Och i Wienerwald står träden kvar

Och i Wienerwald står träden kvar
Författare
Medverkande
Förlag Natur & Kultur Allmänlitteratur
GenreMemoarer och biografier
FormatPocket
SpråkSvenska
Antal sidor331
Vikt200 gr
Utgiven2012-04-16
SABKoafh-a.54
ISBN 9789127133365
Köp på AdlibrisKöp på BokusKöp på BookOutletSök på Bokbörsen

Femhundra brev från Wien, prydligt sorterade efter årtal, ombundna med snöre och förvarade i en IKEA-kartong. Adressaten var Otto, en judisk pojke som tretton år gammal ensam kommit till Sverige från ett Österrike som alltmer präglades av nazisternas maktövertagande 1938. Ottos föräldrar blev kvar i Wien och bevittnade den tilltagande terrorn mot den judiska befolkningen. Breven till Otto visar hur deras vardagsliv hela tiden kringskärs. De försöker hålla modet uppe, både på sig själva och på sonen, de gläds åt att han har nått friheten, men samtidigt lyser sorgen och saknaden igenom. De sista brev Otto får har avsändaradressen Theresienstadt – hans föräldrar skulle aldrig återvända.

I Sverige hamnade storstadspojken Otto på landet, i gränstrakterna mellan Skåne och Småland. Med tiden fick han arbete som dräng hos familjen Kamprad på gården Elmtaryd i Agunnaryd. Mellan sonen i huset, Ingvar, och Otto uppstod en stark vänskap. Samtidigt var Ingvar Kamprad aktivt engagerad i nazistiska organisationer och en stor anhängare av fascisten Per Engdahl. Hur kunde detta hänga ihop?

Med utgångspunkt i detta unika brevmaterial ger Elisabeth Åsbrink en personlig och engagerad skildring av den svenska stelbentheten och räddhågsenheten under andra världskriget och visar hur anti-semitismen genomsyrade samhället. Intervjuer med Ingvar Kamprad gjorda 2010 ger relief åt hennes berättelse.

Augustvinnare 2011! Årets fackbok.

<strong>Elisabeth &Aring;sbrink</strong> &auml;r journalist och f&ouml;rfattare, f&ouml;dd 1965, bosatt i Stockholm och K&ouml;penhamn. Hon medverkar som skribent, recensent och kr&ouml;nik&ouml;r i Dagens Nyheter och &auml;ven i dansk press.

&nbsp;

<blockquote>

Elisabeth &Aring;sbrink har skrivit en av h&ouml;stens viktigaste b&ouml;cker. Den m&aring;ste l&auml;sas inte bara som historia utan som levande historia. Den som har &ouml;ron kan fortfarande h&ouml;ra ekot av Otto Ullmanns r&ouml;st.

Aftonbladet

Att bli l&auml;mnad, och frukta att man kanske aldrig kommer att ses igen. Detta oerh&ouml;rda f&aring;ngar Elisabeth &Aring;sbrink med ett f&ouml;r genren s&auml;llsynt litter&auml;rt spr&aring;k och med en exakt k&auml;nsla f&ouml;r vad hon sj&auml;lv ska ber&auml;tta &ndash; och vad hon ska l&aring;ta breven s&auml;ga.

Expressen

B&aring;de ett skakande tidsdokument och raseri omvandlat till hisnande vacker prosa. Hennes spr&aring;k &auml;ger en fj&auml;derl&auml;tt sk&ouml;nhet men orden v&auml;gs p&aring; guldv&aring;g. Kanske just d&auml;rf&ouml;r v&auml;ger varje mening ett ton. Oumb&auml;rlig l&auml;sning.

Upsala Nya Tidning

Det &auml;r en starkt gripande ber&auml;ttelse ... Med sin nya bok adderar Elisabeth &Aring;sbrink ytterligare pusselbitar till den historia som aldrig kommer att bli f&auml;rdigskriven. Det &auml;r en stor sak.

G&ouml;teborgs-Posten

Det &auml;r d&auml;rf&ouml;r en viktig och angel&auml;gen bok hon skrivit om en tematik med l&auml;nkar till v&aring;r tid.

Svenska Dagbladet

Elisabeth &Aring;sbrink har gjort ett storverk.

Sm&aring;landsposten

Det &auml;r i st&auml;llet den treenighet av kvaliteter som g&ouml;r all riktigt bra litteratur till det den &auml;r. Ber&auml;ttelsen. N&auml;rvaron. Spr&aring;ket. Elisabeth &Aring;sbrink beh&auml;rskar dem alla. L&auml;s.

Bor&aring;s tidning

</blockquote>