En gång var jag en nervös och plikttrogen litteraturvetare. För länge sedan drabbades jag av skrivkramp och frihetslängtan. En regntung novemberdag gjorde jag slag i saken och lämnade såväl anställningsavtal som Svea Rike bakom mig och började utforma mina egna texter.
Min barndoms hjälte, min ungdoms besatthet och mitt livs romans Kristina Lugn och hennes ord har under alla dessa år funnits vid min sida. Jag blandar galghumor och gravallvar, först skrattar jag tills jag kissar på mig och sedan hulkgråter jag över alla obotliga cancerdiagnoser vi människor drabbas av.
Kärlekens längtansblick och vägran att underkasta sig döden utgör ett sorts utgångsläge i mitt skrivande, och genomsyrar även min poesidebut. Den sjuka, den dödsdömda och den redan avlidna människan återkommer i mina texter, och som författare ger jag mig tusan på att sjunga den älskade tillbaka. ”Det är ett sorgearbete att leva. Om man inte förstår det blir man aldrig glad”, hälsar min litterära ”moder” Kristina Lugn.
Som nyanserna på min favorittavla
- Förlag: Ekström & Garay
- Utgiven: 2022-02-25
”Det här är en diktsamling som bottnar i både nödvändighet och ärlighet, inte minst det gör att man som läsare verkligen kan uppleva närvaron av en högst personlig röst. Dikterna är skenbart enkla i sitt tilltal. De tätas från insidan av det egna jagets mörker, för att efterhand spricka upp i ljus, närapå som ett frö i en tung mylla. Läs mer »
