Senescens står som ett vittnesbörd om poesins kraft att förena, inspirera och trösta. Den är en påminnelse om skönheten i vår gemensamma mänsklighet och potentialen i att belysa, läka och förändra med hjälp av våra ord. I en tid där världen kan tyckas alltmer fragmenterad, erbjuder dessa dikter en bro av förståelse och gemenskap som är djupt behövlig.