Den nakna lunchen

<em>Den nakna lunchen</em> från 1959 är en provocerande och labyrintisk roman som tillsammans med Jack Kerouacs <em>På väg </em>och Allen Ginsbergs <em>Howl </em>anses vara beatgenerationens höjdpunkt. Självbiografiska inslag varvas med groteska hallucinationer, allt präglat av författarens drogexil i bland annat Paris och det marockanska Tanger.

I USA kom boken att åtalas i två uppmärksammade rättegångar, där bland annat Norman Mailer hävdade att Burroughs var den ende av sin tids amerikanska romanförfattare som kunde kalla sig ett geni.