Straffprocessuella tvångsmedel : när och hur får de användas?

I boken redogörs i detalj för tolkningen och tillämpningen av de straffprocessuella tvångsmedlen i rättegångsbalken och vissa anknytande författningar. Förutom de grundläggande frågorna om när och hur tvångsmedlen får användas behandlas många handläggningsfrågor som över huvud taget inte diskuteras i annan litteratur. Dessutom behandlas i ett inledande avsnitt olika allmänna frågor som är gemensamma för de flesta tvångsmedel, exempelvis sådant som rör brottsmisstanke och underlaget för den samt allmänna verkställighetsfrågor. För att underlätta den praktiska tillämpningen är boken strukturerad så att den – i motsats till lagkommentarer – inte strikt följer paragrafordningen utan tar upp olika frågor i den tidsföljd och det sammanhang som de normalt aktualiseras. Den är således väl anpassad för att passa praktikern. Det är inte bara för den som själv beslutar om eller verkställer tvångsmedel som boken är ett utmärkt hjälpmedel. Den kan också användas av den som i efterhand granskar tvångsmedelsanvändning inom ramen för ett straffrättsligt eller disciplinärt förfarande och för den som exempelvis skall ta ställning till skadeståndsfrågor med anknytning till användning av tvångsmedel. Boken kan, genom sitt sätt att behandla olika frågor, användas både av den som har stora vana vid juridiska ställningstaganden rörande straffprocessuella tvångsmedel och av den som är mindre erfaren. Denna upplaga behandlar bl.a. de nya lagar om användning av hemliga tvångsmedel som tillkommit under senare år och de förändringar, den rättspraxis m.m. som rör tvångsmedlen i övrigt. Gunnel Lindberg är sedan ca 15 år överåklagare och arbetar idag med utredningsuppdrag främst inom straff- och processrätten för Justitiedepartementet. Hon har tidigare bl.a. varit byråchef hos Riksdagens ombudsmän (JO) och hos riksåklagaren, där hon var chef för tillsynsverksamheten inom åklagarväsendet samt utförde åklagaruppgifter i Högsta domstolen.