Bara en blå liten bil

Bara en blå liten bil
Författare
Förlag Papertalk
GenreHumor och kåserier
FormatHäftad
SpråkSvenska
Antal sidor270
Vikt0
Utgiven2010-09-24
SABG
ISBN 9789186377366
Köp på AdlibrisKöp på BokusKöp på BookOutletSök på Bokbörsen
Chauffören, som fick bo i samma rum som jag, ansåg att toaletten måste vara specialbyggd för magsjuka. Problemet var nu att vi inte var det allra minsta magsjuka, jag hade ju tagit min antiillamåendetablett för att kunna åka färja med välbehag, så det fanns inte chans. Och magert skall det ju vara annars hade jag förstås tagit mera grädde och möjligtvis också ett par smörklickar, ni ser väl hur kockarna gör? Grädde och smör det skall man ha för att få den rätta smaken säger dom. Så sant, så sant suckar jag som har alldeles för stora marginaler och absolut inte får äta och laga mat som jag gjorde förr då man gick efter smaken. Nu skall man ju mera gå efter baken, eller var man nu har sina största marginaler, och äta sunt. T.o.m. maken har nu gått och blivit så sund och mager att jag utav bara farten kommit honom närmre. Min syster skulle gå omkring och hälla kaffe i kopparna och hemgjord hallonsaft i de havsgröna glasen som stod på ett särskilt bord i mitten. Där stod också vilka olika erbjudanden vi hade för dagen, handskrivet med blyerts, T.ex. en rykande nyläst artonhundratalsroman, väl inböjd och go att hålla i. Det är så rart när du talar om din lillasyster. Och att när du träffar henne vill du ha köttbullar och hallonsaft i hennes berså. Det är hemtrevligt. Men du får göra som du vill för mej. Kul vore det ändå att träffas. Kanske i min berså. Kaprifolberså där det doftar så ljuvligt... Då skulle det drickas ett lätt sötat vin, bara lite svalt, och mitt på bordet skulle det stå en stor skål med nyplockade jordgubbar. Det gröna skulle ni få lägga direkt på marken. Cykla kan jag alltså numera hjälpligt, men stanna kan jag ännu inte och det är där det strular till sej ganska rejält. För om jag väl har kommit upp på cykeln och igång så är det då bara att hoppas på att jag inte möter någon vilket jag ibland gör. Tyvärr är jag då lite oartig och hojtar till ifrån hojen att JAG KAN INTE SVÄNGA varpå folkmassorna snällt brukar vika undan så som det där havet gjorde för Israels barn en gång.