Ledningsdilemman : paradoxens roll i det strategiska ledarskapet

Organisationer omgärdas av dilemman och paradoxer. Det blir särskilt påtagligt i tider av ekonomisk turbulens och recession då tilliten till rådande affärsmodeller sätts på prov. I dessa sammanhang är det lätt att förargas över enskilda personers arrogans och girighet. Men i de allra flesta fall agerar bankdirektörer och företagsledare rationellt, åtminstone inom ramen för sina egna (bristfälliga) uppfattningar. Varningsrop och varsel är vidare sällsynta, inte minst eftersom experter, företagsledare och anställda ofta delar samma syn på organisationer: som rationella, förnuftiga och objektiva, trots att de i själva verket tenderar att vara såväl förvirrade och förvirrande, som paradoxala och motsägelsefulla. Paradoxen är en central del av hur organisationer fungerar (eller inte fungerar) och det kan då tyckas underligt att den inte har studerats i någon större utsträckning. I en tid präglad av kris och osäkerhet är dilemman och paradoxer särskilt tydliga och allmänt utbredda. Det som är fascinerande – och hoppingivande – med paradoxen är känslan av att det ligger en dold sanning i motsatserna, och häri ligger en utmaning för ledaren. Därför att ledaren måste begripliggöra dessa motsatser och handskas med dem på ett kompetent sätt. Hanterandet av dilemman och paradoxer kan sägas vara kärnan i dagens ledarskap. Paradoxen bidrar med en dynamisk kraft som – trots att den kan upplevas som hotfull, obehaglig och negativ – också kan vara spännande, hoppingivande och positiv.