Vit vit

Han hade fått en kamera. Inte för att han önskade sig en, men nu har han den. I den finns alla bilderna från utlandssemestern med mamma. Allt finns ju där. Men det stämmer ändå inte. Ingenting stämmer längre.

I ett skarpt psykologiskt porträtt skildrar Marie Norin pojken med kameran och hans försök att förstå det som inget barn ska behöva förstå. <em>vit vit</em> är en lika orolig och suggestiv roman som hennes två tidigare kritikerhyllade romaner <em>kupa </em>och <em>Djuraffär</em>.

<em>"Det är på nätterna det kommer in i rummet, han vet aldrig vad det är, det är svart och lite för stort för rummet och det tar alltid plats i ett av hörnen. Bara som en vikt är det, eller det syns i alla fall inget, det blir bara tungt i den delen av rummet och där han ligger åker rummet upp, ända upp till taket, eller taket lyfter väl ovanför honom för det är ju inte att han pressas mot taket riktigt. Egentligen går det inte att förklara, det är bara olika tyngd i rummet som flyttar. Sedan försvinner det."
</em>