När jag är ute och går i min skog brukar jag ofta lyssna på program på SR Play. Ofta blir det något från P1 och häromdagen var jag ute och gick och lyssnade på programmet Allvarligt talat. Lyssnare ställer frågor och det avsnitt jag lyssnade på sändes sommaren 2014, då var Lena Andersson programvärd. En av frågorna hon fick var “Hur vet ni när det är slut?”.
Det är ju intressant det där. Hur vet man när en text ska vara slut? Slutet är ju, om man ska vara krass, en av de viktigaste delarna i en bok. Så viktig att en del personer jag känner, läser slutet allra först. Lite kan jag förstå dem, man kanske vill ha en garanti innan man plöjer 2-300 sidor? Själv jobbar jag inte så. Jag läser från början till slut och så får slutet vara där ifred, tills jag kommer dit.
När jag skrev min första roman fastnade jag efter 50 sidor. Jag jobbade inte med synopsis eller någon plan överhuvudtaget. Jag bara skrev. Och jo, då brukar man fastna. Då fick jag rådet av en etablerad författare att skriva slutet. “Va? Man kan väl inte skriva slutet först?” Sa jag. “Jodå”, sa Denise Rudberg. “Skriv slutet!”
99 % av Boktugg är gratis att läsa. Regelbunden läsare? Stötta oss gärna genom att prenumerera.
Jag tänkte att Denise ju hade några böcker bakom sig så jag gjorde som hon sa. Jag skrev slutet först. Och se, allting släppte. Sidorna mellan sidan 50 och slutet blev mycket lättare att skriva, när jag nu visste vart vi skulle. Jag, Caroline och Adam. Slutet som finns i Alltid du är nästan exakt det slut jag skrev, då innan boken ens var i närheten av att vara klar.
Så när vet man att det är slut då? Om jag skriver här vad Lena Andersson sa så tar jag ifrån dig något. Du får lyssna själv. Ända till slutet.
Pernilla Alm debuterade 2012 med romanen Alltid du och satte 2014 fart på läxdebatten med boken Läxfritt – för en likvärdig skola. Pernilla utkommer 31 augusti 2015 med romanen Utan dig. Bloggar på pernillaalm.se och läxfritt.se. Pernilla arbetar till vardags som lärare på högstadiet.
