett rum och blir kvar där. De enda i rummet är han och hon. Tillsammans skapar de en egen verklighet av samförstånd och ytterst precisa ritualer. Rummets gränser utmanas, suddas ut och dras på nytt. Att gå. är en prosalyrisk skildring av makt, sexualitet och att navigera utifrån givna roller. Hanna Monola (f. 1989, Göteborg) är konstnär och författare. Läs mer »

Under en varm sommardag i Sheffield fick jag en idé. Jag och min flickvän, som dagen efter skulle bli min fästmö då jag friade i Liverpool, var på plats i denna engelska industristad för att bland annat titta på det svenska damlandslagets sista gruppspelsmatch i sommarens fotbolls-EM. Ett försnack som handlade om motståndarlagets magsjuka planterade ett litet frö, som sedan växte i takt med att jag vattnade det genom att smattra på mitt tangentbord. Hade jag vetat då hur svårt det skulle vara, hur många gånger jag skulle köra fast och tvivla, så tror jag inte att jag hade börjat. Nu när jag vet hur roligt det är tror jag aldrig att jag kommer sluta.

I och med mitt arbete som skådespelare så är jag van att arbeta med text. Men det har alltid varit någon annans text, inte min egen. Den har gången fick jag bestämma precis allting själv: vem som ska säga vad och när, vad karaktärerna tänker och vad som ska hända i nästa mening. Det var både underbart och läskigt. Underbart för att det var en sån frihet att styra berättelsen i den riktning jag ville, och för att det krävs så lite för att ge den liv. Inga scenografier eller ljusriggar, bara mina idéer och ett dokument. Läskigt för att det inte finns något att skylla på. Om någon inte gillar det kan jag inte gömma mig bakom dramatikern, regissören eller ensemblen. Och det kändes nytt och ensamt. Desto mindre ensamt blev det när samarbetet med förlaget inleddes. Äntligen fick jag bolla texten fram och tillbaka med någon annan än mig själv. Det gav mig verkligen en knuff att ta det hela i mål.

Att jag valde att skriva för slukaråldern trodde jag till en början var en slump, men jag förstår nu att det beror på att jag själv upptäckte läsandet ordentligt i den åldern. Jag har under skrivandets gång återvänt till mina gamla favoritböcker från mellanstadiet och förstår i efterhand hur mycket de fortfarande inspirerar mig. Och även om jag är fotbollsintresserad nu, är det ingenting mot vad jag var i den åldern. Eftersom berättelsen kretsar kring fotboll kändes det helt rätt att låta huvudpersonerna var i åldern jag själv var när mycket i mitt liv handlade om den där runda bollen och lagkamrater.

Nu återstår bara att låta boken möta läsaren. Också det känns ovant. Jag är van att titta min publik i ögonen, att befinna mig i samma rum när berättelsen framförs. När jag själv läser uppskattar jag dock känslan av att vara själv med min upplevelse. Och det ska ungdomarna som läser min bok också få vara, själva med sin upplevelse. Jag lovar att de ska slippa applådera åt mig när de är klara. Och jag kommer inte behöva memorera hela boken utantill. Bara en sån sak!

Gothia kupp

av Paulsen, Vilgot

• Förlag: Ordalaget Bokförlag
• Utgiven: 2025-05-06

"Boken vänder sig både till bokslukare och sportintresserade... Bra och välskriven, även för en vuxen... Författaren lyfter många intressanta frågor."

Monica Lindgren, SVT Go'kväll

 

"Det här är en härlig blandning av fartfylld fotboll, trogen vänskap, bitter besvikelse, sommarlovsdramatik och ett dåligt beslut som får konsekvenser. Läs mer »

Tankar och funderingar om hur man bemöter barn och ungdomar på ett sätt som stärker dem och ger dem förutsättningar att utveckla en god självkänsla har alltid funnits med mig i mitt arbete som lärare, skolledare och föräldra- och familjecoach. När jag sedan fick egna barn stärktes detta intresse än mer. I både mitt arbete och mitt föräldraskap har jag haft otaliga möjligheter att finslipa denna viktiga förmåga genom att prova, misslyckas, göra om, lära och utvecklas. Redan för 10 år sedan började jag funderar på att samla mina kunskaper i en bok för att kunna dela med mig av de erfarenheter jag gjort under årens lopp. När jag sedan för ett par år sedan bytte inriktning på mitt arbetsliv fick jag äntligen tid att ta itu med boken som funnits med där i bakhuvudet i så många år. Med utgångspunkt i mina bloggtexter och föreläsningar och med hjälp av två terminer på Jakobsbergs folkhögskolas skrivprojekt ”Berättande faktalitteratur” kunde jag börja arbeta på min efterlängtade bok.

Barn behöver inte perfekta föräldrar – en hoppfull bok om föräldraskap

av Granberg, Cicki

• Förlag: Vaktel förlag
• Utgiven: 2025-04-05

Vill du bara läsa en bok om livet som förälder så är det DEN HÄR. Detta är en bok som har som målsättning att inspirera och uppmuntra föräldrar av idag till att sänka axlarna och våga vara lite mer good enough. Barn behöver verkligen inte perfekta föräldrar. De behöver modiga, autentiska vuxna som vågar visa sig sårbara och som tar ansvar för sina misstag. Läs mer »