När jag blundar ser jag solen

<div>Allt på Rivieran bländar mig: väggarna, lakanen, våra vita kroppar; det är nära kliniskt ljust. Ibland ser han på mig, precis så: kliniskt, nästan mekaniskt. Ser till detaljerna, inte helheten? Smeker mig på ett sätt. Liksom överarmarna, upp och ner, känner efter, efter vadå? Säger: ”Du har så fina armar. Och det här, det är så vackert.” Min genomskinliga bröstkorg.</div> <div> </div> <div>Jag springer längs havet och jag gråter när jag springer. 23 kilometer senare förstår jag varför. Insikten: han älskar det utrymme som inte är jag; den plats jag inte fyller; glappet mellan mina lår, mina smala armar.</div> <div> </div> <div>Han råkar se det, se ingenting, alltså- och det älskar han?</div> <div> </div> <div>När jag blundar ser jag solen är Amandas debutroman. Berättelsen tog form på Jakobsbergs folkhögskolas skrivarskola hösten 2022 och blev klar våren 2025.</div> <div> </div>