Bygdedjuret

<em>Var inte r&auml;dd. Det &auml;r en solskenshistoria.</em>

S&aring; inleder ber&auml;ttaren Sven Olov den h&auml;r romanen om sitt liv. Tror vi honom?

I ungdomen intr&auml;ffade ibland of&ouml;rklarliga blackouter. Numera mitt i livet sker det ideligen, han m&ouml;rkar dem med komih&aring;glappar och v&auml;gbeskrivningar, undanflykter och vita l&ouml;gner. M&aring;ste allt oftare gissa var han har varit eller vart han ska. Han &auml;r d&auml;r, och inte d&auml;r. &Auml;ger b&ouml;cker som han inte minns att han skrivit, m&ouml;ter en fr&auml;mling p&aring; tunnelbanan som p&aring;st&aring;r att de &auml;r gamla v&auml;nner; tillvaron b&ouml;rjar bli lika ot&auml;ckt vag som det d&auml;r urgamla ryktet om en hemlig skatt g&ouml;md i barndomsbyn.

P&aring; den platsen b&ouml;rjar det f&ouml;r &ouml;vrigt, att vara pojke p&aring; en bondg&aring;rd i utf&ouml;rsbacke. Med en fj&auml;r, tr&ouml;ttk&ouml;rd mamma och en alltmer excentrisk lillebror. D&auml;r barndomens vinterskarpa stj&auml;rnhimmel fick tanken att svindla. Vakn&auml;tterna var ett f&ouml;rebud, en tr&aring;d mellan tv&aring; punkter i ett liv.

Senare den ensamma resan bort fr&aring;n V&auml;stmanland. Svetsandet, skrivandet, sm&auml;rtan, slitet, s&ouml;mnl&ouml;sheten. Fram v&auml;xer en sjungande, k&auml;rv och rolig roman om att bli konstn&auml;r, om att arbeta, misslyckas, &auml;lska. Om att hela livet f&ouml;rs&ouml;ka l&auml;mna eller t&auml;mja Bygdedjuret.