Komikerna Tobias Persson och Gussy Löwenhielm har tröttnat på att tycka till om upplevelser och köp genom glada, likgiltiga eller sura smileys.
Vår åsikt om tyckarsamhället? En sur smiley
Text: Tobias Persson och Gussy Löwenhielm
I vårt moderna, vetgiriga tyckarsamhälle kan vi inte längre besöka en grönsaksdisk, passera genom säkerhetskontrollen på flygplatsen eller läsa en bok* utan att vi ska tycka till om vår upplevelse i form av glada, likgiltiga eller sura smileys. Och frågan är vad vi egentligen tycker om det.
*Obs! Gäller förstås inte om du lyssnar på en bok på Storytel. De har ju plockat bort möjligheten att kommentera deras titlar. Överväger de möjligen att införa emoji-recensioner istället? Hu …
Låt oss ta det från början. För bara några dagar sedan tog vi en buss från Arlandas Terminal 5 till långtidsparkeringen där vi ställt bilen. Väl inne på bussen märkte vi till vår förvåning att även denna var försedd med en så kallad ”Happy or not”-terminal. Det fick oss naturligtvis att börja tänka. Vad är det vi ska svara på? Bussen tar oss från punkt A till punkt B på utsatt tid, vad kan gå fel? Och om något mot förmodan går fel, hur hjälper det oss att trycka på en smiley? Vilket leder oss till den riktiga frågan: Varför ska vi svara? Var redovisas resultaten? Står det forskare i vita rockar med anteckningsblock i högsta hugg för att snabbt och handlingskraftigt kunna se över vårt missnöje?
Så klart inte. Det här är ett sätt för butikskedjor och andra (väldigt många andra) att visa sitt engagemang. Att de minsann bryr sig om oss. En butikens variant på telefonköns ”Din åsikt är viktig för oss. Efter samtalet kan du komma att bli uppringd”. (Åh, nej tack, låt mig vara. Eller vänta, sa ni att ni ringde från Augustpriset?! Nähä. Inte det …)
Men är vår åsikt så viktig? För det är väl ingen som gör något när man ställer sig likgiltig till ett resultat, eller? Tänk butikschefen på din lokala Akademibokhandel: ”Vi har fått en till likgiltig smiley den här veckan, nu måste vi nog samla till stormöte och troligen sortera om hela fackbokshyllan”.
Även om nu alla tryckvänliga smileys finns för vårt bästa så slår det helt fel. För varje gång vi måste trycka en 1:a med tonval eller råkar ut för tre färgglada emojis så suckar vi. Vi har helt enkelt fått nog.
Vad ska egentligen det här fenomenet leda till? Som sagt, vem vet, att recensera böcker med glad, sur eller helt likgiltig gubbe kanske redan är på g? Och tänk nästa riksdagsval: blocköverskridande regering där vi med smileys berättar vilka vi sympatiserar med. Vilka som får mest inflytande avgörs med en färgglad :). Snubblar man kan det alltså få ödesdigra konsekvenser. Vi får en regering bestående av NMR för att ett barn som gillar Hammarby trycker på den grönvitsvarta emojin hundratals gånger. Ganska tråkig utveckling i så fall. Vi ger den utvecklingen en sur smiley. (Och vill för övrigt gärna fortsätta läsa bokrecensioner i ord.)
Om gästbloggarna
Komikerna Tobias Persson och Gussy Löwenhielm gör upp med det moderna tyckarsamhället i nya boken Hur var din upplevelse.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
