Agilamundôs död och andra berättelser

I denna, den femte bok som publicerats i samband med projektet Gläborg -Rabbalshede, vill vi lyfta fram järnåldermänniskans vardag och hur vi tror att hon upplevde omvärlden. Grunden ligger i den arkeologi som bedrevs innan E6:an mellan Gläborg och Rabbalshede i norra Bohuslän byggdes ut till motorväg. Arkeologiska undersökningar ger oss sällan svar på hur de dåtida människorna tänkte och kände. Mycket av deras vardag lämnar enbart fragmentariska spår som ofta kan vara svåra att tyda. I tolkningarna har vi därför, förutom resultaten från de arkeologiska undersökningarna, använt oss av vetenskaplig forskning och upptecknade folkliga seder och sägner. Många kan tycka att avståndet mellan folklivsuppteckningar och forntida historia är alltför långt, att människors seder och bruk förändrats för mycket genom århundradena. Detta är förvisso sant, men visst mänskligt beteende tycks bestå genom såväl tid som rum. Magiskt tänkande är till exempel inte främmande i några kulturer. Vi är fortfarande många som inte går under stegar och inte lägger nycklar på bord. Vissa av oss utför dessutom små ritualer, vi spottar tre gånger över axeln när en svart katt går över vägen eller slänger ett mynt i brunnen för att önska oss lycka och välgång. Förhistoriens ritualer såg säkerligen annorlunda ut, men den underliggande meningen torde vara ganska snarlik. Den andliga dimensionen, i stort och smått, är kanske den viktigaste faktorn för att förklara och förstå världen och livet.