Slut på sockersuget

Varför kan vissa människor aldrig tacka nej till efterrätter, godis eller alkohol? Svaret är att de är sockerkänsliga och att deras kroppar skriker efter fettbildande mat. De är beroende av sina sockerkickar. Med hjälp av Kathleen DesMaisons sju steg kan man lära sig att stabilisera nivåerna av blodsocker, serotonin och betaendorfin i kroppen. DesMaisons har upptäckt att boven till en lång rad hälsoproblem och beroenden – inklusive depression, alkoholism och matmissbruk – finns i godis, efterrätter och annan ”tröstmat”. Vad miljontals människor har gemensamt är sockerkänslighet, nämligen att de reagerar extra starkt på enkla kolhydrater (som socker och vitt bröd).

De sju stegen till att må bra är:1.    Föra dagbok över vad man äter. 2.    Äta tre mål om dagen med jämna mellanrum. 3.    Ta vissa vitaminer. 4.    Äta rekommenderad mängd protein vid varje måltid. 5.    Äta mer sammansatta kolhydrater (fullkornsprodukter) och mindre enkla (socker, vitt bröd). 6.    Minska sockerintaget eller avstå helt (inklusive alkohol). 7.    Ändra matvanorna på längre sikt. Programmets mål är att stabilisera nivåerna av blodsocker, serotonin och betaendorfin. Alla känner väl till hur kroppen reagerar på förändringar av blodsockernivån och hur en snabb förhöjning med hjälp av godis, kakor och andra sötsaker lika fort kan övergå i en låg nivå så att man totalt tappar koncentration och humör. En låg serotoninnivå i hjärnan leder framför allt till depression (det är här prozac kommer in i bilden) men även till behov av socker och snabba kolhydrater. En låg nivå av betaendorfin ger också depression dålig självkänsla och låg smärttröskel.     Det här är en mycket välskriven bok, enkel och lättfattlig med många konkreta råd. Kathleen DesMaisons far dog av alkoholmissbruk när han var 51 år. Själv började hon också dricka tidigt men blev tvungen att sluta när hennes lever skadades av körtelfeber. Hon övergick då från ett beroende till ett annat och tröstade sig med sötsaker, vilket ledde till att hon blev överviktig. Det märks verkligen att hon vet vad hon talar om.