Läsa innantill och bli en annan : Om skönlitteraturens nyttighet

När Stevenson, han som skrev Skattkammarön, av läkare fick veta att allt hopp var ute, erbjöd man honom samtal med en präst. Stevenson sade: "Låna mig hellre Horatius dikter." Han läste - och tillfrisknade. <BR> När Samuel Becketts bror Frank låg döende i cancer, högläste Samuel för honom - Stevenson. <BR> Och när van Gogh i ett anfall av urinstämma fick blåsan tappad genom en inte alltför fin kateter, stillade han smärtan med Dickens David Copperfield. <BR> I Läsa innantill - och bli en annan visar Carl-Göran Ekerwald med många exempel hur skönlitteraturen gör nytta. Fastän få författare vill höra talas om att han eller hon är nyttig - men de är det utan att veta om det. <BR> Skönlitteraturen kan påverka humöret, tina upp vår frusna känsla och tankeförmåga. Den kan väcka aptit på livet, fungera som "öronväckare" (och eventuellt ge en välbehövlig örfil). Den kan underhålla - "hålla under" - när vi riskerar att trampa igenom. <BR> Panurge hos Rabelais hade till uppgift att slänga en näve salt i de sovande och snarkande dryckesbrödernas vidöppna gap för att väcka dem och återge dem törstens välsignelse. Så, menar Carl-Göran Ekerwald, kan - och bör - också skönlitteraturen fungera. <BR> CARL-GÖRAN EKERWALD är författare - en av våra främsta essäister. Inte minst har hans böcker i serien "liv och tänkesätt", om bl.a. Nietzsche, Shakespeare, Voltaire och - nu senast - Horatius, rönt stor uppskattning av både kritiker och läsare.