Jag minns att jag sprang

Smithy Ide cyklar på sin Raleigh. Det var säkert tjugo år sedan sist. Mycket har hänt sedan dess. Smithy är en riktig loser – medelålders, kedjerökande och halvt alkoholiserad. Han har inga riktiga vänner och arbetet vid leksaksfabrikens löpande band är minst sagt monotont. Så plötsligt omkommer Smithys föräldrar i en bilolycka. I samma veva får han också besked om att hans älskade, men psykiskt instabila storasyster Bethany ligger död på ett bårhus på andra sidan USA. Bethany som i sin ungdom gjorde sig känd på bygden genom sin förkärlek att klä av sig naken och sedan stå blickstilla i olika poser, ibland i flera dagar. Smithy är ensam kvar när han grenslar sin gamla pojkcykel i Rhode Island i Maine i nordöstra USA för att hämta hem sin systers kvarlevor. Det blir en  resa över hela den amerikanska kontinenten men också en resa i Smithys inre. Han minns sin uppväxt och vågar, kanske för första gången i sitt liv, känna både glädje och sorg över allt han varit med om och allt han försakat. Han upptäcker sig själv, livet och kärleken. Han möter människor den ena galnare eller tokigare än den andra. Att färdas med Smithy Ide är en mycket annorlunda resa. Jag minns att jag sprang är en som en roadmovie när den är som bäst.

Ron McLarty, född 1947, fl yttade till New York för 30 år sedan för att bli författare. När ingen ville publicera hans alster blev han i stället skådespelare, bland annat i ”Sex and the City”. Han fortsatte dock skriva och genombrottet kom när han lyckades få sin berättelse om Smithy Ide inläst som talbok. Stephen King lyssnade på boken och skrev en hänförd recension i  Entertainment Weekly med rubriken ”Ron McLartys The Memory of Running är den bästa romanen du inte kommer att läsa i år!” Sedan stod förläggarna i kö … Boken är hittills såld till 15 länder och fi lmen börjar spelas in vilken dag som  helst.