Fanfarlo : La Fanfarlo

Fanfarlo : La Fanfarlo
Författare
Medverkande
Förlag Schultz Förlag
GenreUtländska berättare
FormatHäftad
SpråkSvenska
Antal sidor106
Vikt0
Utgiven1978-01-01
SABHce
ISBN 9789187370014
Köp på AdlibrisKöp på BokusKöp på BookOutletSök på Bokbörsen
Den franske poeten Charles Baudelaire är mest känd för sin diktsamling Les Fleurs du Mal (Det ondas blommor) och andra dikter och prosadikter. 1847 publicerade han dock sin enda roman La Fanfarlo. Den är en komisk och självironisk berättelse om dandylivet i Paris och om Jeanne Duval, bokens La Fanfarlo. Hon var Baudelaires älskarinna som ständigt bedrog honom och vars smak för lyx ruinerade honom. När Charles Baudelaire ar 1847 publicerade sin roman La Fanfarlo var han 26 år gammal. Huvudpersonen Samuel Cramer är, enligt samtida vittnesbörd, inte bara till det yttre en kopia av Baudelaire, utan även till sätt och läggning antas likheterna vara slående. Beskrivningen är ett utsökt stycke självironi. Kanske kan man i förlängningen även se Samuel Cramer som ett uttryck för något som Baudelaire själv med fog fruktade bli : ”en lysande lätting, en ambitiös allvarsman och en pretentiös tråkmans” eller ”en sjuklig varelse vars poetiska lyskraft gjorde sig mer bemärkt i hans fantastiska personlighet än i hans verk”. En man som förslösar sin talang genom fullständig brist på självdiciplin. På samma sätt är ocksa dansösen La Fanfarlo en bild av hans älskarinna Jeanne Duval. Hon var mulattska och liksom La Fanfarlo en aktris som gav upp hela sin karriär för att helt ägna sig at Baudelaire. Vid sidan av modern var Jeanne Duval den enda kvinna han på allvar var fäst vid. Charles Baudelaire f. 1821, d.1867. Fransk författare och kriktiker. I sitt kanske viktigaste verk, diktsamligen Les Fleurs du Mal, samlar han upp idéer och impulser från romantiken och ger dem ett modernt uttryck. Baudelaire tematiserar i klassiska versformer, ofta sonetter, den moderna människans förtvivlan över livets obegriplighet och brutalitet och hennes längtan bort till en främmande och lyckligare tillvaro. Han har genom sitt musikaliskt-rytmiskt nyskapande språk, ofta med chockerande bilder, fått många efterföljare och brukar kallas modernismens fader. Vid sidan av det skönlitterära författandet är hans insatser som översättare och konstkritiker betydande.