Ostindiskt : kinesiskt poslin och kinaintresset i Svergie under 1700-talet

Det Svenska Ostindiska Kompaniets skepp förde inte bara med sig te och kryddor från Canton, utan även porslin, glas, sidentyger, lackskåp, solfjädrar, målningar, elfenbensarbeten, etc.

Men den kanske viktigaste importen till det lilla landet i högan nord var idén om det kulturella Kina, ett utopiskt samhälle som levde i lycka och välbestånd. Vi drömde om Kina. Vi samlade kinesiskt porslin och lät bygga, vad vi trodde, kinesiska miljöer för att där hysa samlingarna. Vi försökte bygga kinesiska hus, anlägga parker och låta tillverka kinesiska kläder och möbler. Vi drack vårt te och försökte ”tänka kinesiskt”.
Men vi hade ingen aning.

Den här genomillustrerade boken försöker ge en glimt av de miljöer där de kinesiska importföremålen slutade sin resa. Ett möte mellan två kulturer. Det är en föremålens resa, kineseriet, men också en berättelse om personerna ur svensk adel och borgarskap som inhandlade godset till sina hem; en skildring av hur det omgivande samhället präglades av Kompaniets närvaro och där snart sagt hela den svenska finansvärlden var inblandad.

Bildmaterialet består dels av rena föremålsbilder, dels av uppdukade miljöbilder med all rekvisita helt autentisk. Upplägget är kronologiskt, och tidsramen är ca 1700-1800, ett århundrade.
Sammantaget togs ca 50 miljoner porslinsföremål hem till Sverige under perioden. Mycket var beställt och hade en tydlig ”svensk” estetik. det vill säga mycket var en aning renare, stramare än det som togs hem i övriga Europa.