Tio år efter debuten har Flora Wiström slutat ta författarlivet för givet. Med nya romanen Stortaxi har hon hittat tillbaka till leken – och till ett skrivande som måste få vara både disciplinerat och rått.
Dagen efter inspelningen av ”Babel” sitter Flora Wiström hemma i vardagsrummet och försöker låta upplevelsen vara stor.
– Jag har haft det som ett livsmål. Någon gång hoppades jag få vara med i ”Babel”. Och så händer det nu. Det var väldigt stort att få vara med.
Hon säger att det är lätt att normalisera sådant så fort man själv blivit en del av det. Att gå från att längta efter ett rum till att faktiskt sitta där och tala om sin bok. Därför försöker hon hålla fast vid känslan av att vissa saker är utöver det vanliga.
Mindre naiv tio år efter debuten
Det är nästan en spegelbild av hur hon beskriver sin debut. När Stanna kom 2016 var hon 21 och hade dålig koll på bokbranschens hierarkier och ovissheter. Recension i DN? Toppen. Seminarium på Bokmässan? Toppen. Hon förstod inte riktigt att något av det inte kunde tas för givet.
– Jag var ganska blåögd. Senare, när jag släppte fler böcker, förstod jag att vissa böcker knappt blir recenserade. Något år var jag inte alls bjuden till Bokmässan. Branschen förändras hela tiden.
Tio år och fyra romaner senare låter hon mindre naiv, men inte mindre hängiven. Hon har lärt sig att skilja på det som ser ut som ett författarliv och själva arbetet.
