Tupamaros: från gerilla till presidentpalats

Uruguay var – eller troddes vara – ett mönsterland.

Länge gick denna lilla nation under smeknamnet Latinamerikas Schweiz.

I början av tjugonde seklet var Uruguay världens första välfärdsstat. Åtta timmars arbetsdag, folkpension och minimilön infördes redan när första världskriget pågick i Europa. Barnbidrag infördes år 1943. Barnarbete och dödsstraff avskaffades. Skilsmässa blev möjlig. Katolska kyrkan skildes från staten.

Åtminstone i huvudstaden Montevideo hade Uruguay en nästan europeisk levnadsstandard. Där fanns en liten och läskunnig befolkning som läste tidningar, praktiserade familjeplanering och valde president och parlament vart fjärde år utan att krigsmakten lade sig i.

Länge levde Uruguay gott på att exportera kött, ull och hudar till Storbritannien och dess världsomfattande imperium. Särskilt under andra världskriget gick det bra för Uruguay. Välmågan förhöjdes tack vare Koreakriget som utbröt år 1950.

Men när krigen var över och handeln kraschade, började det lilla mönsterlandet genomgå svåra konvulsioner. Mot en brutal militärdiktatur slog en initiativrik gerillarörelse till. De kallade sig tupamaros.