Författarförbundet om kulturkanon: “Litteraturpolitiskt ointressant”

En kulturkanon löser inte kulturens problem, anser Miljöpartiets språkrör Amanda Lind – och fackförbundet DIK stämmer in i kritiken. Författarförbundets ordförande Anja Gatu tycker inte att det är intressant att diskutera de enskilda litterära verken.

– Med kulturkanonen har regeringen nu snällt levererat på ett beställningsjobb från Sverigedemokraterna, säger förbundsordförande Anna Troberg.

När kulturkanonen presenteras är det bildningen, gemenskapen och inkluderingen som lyfts fram. Men Amanda Lind framhåller att regeringen samtidigt skär ner på folkbildningen, kulturlivet och civilsamhället.

– Just de delarna som faktiskt hade spelat roll för de positiva förändringarna som behövs. Regeringens kulturkanon löser inte de utmaningar vi står inför, som regeringen själva till stor del skapat: replokaler tvingas stänga, kulturen utarmas på glesbygden, man stramar åt public service. Kulturen behöver en rejäl återstart efter Tidö-regeringen, säger hon.

”Nationalistiskt”

Även fackförbundet DIK, som organiserar akademiker inom kultur, kommunikation och den kreativa sektorn, är starkt kritiskt mot vad de kallar ett beställningsjobb från Sverigedemokraterna.

– Den är i grunden ett nationalistiskt uppfostringsprojekt och har sedan starten omgärdats av kaos och splittring, säger förbundsordförande Anna Troberg, som även hon pekar på att regeringens kulturbudget i flera år har slagit bottenrekord.

– Vi befinner oss i en kulturkris. Kultursektorns behov är många och en kulturkanon uppfyller inte ett enda av dem.

”Ointressant”

Författarförbundets inställning till projektet är att det är litteraturpolitiskt ointressant, säger ordförande Anja Gatu. Men hon tycker det var intressant att kommitténs ordförande Lars Trägårdh underströk folkbildningens roll för bildning under presentationen.

– Det är intressant att han säger det i samband med ett regeringsuppdrag från en regering som fullkomligt slaktat folkbildningen, och skurit ned 500 miljoner på tre år till studieförbunden.

Enligt Anja Gatu har trösklarna in i kulturen varit små i Sverige och hon framhåller att det finns en infrastruktur för att tillgängliggöra kultur redan: bland annat studieförbunden, folkbiblioteken och den kommunala kulturskolan.

Hon tycker inte att det är intressant att diskutera de enskilda litterära verken.

– Jag välkomnar verkligen ett levande samtal om litteratur men jag tror att det förs bättre på tidningarnas kultursidor, genom att stärka litteraturkritiken, att det förs på folkbiblioteken, skolbiblioteken och inom studieförbunden.

Syftet?

Jenny Edvardsson, medlem i Sveriges Lärares och Lärarstiftelsens expertråd för läsning, undrar hur kanonen ska användas. Mycket av litteraturen på listan blir redan läst i skolorna, hävdar hon.

– Om man får ett uppdrag att det är litteraturkanon som ska läsas i skolorna är jag inte säker på att det bidrar till läsmotivation, det tror jag inte, säger hon och understryker att lärarna måste kunna anpassa litteraturen efter eleverna.

– Men ska man nämna några av namnen när man till exempel går igenom litteraturhistoria – det gör man redan i dag, det är inte lika kontroversiellt. Så frågan är hur styrande politikerna ska vara.

Text: Elin Swedenmark/TT, Lars Larsson/TT