Att kommunicera historia : Språkliga resurser och kunskapserbjudanden i högstadiets historieundervisning

Svensk grundskola vilar på principen om likvärdighet. Mot den bakgrunden undersöks i avhandlingen hur historisk innehållskunskap kommuniceras med högstadieelever och vilka möjligheter detta skapar för elevers kunskapsutveckling. Genom etnografiska studier i tre språkligt heterogena klasser i årskurs 7 och 8 analyseras hur tre historielärare organiserar sin undervisning och använder ämnesspecifikt språk, med fokus på hur historiska innehållsbegrepp förankras i historisk kontext, i helklassinteraktion. Med utgångspunkt i teorier om språkets roll i kunskapsbyggande, såsom social semiotik, Legitimation Code Theory (LCT) och historiedidaktik, visar analysen att lärarledd helklassinteraktion är central för att introducera, befästa och fördjupa historisk innehållskunskap särskilt genom användning av olika multimodala resurser. Genom en semantisk analys av hur historiska innehållsbegrepp förankras i historisk kontext under helklassinteraktion visar avhandlingen hur lärare använder dessa begrepp för att erbjuda kumulativ kunskap. Resultaten visar att användningen av innehållsbegrepp fungerar som temporala bryggor, vilket möjliggör jämförelser mellan olika historiska kontexter, och i sin tur kan stärka elevernas begreppsliga förståelse. Avhandlingen identifierar tre typer av innehållsbegrepp som kan användas som ett metaspråk för kan synliggöra begreppens funktion och göra dem tillgängliga för alla elever – ett viktigt steg mot en mer likvärdig historieundervisning.